Brev till tomten - del 1

Att skriva önskelistor till Tomten har inte riktigt samma charm som för ca 20 år sedan, kanske blev besvikelsen för stor att man aldrig fick den där ponnyn. Med åldern blir önskningarna lite mer modesta, fantasin lite sämre kanske. Skrivbordstillbehörsfetischisten som bor i mig skulle dock bli ytterst tillfredsställd med ett litet hårt paket innehållande tejphållaren Elvis. Sedan önskar jag mig bara ett kontor där Elvis och jag kan leka...

Häxprocesser och ansvarstagande

Katastrofkommissionen har kommit med sin slutrapport, snabbversionen lyder väl ungefär: ytterst var det Göran Perssons fel och det var Laila Freivalds fel. Förslaget från Katastrofkommissionen är att man inrättar en krisenhet.

Många menar att Laila Freivalds borde ta sitt ansvar och avgå. Hur kan det vara att ta sitt ansvar genom att avgå? Att avgå är ju tvärtom att inte ta ansvar. Det är att erkänna misslyckande, eventuell inkompetens och lämna över till någon annan lösa problem man själv borde hantera. Mycket kunde ha fungerat mycket bättre, även om man kan kanske bör hålla i åtanke att kriser och katastrofer per definition är svåra att värja sig mot och hantera. Löser vi några problem med att Freivalds avgår? Är det att ta ansvar för något som faktiskt redan är för sent?

Carl B Hamilton argumenterar så utmärkt som det bara går i sitt nyhetsbrev Hamiltons blandning för att oppositionen lägger ett misstroendevotum och det är kanske det bästa sättet att utkräva ansvar i efterhand, men man märker även av Hamiltons argumentation att det hela blir lite bakvänt: "Om oppositionen efter en så noga utredd, unik och tydlig kritik som den medborgarkommissionen framfört inte skulle framlägga en misstroendeförklaring, när skall då en opposition i Sverige någonsin göra detta? " Att i en formell ordning utkräva ansvar blir en negativ valhandling, antingen genom misstroendevotum eller vart fjärde år i de allmänna valen. Borde inte kravet istället vara att avkräva Persson och Freivalds en organisation på SB och UD som kan hantera kriser? Istället för att kräva hämnd och häxprocesser. Tror vi att de är inkompetenta till detta så får vi avsätta dem, men då handlar det inte om låta dem ta sitt ansvar, det handlar om att frånta ta dem ansvar vi anser att de inte behärskar. Visst lägg gärna ett misstroendevotum, när om inte nu? Men hur menar man man att det kan kopplas till ansvarstagande?

Kjell Höglund inleder låten Häxprocess så här:
"Det är så lätt att hitta syndabockar om man vill
och fastän häxprocesser hörde gångna tider till
så har vi inte glömt principen, den är alltför bra
den kommer väl till pass när det är något vi vill ha"

Vad är det vi vill ha egentligen? Att tsunamin aldrig skulle ha ägt rum? En parlamentarisk kris i lite lagom tid innan valet? Att någon ska bära hundhuvudet och säga "Det var mitt fel"?

Jag kan inte tänka mig annat att än att det finns ett antal tjänstemän och ministrar på SB och UD som djupt ångrar saker man gjorde och saker man inte gjorde under tsunamikatastrofen. Aldrig kommer de väl att sluta att ångra sig?

Jag vill ha en bra krisberedskap på regeringskansliet. Blir krisberedskapen bättre av att Freivalds eller Persson avgår? Jag tror inte det och det känns futtigt i sammanhanget.

Trygghetsfaktor 64%

Det var en Bertil Ericson som tog fotot..

Jag är Måns Herngren och ska bli mellanchef när jag blir stor (eller hantverkare).. Ibland har man inget viktigare för sig:)

Vem är du?

Jag gillar egentligen inte vare sig hösten eller att cykla något vidare värst men att få cykla genom ett citrongult hav på vägen till universitetet är underbart..

Solidaritet i praktiken

[UPPDATERAD] RFSL välkomnar det upprop som startats på internet av prästen Yngve Kalin mot kyrkomötets beslut att svenska kyrkan ska välsigna homosexuella par. Det underlättar för homosexuella att veta vilka präster som har den här uppfattningen och man kan därmed undvika obehagliga upplevelser, menar RFSL. Uppropet har i skrivandets stund undertecknats av 606 präster, här kan du se vilka som undertecknat. Som alltid befinner jag mig själv på betryggande avstånd från bröllopsklockor och har inga som helst planer på att lova livslång kärlek till någon inför Gud. Men jag instämmer i RFSL:s synpunkt att det är bra att man faktiskt kan ta reda på vilka präster som inte vill välsigna homosexuella. Även för oss heterosexuella. Detta är nämligen ett ypperligt tillfälle för heterosexuella par som går i giftastankar att visa solidaritet med homosexuella par. Var en medveten bröllopskonsument och vägra att låta dig vigas av Yngve Kalin och hans polare! I Linköpings stift har 15 präster undertecknat uppropet, jag orkar inte räkna men engagemanget mot välsignelseakten tycks vara särskilt stort i Göteborgs, Växsjös och Skaras stift. Kalin säger på sin hemsida att listan bara kommer att ligga uppe under en begränsad tidsperiod så skynda dig att hämta hem ditt exemplar innan det är för sent!

Missa inte heller debatten mellan Olle Burell (s) och Yngve Kalin i P1 morgon idag. Heja Olle! Ibland är man både stolt och nöjd sosse, och särskilt nöjd med att inte ha gått ur svenska kyrkan. Ni andra avfällingar kan ju sitta där och sura över partikongressens beslut i föräldraförsäkringen ;)

Motbilder

Vill idag för ovanlighetens skulle berömma Aftonbladet kvinna för sin artikel om Caroline som anmälde mannen som våldtagit henne och där rättvisan faktiskt verkar fungera. För jag har funderat, om jag blev våldtagen, skulle jag då anmäla förövaren? Visst vill jag vara en människa som svarar ja på den frågan, men med all nyhetsrapportering om kvinnor som inte blir trodda, där fallen läggs ner alldeles för fort och där förnedringen fortsätter in i rättssalen så är jag inte så säker på att jag skulle sätta min tilltro till rättssystemet. Normalfallet för en våldtagen kvinna som anmäler tycks istället vara att hon inte blir trodd, att man inte prioriterar fallet, att man arbetar på fel sätt osv. Fel tycks vara normen. 12% av alla anmälda våldtäktsfall leder till åtal, 60% av fallen förblir ouppklarade, enligt Brå. Så artikeln om Caroline är inte ett normalfall. Den utgör ett undantag och de små notiser vi läser i tidningarna om våldtäkter där förövaren ännu är på fri fot eller där brott inte går att styrka är fortfarande normalfallet. Ändå tror jag det är viktigt med motbilder, med kvinnor som sträcker på sig och säger "Vi vägrar skämmas", för det måste vara så att verkligheten kan förändras. Kanske finns det kvinnor som läser om Caroline som blir stärkta och faktiskt anmäler, och förövaren blir dömd? Caroline är inte normalfallet idag, men hon måste bli det.

Ängeln i rummet

"En liten skyddsängel gick genom ett mörkt rum, släckte sitt strålande ljussken och hängde upp sina vingar. Gav en öm puss på din kind och satte sig bredvid dig. Denna skyddsängel sitter bredvid dig dag och natt så att ingen ska göra dig illa eller att inget hemskt ska hända dig."

Ibland får man göra avsteg från sina principer om att inte föra vidare kedjebrev, eller i detta fall kedjesms. Tack mamma, precis vad jag behöver *kram*!

Fy på sig sossebloggare...

Kongressen är inne på sin tredje dag och jag har inte skrivit ett ord.. Gillade förstås könsneutrala äktenskap och kunde känna mig stolt och nöjd ett par dagar. Men i frågan om föräldraförsäkringen visar sig inte mitt parti från vackraste sida. Vi ska inte bråka förmanar den ena (var läste jag/hörde jag det?), det blir ingen kvoterad föräldraförsäkring med en socialdemokratisk regering nästa mandatperiod oavsett vad kongressen beslutar säger den andra. Blä.

Åh nej!

Min hibiskus kommer att blomma när jag är borta i helgen, *snyft*. Jag tröstar mig med den fina hibiskusen från Skälby Blomstercentrum, hoppas de inte misstycker. Har jag nämnt att mitt ADSL började fungera idag förresten? Stor lycka och inte så mycket studerat..

"En av alla dom"

Jag hade verkligen bestämt för att inte bevista årets stora händelse i sosseriet, partikongressen. Ibland får jag en känsla av att många som besöker kongressen gör det för att visa "att man är nån". Jag är på partikongressen, alltså finns jag.. Men det finns saker som är ganska kul också, Studentförbundets fest på lördagen, träffa vänner och bekanta från förr och nu, det gigantiska arrangemanget i sig. Större än så här blir det inte i den svenska partipolitiken. Visst är det kul att vara underdog men en maffig partikongress är det ändå något visst med. Tråkigare befarar jag att det blir med politiken. Visst, jag inser också med rådande opinionsläge att individualiserad föräldraförsäkring inte är det mest strategiska beslutet man kan fatta, men politik är mer än strategi, det är att vilja bättre. Nej, det skulle kanske inte vara till partiets fördel att fatta ett sådant beslut, om det definitionsmässigt utläses i opinionssiffror och valresultat. Men det skulle vara till fördel för kvinnorna och barnen - alltså den stora majoriteten av Sveriges befolkning med en individualiserad föräldraförsäkring - för kvinnornas och barnens skull är väl argumentation som brukar gå hem annars? Röstsiffrorna kommer att bli en intressant värdemätare på om partiet tar jämställdhetsfrågorna på allvar.

Så i morgon åker jag dit, en av alla dom. Jag hoppas på en riktigt kul fest och några kära återseenden. Resten kan bero.

"Det är visst nån som är tillbaka"

Ibland tar livet så stor plats att annat blir lidande - mitt fall min blogg, men nu tror jag att jag är tillbaka mer frekvent än under sensommaren/hösten. Ny adress, nytt civilstånd, kattlös (förutom min gamla skrutta hemma i Flen), nya möbler. Nästan ett helt nytt liv, skrämmande och spännande.

Per Hagman - jordens olyckligaste människa?

Läser just nu Per Hagmans Att komma hem ska vara en schlager. Som plåster för min själ, PH måste vara en av de mest olyckliga människorna, eller har jag missat något?

J'accuse!

Har länge mesat mig i frågan om föräldraförsäkringen och tyckt att visst är det viktigt för kvinnorna att föräldraförsäkringen delas men allra viktigast är det ju för barnen. ”Could anybody please think of the children!” Men nu har jag surnat till lite, faktiskt. Tack vare det aggregerade beteendet hos enskilda kvinnor och män i det här landet, när det gäller uttaget av föräldraförsäkringen så kommer jag som kvinna att få lägre lön. Mina medsystrar sabbar för mig! (För er som inte är med i matchen om hur det hänger ihop läs Anna Thoursies debattartikel i DN från den 12 september.) Jag gillar att människor är fria att göra sina egna livsval så länge det inte drabbar mig. Frihet under ansvar brukar det ju så moget heta, talar resultatet för att svenska folket inte är moget att ta ett eget ansvar i fråga om uttaget av föräldraförsäkringen?

Vad är det egentligen som är så farligt med att släppa in männen i hemmen hos barnen? Jag fattar inte. Eller har ni urtråkiga jobb att gå tillbaka till? Är jag orättvis? Tja, ni gör livet orättvist för mig, och för er själva. Men mest av allt anklagar jag mitt eget parti, eller i alla fall partistyrelsen som trots att de ser vilka diskriminerande konsekvenser en icke-individualiserad föräldraförsäkring innebär hellre står med våta fingret i luften. Tur att vi har en partikongress?

Här händer det inte så mycket just nu...

... i väntan på att min inspiration rinner till tycker jag att ni ska ta en kik på Palles blog där han föreslår fyra kriterier att tillämpa vid införandet av en fjärde etisk princip för hälso- och sjukvården - egenansvaret. Spännande tycker jag, klarar vi att föra en sådan diskussion, eller måste vi hänfalla till "mera glass åt barnen-politik"? Den enda vägen har aldrig varit tydligare, att vika undan för den här diskussionen skulle innebära ett enormt underbetyg för politikernas tilltro till medborgarna. Den enda vägen är den svåra vägen, så är det.

På jakt efter en åsikt – hjälp!

I början av sommaren skrev jag på en annan blogg om det positiva med att lesbiska äntligen har rätt till insemination. Nu ska beslutet verkställas i landstingen och frågan som nu ställs är huruvida inseminationen av fertila lesbiska kvinnor ska bekostas av det gemensamma eller av de lesbiska. Å ena sidan: Att vara lesbisk är inget sjukdomstillstånd, varför det skulle handla om en medicinsk behandling av en fullt frisk kvinna. Detta kan man anse ligger utanför landstingets åtaganden. Att landstingen kan vara en utförare av uppdraget måste inte per definition innebära att det ska bekostas av det gemensamma. Man kan hävda att alla människor behandlas lika och att därmed ingen diskriminering föreligger, fertila kvinnor oavsett sexuell läggning får själva bekosta insemination.

Men man kan se på diskriminering på lite olika sätt, direkt och indirekt diskriminering. När lagen om likabehandling infördes i högskolan pekade man på just detta faktum, att behandla alla lika kan vara ett fall av indirekt diskriminering "…Indirekt diskriminering kan uppstå när en högskola ställer villkor som verkar neutrala men som i praktiken särskilt missgynnar människor med viss könstillhörighet, viss religion eller annan trosuppfattning, viss sexuell läggning eller visst funktionshinder." (Ur informationsmaterialet Likabehandling i högskolan – så säger lagen som bland annat kan hämtas hem här). Jag vet inte vad de nya bestämmelserna vad gäller insemination av lesbiska säger om indirekt diskriminering men lagen har väl tillskapats i syfte att diskrimineringen ska upphöra, eller?

Sedan kan man ju jämföra med andra grupper, manlig omskärelse och sterilisering av icke-medicinska skäl är två exempel på behandlingar som utförs av landstingen, mot avgift. Är insemination av lesbiska jämförbart med detta? Och sist men inte minst det faktum att behoven av hälso- och sjukvård överstiger resurserna. Är det då OK att ställa lesbisk insemination utanför arbetet med öppna prioriteringar och därmed (ialla fall principiellt) tränga ut andra behov? Vad tycker du?

Man ska inte kasta spjut i radhus

Torbjörn Gustavsson, Correns politiska vänsteralibi i ledarskribentsredaktionen har gett sig ut på internet och hittat Helle Kleins blogg för första och sista gången. Jag kan villigt erkänna att inte heller jag imponerades av Helles engagerande yttrande vad gäller Stefan Holms höjdhoppande: "Stefan Holm har just rivit andra försöket på 2.32. My God!" Gustavsson klokheter om detta föregicks dock av ett ifrågasättande huruvida män borde köra bil mer likt kvinnor. Gustavsson redogör för prinsessans Madeleines äventyr i trafiken (bland annat fortkörning, bilåkning på gågata, krock med färdtjänsttaxi) och konstaterar att så illa kör inte alla karlar, varför NTF:s uttalande bör modifieras. Och jag som trodde att det var just Maddes bilkörning NTF åsyftade, tur att jag ibland läser Torbjörns Å andra sidan-spalt ibland så jag får mig lite till livs! Åh Torbjörn börja blogga snart så vi får ta del av fler av dina klokheter, ge det några år så blir du kanske ännu bättre än Helle...

Me, myself and I

[UPPDATERAD] (Nu ska länkarna till landstinget I Östergötlands hemsida fungera om de inte gjorde det tidigare)

Med anledning av föregående inlägg kan det vara motiverat att göra en närmare presentation av mig själv. Då jag började blogga i början av juni var det inga problem med att leva en halvanonym tillvaro men när livet och politiken tar fart igen nu på hösten är det dags att komma ut ur den anonyma blogg-garderoben. Jag heter Anna Larsson och bor i Linköping. Jag är i första hand politisk, dessutom feminist och socialdemokrat. Jag har min bakgrund i SSU och senare även socialdemokratiska studentförbundet, där jag fortfarande är lite halvaktiv i den socialdemokratiska studentföreningen Spartacus. Jag är fritidspolitiker i landstinget i Östergötland, ersättare i landstingsfullmäktige, ledamot i landstingsstyrelsen och vikarierande ordförande i landstingets FoUU-beredning (där FoUU står för forskning och utveckling och utbildning). Jag dubbelkollar inte med partiprogrammet innan skriver om mina åsikter om livet och politiken i stort, däremot kan jag känna större skyldighet att ta en kik på koalitionsöverenskommelsen innan jag skriver om landstingspolitik i Östergötland mer specifikt. Jag skriver på uppdrag av mig själv och tar inga order av någon annan, jag skriver för att jag är människa. Att hålla med mig i enstaka frågor måste inte nödvändigtvis innebära att man är sossestämplad för livet - om nu någon skulle tro det.. För slutligen låna Ali Esbatis citering av Antonio Gramsci "Att leva är att ta ställning. Jag hatar likgiltiga människor", jag vet inte om jag hatar likgiltiga människor, jag gillar inte att hata människor, men jag är livrädd för att själv bli en. Så nu vet ni.

Hus eller bättre hälso- och sjukvård?

[UPPDATERAD] Igår hade jag tre missade telefonsamtal, när jag satt telefonen på tyst för att inte störa ett möte. Hemliga nummer har man ju som bekant ingen chans att ringa upp igen så jag fick nöja mig med att betrakta mig själv som hyfsat eftertraktad. Idag kom förklaringen, en utredning av landstingets dagkirurgi föreslår att den dagkirurgiska verksamheten i Finspång avvecklas på sikt, detta kan man läsa om i dagens Corren. (Den som vill fördjupa sig i detaljer kring själva utredningsförslaget kan läsa mer här). Några socialdemokrater ur landstingsgruppen fick frågorna: "Är det rätt att avveckla lasarettet i Finspång?" och "Blir följden en ny strid i partiet?". Att omstrukturera landstingets verksamheter på ett sätt som upplevs som tryggt och rättvist är inte lätt, det har vi fått lära oss den svåra vägen. Men för mig är inte den viktiga frågan var den specialiserade sjukvården bedrivs i länet. Det viktiga är att landstinget ger östgötarna så bra hälso- och sjukvård på ett så effektivt sätt som möjligt. Ibland kan denna övergripande målsättning komma i konflikt med andra viktiga frågor, som till exempel arbetstillfällen i Finspång. Jag vill i så liten utsträckning som möjligt kompromissa med det överordnade målet att östgötarna ska ha så bra hälso- och sjukvård som möjligt. Självklart underlättas inte denna målsättning av Correns rubriksättning Lasarettet i Finspång får dödsstöten, det kan man väl kanske inte heller begära. Men betyder avvecklingen av Finspångs dagkirurgiska verksamhet att vi får mer pengar till att minska köerna, ge bättre vård till cancerpatienter, reumatiker, barn och ungdomar med psykiska problem osv. så måste grundinställningen vara att vi ska välja den bättre vården framför en överdimensionering av operationslokaler. Detta är också min grundinställning, sedan måste frågan som alltid diskuteras internt i partigruppen och koalitionen innan vi tillsammans tar ställning, och innan dess måste vi ha fått möteshandlingarna. Och om vi kommer överens med borgarna också så är det förstås att föredra..

Ett gäng spekulationer

[UPPDATERAD]Det är inte alltid så att mina välgenomtänkta, strukturerade och vackra spekulationer kommer direkt ur tomma intet, ibland får jag inspiration av omvärlden ;). Så lite gott och blandat från bloggvärlden som fått mig att tänka till, eller i alla fall reagera:

Motallians – en ny gruppblogg bestående av vänsterbloggare med den gemensamma nämnaren att de inte vill ha en borgerlig regering. Att vara mot kan ju tyckas vara en "lite småtrist attityd", det är ju som bekant roligare att säga ja… Men det är ett uppriktigt uppsåt och det ska bli intressant att se om de kan utgöra en fräsch motvikt till den media som tröttnat på sosseregeringar och nu tycker att "omväxling förnöjer", typ. Den som lever får se, brukar det ju heta. Bara jag slipper de stora pekpinnarna "Våga inte rösta på feministiskt initiativ, för då blir det en borgerlig regering" (notera att jag faktiskt avstod från att länka till liknande uttalanden). Det är sådana förmaningar som faktiskt får en att vilja rösta på F!, trots stolligheter som förstatligande av skolan och avskaffande av landstinget. Våga inte ifrågasätta min frihet och mitt omdöme att själv välja parti säger jag bara!

Annica Tiger uppmärksammar mig på Aftonbladets undersökning (kanske inte alltigenom vetenskaplig, som Annica påpekar) att var tredje kvinna skulle skilja sig, om ekonomin tillät. Oavsett hur det står till med siffrorna egentligen borde undersökningen indikerar att det finns kvinnor i Sverige i dag som vill skilja sig men som av ekonomiska skäl inte kan. Bankexpertens tips var inte helt oväntat att man ska dela på föräldraledigheten och satsa på sin karriär och dela på hushållsarbetet. Individualiserad delad föräldraförsäkring nu, tack! Och saken ur ett helt (?) annat perspektiv, det finns ett gäng män i Sverige som är gifta med kvinnor som inte vill vara gifta med dem… Men detta är förstås en story för oss kvinnor då den ligger under Aftonbladet kvinna, suck.

Pelle Rödin specialiserar sig på utbildningspolitik på sin blogg Utbildning med klass, idag är temat Uppsala universitets granskning av den omstridda forskaren Eva Lundgren. Problemet med feministisk teori kan jag tycka är att den är svår, minst sagt, att falsifiera. Så när Eva Lundgren granskas tycker många feminister att det är en häxjakt som bara bekräftar könsmaktsordningen. Och en kvinna som anser sig orättvist behandlad kan alltid hänvisa till patriarkala strukturer, trots att vi i nästa ögonblick kan medge att utvecklingen nog gått lite framåt, ändå. Inte bara för att jag är en god feminist och faktiskt anser mig se många patriarkala strukturer runt omkring (det finns andra vetenskapliga tillvägagångssätt än falsifiering) så är jag ändå böjd att hålla med Pelle. Är det inte lite märkligt att en rektor har så bråttom med att gå ut och lova granskning av en av sina professorer, akademin orkar inte/vill inte stå emot mediadrevet. Det är sorgligt, men intressant ur ett vetenskapligt perspektiv som Lundgren själv skriver.

När jag postar det här inlägget kommer mitt inlägg Våga vägra vara bar! försvinna ner i arkivet (ialla fall på min skärm). Åh, jag bara älskar att hänvisa till mig själv... Ialla fall jag har lockat hit åtminstone två personer nej, TRETTON (sedan kom jag inte längre bak i min ego-spaning) som googlat på "brasiliansk bikinivaxning" - ute efter instruktioner månne? De måste känt sig lite lurade, jag var rätt nöjd ialla fall. Moah! ha! ha! ha!

Anna recommends

Today I especially recommend Michael De Morée's blog Silverpixel! Something to be inspired by if you´re interested in taking pictures. As you can se the picture of today is dedicated to me - and of course I´m very flattered. Thank you for the picture Michael, great colours (and I like spicy food, so the motiv is itself is also appreciated) I really enjoyed it!

Buffy c'est moi!

Jag gör fler test på internet än jag offentliggör här på bloggen men när det blir så här bra måste man ju få skryta lite...


Buffy


Which Buffy the Vampireslayer character are you?
brought to you by Quizilla


Så nu vet ni vem ni kan ringa om armageddon är nära förestående eller om ni har en vampyr som behöver dräpas eller dylikt. Tack Sofia för tipset!

Är det sant?

På Rebellas blogg skriver Fredrik Jansson i en kommentar att SSU Östergötland på kongressen ville ta bort kravet på genusperspektiv i utbildningen till förmån för skrivningen: "SSU uppmanar tjejer att ta för sig mer i samhället". Nu gick det ju inte igenom om jag förstod det hela rätt men som vanligtvis stolt östgöte är man bekymrad, vart tog feminismen vägen??

Bröllopsbekymmer

På lördag ska vi på bröllop, vilket naturligtvis ska bli jätteroligt. Bekymmer som alltid är vad man ska ha på sig och jag fick traska ner på stan för att hitta en passande outfit. Kläderna som inhandlades var tillverkade i Indien och Kina. I Indien förlorade 350 000 personer sitt arbete när de försvarade sina fackliga rättigheter år 2003, i Kina dömdes Yao Fuxin och Xiao Yungliang till 7 respektive 4 års fängelse, anklagade för "omstörtande verksamhet" när de bekämpade korruption och arbetslöshet. I Kina är bara organisationen All-China Federation of Trade Union tillåten och enligt kinesisk lag måste fackliga organisationer (alla anslutna till ACFTU) "iaktta och upprätthålla författningen […], ha den ekonomiska utvecklingen som sitt främsta mål, följa den socialistiska vägen, folkets demokratiska diktatur, det kinesiska kommunistpartiets ledning och marxist-leninismen, Mao Zedongs tankar och Deng Xiaopings teori […] och utföra sitt arbete självständigt i enlighet med de fackliga organisationernas stadgar." Detta framgår i FFI:s (Fria Fackföreningsinternationalen) rapport från 2004 som finns att hämta hem på LO:s hemsida.

Frågan är vad kläderna jag köpt kostar egentligen, och vad är alternativet? Kjol och linne betalade jag 499 resp 299 kr för. Min lösning på problemet var att gå in på I-fondens hemsida och beställa ett inbetalningskort på 100 kr, med kavajen jag ska köpa senare idag blir det knappt 10%. I fonden stöder projekt för fred, demokrati och mänskliga rättigheter. Jag fick lite renare samvete, ganska billigt. Tyckte du detta var en bra idé, gör detsamma någon gång nu och då.

Semester!

Dags för en mer eller mindre välförtjänt semester på riktigt (dvs inte som den förra, jag kan ju skriva i stugan lika gärna..). Jag tror inte att jag kommer leta ihjäl mig efter internet-caféer, så här blir det rätt tomt en dryg vecka framöver.

Até logo!

Bästa inbjudan?

Jag och X ska dricka, är ni intresserade? Och det är då man tänker;
15 000 ord, hur svårt kan det vara?

Vem är jag?

You Are Best Described By...

The Scream By Edvard Munch

What Famous Work of Art Are You?

***

Detta är min mentala status efter dagens sysslor som var:

1. skriva uppsats, skriva uppsats, skriva uppsats,

2. köpa solskydd och annat bra till necessären inför familjeresan till Azorerna,

3. köpa födelsedagspresent till sambon, som bevittnade inköpet

4. skriva mer uppsats

5. betala räkningar, vilket inbegriper befatta mig med saldot på mitt konto,

6. ha öppnat min mobilräkning för nästa månad.

Enligt telepriskollen ska jag inte alls ha det abonnemang jag har idag, så jag säger hejdå telia och stiger in comviqs sköna värld.

1 av 2

Den röda solhatten är en av två blommor som blommar i rabatten just nu. Allt annat än välplanerat...

Våga vägra vara bar!

Hår igen.. Aftonbladet kvinna har återigen kommit dragandes med tipsen som får mig att överleva som kvinna, denna gången kan jag bli redo för stranden - på bara 6 dagar! Yes! Jag som ska till Azorerna om en dryg vecka (där de visserligen inte har så mycket stränder men ialla fall). Nästa fredag skulle det enligt Aftonbladets bländande plan vara dags för mig att ta till Brasiliansk vaxning under devisen "Våga vara bar" Bara 115 jävla spänn för obeskrivlig smärta! Och dessutom lyxen att se ut som en liten barnunge där nere. Vilken otur att jag är helt dränkt i uppsatsarbete och inte riktigt anser mig ha tid för att styla till mig därnere, inte för att jag har lust heller. Nä, världen får nog stå ut med min vuxenmutta..

igår..

..på golfrestaurangen såg jag en medelålders golfkvinna som såg väldigt lurvig ut om benen. Jag blev liksom lite varm inombords och tänkte att nu är revolutionen nära, nu är det slutrakat och vad oväntat att en medelålders golfkvinna skulle hinna före mig.. Tog en mer noggrann (men diskret) span och upptäckte att det bara var extremt mycket fräknar. Snopet. Nåja, jämställdhet är väl inte att alla kvinnor slutade raka benen, däremot att det upplevs som ett fritt val och att om man skulle glömma/inte vilja inte blir betraktad som ett radikalt statement.

Var originell eller dö?

Funderar på detta med bloggandet, inte den första som gör det, men ialla fall. För ibland är det ju lite tråkigt, inlägg efter inlägg, 0 kommentarer och det känns som den värsta bloggmardrömmen besannas – jag är ganska ointressant. Så kan det mycket väl vara. Jag vet att jag är ganska medelmåttlig person som inte har de coolaste kläderna, som inte gör häftiga jordenruntresor som gillar hemmakvällar med sambon och oftast inte går ut krogen "det är ju så hög musik där så man kan ju inte prata…". Så man spanar runt lite på andra bloggar, och upptäcker samma fenomen hos många andra. Oavsett hur det står till med innehållet på min blogg (att det är likadant på andra bloggar skulle kunna vara en indikation att jag är lika bra/dålig som andra, men något kausalsamband är det ju inte) så verkar samma typ av sjuka råda hos många andra. Många inlägg, inte så mycket respons, trots att inläggen är roliga och intresseväckande. Sedan kommer insikten, hos bloggar jag läser regelbundet och själv tycker är bra, men sällan ger kommentarer till… Jag läser och tänker att jag håller med men svarar inte. Ibland kan det bli så att jag har svarat på ett inlägg och så kommer ett nytt som är bländande bra men så tänker jag "Jag kan ju inte svara på ett till, då verkar det ju som att jag inte har något liv" (vilket iofs är sant eftersom det just nu bara är jag och D-uppsatsen..). Så vad är då bloggandet, tusen och åter tusen som står och skriker ut i cyberrymden – utan att någon svarar? Kanske. Men jag hoppas inte, men kanske är det så att bloggandet måste kompletteras med de vanliga samtalen, och vad som händer när vi läser och skriver bloggar är att vi får tänka igenom vad det är vi egentligen menar lite mer noggrant, för att inte ösa ur oss en massa spekulativt bajs när vi sedan träffas för att lösa världsproblemen. Ungefär som Rawls solitary thinker, först sitter man på kammaren och klurar, sedan kanske man går ut i offentligheten och för en hyfsat deliberativ diskussion med sin omgivning.

Till sist (på tal om Rawls), vad är det egentligen med socialdemokratiska studentförbundare och Rawls? Nu när jag har läst på lite är min slutsats att han är ungefär lika reaktionär som Michael Oakeshott, theory of justice – my ass! Ja, det var väl spekulativt bajs om något?

Fult eller snyggt?

Ett av mina första fotograferingsexperiment med nya kameran! Har experimenterad med exponeringstid och bildbehandlat efteråt. Ungefär lika estetiskt riktigt som wordart, comic sans serif eller cipart-gubbarna, tycker väl fotograferingsmogulerna. Men, guess what? Jag tycker blev snyggt och känner mig full av tillförsikt att jag närsomhelst kan överge min rykande heta statsvetarkarriär och istället börja fotografera matporr och trendiga pelargoner som jag sedan kan sälja dyrt. Ha, ha!

Vad var det jag sa?

Nu är det bevisat! Dokusåpor, eller i alla fall BigBrother skadar din mentala hälsa allvarligt. Själv har jag lännge hävdat (dock inte här) att jag inte vågar titta på dokusåpor (annat än när svt sände Robinson) eftersom jag misstänkte att min människosyn skulle ta allvarlig skada. Aftonbladet har idag en liten notis som berättar att en forskare i Skottland kommit fram till att risken för ångest, depression och aggressivitet ökar för den som tittar på BB. Kommer Aftonbladet nu ta sitt ansvar och hädanefter förse sina dokusåpelöp med varningstexter av typen "Regelbunden konsumtion av dokusåpor kan medföra ångestkänslor"?

Doktor Kosmos for president!

Det räcker att höra Vill ni ha det som i Sovjet eller vaddå? men fler empiriska belägg går bland annat att finna i Å vem fan e du?, Lesbian wannabe och Hjärndöd. Mycket är citeringsvärt, detta exempel känns ganska ofta aktuellt: ”Kan vi inte en gång för alla göra upp med den socialistiska adelskalendern. Den som säger: Det är finare att jobba på stålverk än att ha en fil kand” (ur Vem fan e du?). I rest my case.

För ordningens skull..

..kan jag rapportera att min bländande plan går allt annat än på räls, jag är inte uppe med tuppen, häromdan är jag helt övertygad om att jag bröt mot mina internetrestriktioner (det ordet finns förövrigt inte i words spellcheck..) och jag har hittills inte lyckats skriva mina knappa 2 sidor per dag + i onsdags var det fotboll som började kl. 19.00, LFC förlorade med 0-2 mot Gbg.. Slutsats: saker blir inte mer sanna bara för att man deklarerar dem på internet?

Nästan som en dagbok..

Har nu fått hem alla internetbeställningar, lyssnar första gången på Ryan Adams Demolition som låter misstänkt likt Bruce S, nåja det passar ju en "gubbrockare" som mig.. Igår var det Laleh som gällde, det låter lovande, väldigt eklektiskt, gillar särskilt Bostadsansökan och Storebror som är väldigt Cornelisinspirerande, jag misstänker att fler låtar växer med lyssningen. Tack Marit för musiktipsen! Trodde förövrigt att man var j*a alternative som lyssnade på Hyvönen, men tji fick jag, favvolåten The Modern spelas ungefär överallt (min empiri är iofs inte så stark då jag mest lyssnar på P1). Nåja, bra musik ska spridas och hade inte Marit Bergman tipsat på hemsidan så hade ju inte jag heller upptäckt Hyvönen, det var ju inte direkt så att jag gått på en cool garagespelning…
Även our precious, digitalkameran har kommit! Kanske blir det bilder från mitt liv här någon gång, datorn med bra uppkoppling har dock ett förhistoriskt operativsystem (förstår inte vad den kan använda sina USB-portar till), datorn med bra operativsystem har dock dålig uppkoppling och ynkligt ramminne (men än så länge verkar det funka ändå, trots den lite märkliga anvisningen för programvaran till kameran, Windows 98 kräver 128 MB RAM, Windows XP kräver 256 MB). Dagens i-landsproblem, kan man lugnt sagt säga..

A girl with a plan!

Nu är det 19 dagar kvar tills jag måste lämna in en i princip färdig version av min D-uppsats och jag har producerat ca 5 sidor användbar (?) text. Så jag säger hejdå till mitt sociala liv för en tid framöver och sätter upp stränga restriktioner för mitt leverne. Gå upp senast 7.30 på morgonen för att vara igång med skrivandet/läsandet senast 9.00 (strängt i min värld i alla fall), socialt umgänge endast efter kl. 20.00 – om ens då, socialt umgänge är inte att rekommendera i min plan, internet 1 h/dag (det ska bli mycket intressant att se hur det går..) 15 000 – 17 000 ord ska det bli enligt uppsatsanvisningarna vilket i mitt fall betyder att jag har 32 – 37 sidor kvar att skriva, 1,68 – 1,94 sidor per dag ska alltså produceras i snitt. Vilket väl kanske inte låter så blodigt om man bara vet vad man ska skriva… jag tror jag vet ungefär vad jag ska skriva, jag tror jag har det i huvudet, men det är ju inte förrän efteråt som jag säkert vet. Hm, vi kan ju kalla det ytterligare en shoppingfri månad om man bortser från de redan beställda skivorna, DVD:n, boken, och digitalkameran…

Hej då världen och alla vänner utanför bloggosfären, vi ses om en månad!

Typ 30 – inte alls!

Jag var tydligen inte mogen för Typ 30 av Lisa Jewell, läste några kapitel men den kändes ganska förutsägbar (kan det vara så att Dig och Nadine får varandra i slutet?)Började istället på Katarina Mazettis Tarzans tårar som jag bara var tvungen att läsa ut idag (bakfylleparalyseringen gjorde nog visserligen sitt till). Även om upplägget är mer än välbekant från Grabben graven bredvid (två personer från vitt skilda miljöer träffas, inleder en relation, man får följa hans, hennes och barnens (!) tankar) så är det både en underhållande och engagerande läsning. Kärlek är inte alltid så enkelt och klyschan "first cut is the deepest" dammas av och komplicerar tillvaron. Tarzans tårar rekommenderas absolut! I väntan på att min trettioårsdag ska infinna sig (knappa två år kvar..) fortsätter jag nu med Nattsvärmare av Mohsin Hamid som även den, i likhet med senaste läsningarna Tarzans tårar och Barskrapad av Barbara Ehrenreich (rekommenderas också), behandlar klassproblematiken, denna gång en pakistansk kontext. En lovande debutroman, säger recensionerna, den som läser får se.

Varför bara cancer?

Moderaterna Henrik Hammar och Christer G Wennerholm skriver på debattsidan i Corren i dag att cancervården är nationell angelägenhet och måste vara lika över hela landet. Varför bara cancervården? Diabetes är en jättefarlig sjukdom, dödlig faktiskt, om den felbehandlas, även i hjärtsjukvården förekommer olika behandlingsmetoder med olika bra/dålig inverkan på dödligheten, om du är kvinna kanske inte ens dina hjärtproblem upptäcks i tid -kvinnor har ju så konstiga symptom.. Att tillhöra en viss socialgrupp kan också vara farligt för hälsan och kan i sin förlängning påverka antalet levnadsår. Problemet, att människor inte får likvärdig vård är angeläget att lösa, det kan jag hålla med om. Att man för cancerpatienterna enkom ska lösa detta problem med en särskild cancerpeng till landstingen från staten, är jag mer skeptisk till. Inte ett enda argument varför just cancer ska prioriteras, framför andra sjukdomsgrupper. Jag tror vi behöver mer av exempelvis nationella kvalitetsregister och nationella prioriteringsriktlinjer för att på så sätt komma närmare i strävan få en likvärdig vård över hela riket. Men det måste också finnas förståelse för att det tar tid att föra in nya metoder och mönstra ut gamla - att få till en bra systematik i detta är viktigt oavsett om det gäller cancer, diabetes, bensårsbehandlingar eller hjärtsjukvård. Nä, det luktar populism, tycker jag och samtidigt en flört med moderaternas traditionella väljare som ser hur urskillningslöst cancern slår.

Hemma igen!

Efter två veckor på Sveriges framsida var det dags att ta sig tillbaka till hem. Borta bra men hemma bäst brukar det ju heta och det stämmer väl kanske, jag saknar uteduschen, farmors kåldolmar, jordgubbarna och naturen. Vad jag däremot inte kommer att sakna är de andra semesterfirarna som inte kan köra bil och inte kan parkera, Jonas Morian försökte införa någon slags code of conduct för tunnelbanan i Stockholm (hemskt gammalt i bloggvärlden, jag vet), eller rättare sagt vi lantisar som skulle försöka våga oss på att besöka hufvudstaden får på inget sätt avslöja oss eller störa den normala ordningen för sönderstressade stockholmare. Efter två veckor i Bohuslän är min önskan till de stockholmare som färdas västerut: blinka när du svänger, stå i parkeringsrutan när du parkerar, parkera inte där det råder parkeringsförbud (detta borde man kanske ha lärt sig i bilskolan, men , men - det är väl lätt hänt att glömma det mesta man lärde sig på intensivkursen i Flen). Om nu någon undrar hur jag kan veta att det är just Stockholmare som är sådana syndare, hm... era volvostadsjeepar avslöjar er.

Idag är det USAs nationaldag

Jag tänker fira med att läsa ett kapitel ur Barbara Ehrenreichs bok Barskrapad - konsten att hanka sig fram, ett USA som skiljer ganska markant från mina andra bilder av USA som förmedlas genom Desperat Housewifes, Vänner, Frasier osv. Har läst första kapitlet men kan redan nu rekommendera denna Wallrafts-journalistiska redogörelse till alla, särskilt /oss/ akademiker som nog aldrig kommer möta denna misär som är vardag för vanliga jobbare i möjligheternas land i väster.

Till slut..

..har då den borgerliga alliansen visat på en ansats att man vill göra mer saker tillsammans än att åka tåg och ställa upp på glada fotosessioner. Jag hör visserligen inte till den skaran som tycker att det är ett så stort problem att borgarna vägrar presentera en gemensam politik. De är fyra olika partier som förutom det faktum att de är sugna på att regera tillsammans också behöver visst utrymme för att profilera den egna politiken för att söka stärka de relativa styrkeförhållandena, även mot varandra. Att man då inte är överens om allt är väl inte helt konstigt (vore de dessutom överens om allt kan man ju fråga sig varför det behövs fyra borgerliga partier, då borde det väl räcka med ett?). Nu var det dock hälso- och sjukvården det gällde, för den är nämligen undermålig enligt alliansen. Att hänvisa till befintliga undersökningar är det inte tal om, för att kunna påvisa en dålig svensk sjukvård måste man låta göra en egen undersökning som sedan redovisas på DN debatt. Om detta kan sägas åtskilligt, för en egen del tror jag att hälso- och sjukvårdspolitik är mer komplicerad än en fyrapunkterslösning på DN-debatt. Med detta inte sagt svensk sjukvård är utan problem, eller att den borgerliga alliansens idéer saknar poänger. Jag tror ändå att det är taktiskt riktigt av borgarna att tidigt peka på hälso- och sjukvårdsfrågan, och att man säger sig vilja ha en fortsatt solidarisk finansiering via skattsedeln vilket ju egentligen rimmar illa med traditionell moderat politik. Ska man få in det budskapet gäller det att börja hamra i tid. Hälso- och sjukvården är något som svenska folket tycker är mycket viktigt, däremot har man nog inte köpt tidigare borgerlig retorik att alla problem löser sig bara man privatiserar vården. En klassisk socialdemokratisk politik med solidarisk finansiering, det kan man däremot plocka poäng på.

Jag vill ha! – eller bekännelser från den mer materialistiska sidan av mig

En notering som kanske inte är fullt så självutlämnande som den är självupptagen, nåja läsandet är ju valfritt… Har under våren bitvis utsatt mig själv för experimentet shopping-fri månad. Inte så att jag shoppar särskilt mycket, men behovet av att ha möjligheten har funnits hos mig sedan länge, och när pengarna kommer i månadsskiftet kan jag ”shoppa loss” på mer eller mindre nödvändiga prylar bara för att jag kan. Ett osunt beteende som dessutom gjorde märkbara avtryck på det sparade kapitalet. Visserligen gjordes under den shopping-fria månaden undantag för vissa (mer eller mindre) livsnödvändiga företeelser: mat, alkohol, böcker, musik och blommor. Med tiden gick det ganska bra, uppslukad av studier och politik så fanns inte behovet av förströelse i form av att springa på stan och komma hem med en ny snygg penna. Det var också en ganska befriande känsla, att inte vara lika mycket slav under sitt konsumtions-jag.

Nu är det dock sommar, det är meningen att min uppsats ska sluka mig på liknande sätt men som alltid påbjuder skrivandet visst motstånd och det lilla shopping-behovet smyger sig på igen. Tillbringade gårdagen med att gå på museum i Uddevalla, men måste erkänna att museum fortfarande, trots att jag borde vara vuxen, har en sövande effekt på mig. Åkte sedan ut till köpcentret Torp där farmor och farfar handlade mat och jag och sambon gick i butiker, och då piggnade jag faktiskt till (köpte dock inget, sommarrean har stendött). Idag fick jag dock delvis mitt lystmäte tillfredsställt på Hunnebo marknad. Vaxduk, To do-magnetblock, påsförslutare och skåppapper inhandlades till den facila summan av 114 kr (jag vet, här drog jag ner en drös vuxenpoäng som känns ganska oåterkallerliga).

Men shopping-tarmen gnyr fortfarande för den mest ultimata shoppingen – teknikprylarna. Absolut överst på listan konkurrerar digitalkameran och mp3-spelaren, tätt följda av ytterligare en mp3-spelare (en stor för all musik och en liten för träning vore ju optimalt..) lite längre ner följer DVD-spelare med hårddisk och en platt HDD-TV. Sedan kan man fylla på listan med ny dator, radio till köket, träningsklocka med onödigt många funktioner osv, begäret finns trots att behovet inte är skriande... Jag vet inte varför teknikprylar har en sådan lockande kraft på mig, jag kan egentligen ingenting om dem, tycker bara de är grymt coola och vill kunna lyssna på musik var jag än befinner mig. Och även om jag sällan blir missnöjd efter att ha inhandlat en teknikpryl så försvinner förstås den första lyckoruskänslan ganska snabbt. Det roligaste är ju egentligen planerandet innan, titta på olika mp3-spelare (ipod mini är ju fin men saknar radio (+ ”alla” har en ipod), Creative zen micro är billigare och har radio men är inte såå snygg, lägg på 1500 och få den ultimata spelaren iaudio x5 som dessutom kan lagra bilder, kanske). För att till slut konstatera, MD-spelaren får duga ett tag till, kanske kan jag unna mig senare för att fira något (läs avklarad D-uppsats).

Dessutom har jag sökt filosofi till hösten, har alltså inte så definitiva planer på att hitta ett välbetalt statsvetarjobb den allra närmaste tiden för att kunna leva ut mina mörkare lustar. Återstår möjligheten att övertyga sambon om den absoluta livsnödvändigheten i att gemensamt investera i en yttepytteliten digitalkamera. Vi får se hur det går.

Du har fel PerErik!

För att säga något positivt om nå´t i dessa onda tider, PerErik svt:s väderman säger att ska man hitta solen ska man åka norrut men här på Sveriges framsida har det varit strålande sol i en vecka nu (regn måndag förmiddag dock) - och jag tycker inte det finns några tecken som just talar emot fortsatt fint väder. Katten har /ännu/ inte tagit farfars tama talgoxar, enda problemet är att vi inte hinner hem till LFC:s match på söndag, men det är smällar man får ta för havsutsikt, solsken, salta bad och kaprifolernas bedövande doft.

Gubbsen rules - som vanligt

Socialdemokraterna ska hålla partikongress i höst. Östergötland kommer att representeras av 16 ursäkta 13 (korr. 3 juli) män och 4 kvinnor. Om man klickar på en röd ruta på samma partis hemsida där det står "Förbannad på orättvisor?" så får man möjlighet att gå med i samma parti. Jag är medlem och fortfarande förbannad. Vad gör man då?

Yttrandefrihet vs torskar på internet?

Hörde på radion i morse att regeringen vill stoppa människohandeln över internet och sökte därför samarbete med internetleverantörerna. Man skulle ju kunna tro att Comhem och gänget skulle vara positiva till att få vara på goodguy-sidan för en gångs skull och öka på goodwill-kontot, men icke. De uttryckte istället oro för ”Vad är nästa steg, förbud av obekväma åsikter på internet, eller?”. Men det känns ju tryggt, man får förmoda att internetleverantörerna i kampen för det yttrandefriheten även dissar Microsofts tjänster eftersom de minsann utvecklat webläsare för Kina som kan censurera förbjudna ord som demokrati och liknande. Och att de aldrig, om de fick möjlighet skulle etablera sig som internetleverantör i Kina?

Are you ready for the country, because it´s time to go

Nu drar jag på semester, bort från snabba uppkopplingar vilket förmodligen kommer innebära mindre bloggande för en tid framöver. So long!

Den lede Fi..

Temat är kanske inte purfärskt då det varit ganska tyst om Feministiskt initiativ (Fi) ett tag. Men, men under våren och försommaren har jag surnat till lite kring den fantastiskt undermåliga argumentationen mot Fi. Den går kort och gott ut på: "Om du röstar på Fi får vi en borgerlig regering". Jag tycker det finns ett antal problem med en sådan ytlig argumentation. För det första, det är de etablerade partiernas misslyckande på jämställdhetsområdet som banar väg för ett rent feministiskt parti. Det handlar om människor som tröttnat på att frågor som de brinner för, stora orättvisor mellan könen inte tagits på tillräckligt stort allvar. Visst har vi kommit långt, måste man alltid tillägga när jämställdheten i Sverige diskuteras, men de östgötska kvinnorna tjänar 66% av de östgötska männen och då hjälper det inte om vi är bäst i världen på jämställdhet, vi måste bli bättre än bäst. För det andra, jag skulle vilja påstå – utan att namedroppa några flashiga referenser att borgarna vinner inga val, men socialdemokraterna förlorar ibland. Många gillar den svenska välfärdsstatens grundkoncept, en solidariskt och gemensam finansierad välfärd. När många inte tror att socialdemokraterna kan leverera detta vänder sig många till något annat parti och vi får en annan regering. Det är säkert så att en valframgång för Fi där de kommer in i riksdagen kommer att innebära en borgerlig regering men lägg inte skulden på dem som gör sin medborgerliga plikt var fjärde år och går till valurnorna. Skulden och skammen kan bara påföras de etablerade partierna, inte dess väljare. Jag tycker för min del att det ska bli spännande att se vad Fi kan göra för att lyfta den svenska jämställdhetsdebatten.

Några uppdateringar

Tvätten blev torr, jag lät bli cementblandaren, bilen är bogserad till verkstaden, och som ni ser fick inte bloggen någon ny layout, men nu vet jag nästan hur man gör ialla fall.

Ursäkta röran

jag är igång med ett misslyckat inredningsprojekt..

Vart tog jämställdheten i vardagen vägen?

Min förmiddagssysselsättning: handla maten jag så småningom ska laga + hänga tvätt. Sambons förmiddagssysselsättning: mecka med bilen tillsammans med svärfar. Jag borde ha gjort en mer avancerad tvättlinekonstruktion, använt borrmaskinen och satt upp rejäla krokar istället för att bara knyta fast tvättlinan i befintliga staket och plank. Eller ännu bättre, gjuta fast ett par rejäla pålar i marken mellan vilka jag sedan kunde spänna tvättlinan. Vad förvånade alla skulle bli.

2,6...

...är antalet jordklot som skulle gå åt om alla levde som jag. Allt enligt testet jag gjorde på sidan Ecological footprint. Kants kategoriska imperativ känns avlägset, suck.

Lycklig 24 timmar om dygnet

Livsstilsexperten Henrik Byager konstaterar att familjen är det viktigaste för kvinnor men att det för de allra flesta inte räcker: "Kvinnorna vill ha roliga, stimulerande arbeten och intressanta fritidssysselsättningar också." Jösses! Vill vi ha ett liv bortanför diskbänken, blöjbyten, tvätten och matlagningen? Det kunde man väl aldrig tro, tur att det finns det livsstilexperter som kan berätta det för oss. Har Byager i bästa Edith Södergran-anda sökt en kvinna och funnit en människa - och blivit överraskad? Men Byager höjer förstås ett varnande finger, denna jakt på lycka som vi kvinnor söker utanför hemmet leder i längden till frustration, det är omöjligt att vara lycklig 24 timmar om dygnet. Vad det är männen söker i sin "flykt" från hemmet i karriären och fritidsintressena, det får vi inte veta. Men vi ska ju inte vara så naiva att tro att de söker lycka 24 timmar om dygnet som vi naiva kvinnor gör. Troligen så offrar de sig bara för familjens skull så att vi kvinnor kan gå ner i tjänst för att få mer tid över till att städa, tvätta, diska och ta hand om barnen och som i de östgötska kvinnornas fall, tjäna 66% av männen. Tack Aftonbladet Kvinna som satt sådan guldkant på diskberget ute i köket!

Den enda skivan du behöver köpa...

Den enda skivan du behöver köpa i år är 29 minuter och 41 sekunder lång. Nä, några fler skivor bör det väl bli men Frida Hyvönens Until Death comes bör absolut finnas med i urvalet. Vill man läsa mer om FH:s bakgrund kan man göra det här, som allmän beskrivning nöjer jag mig med att säga musiken tillmestadels består av sång och piano, hon dessutom den enda utomstående(hittills) som The Concretes givit ut på sitt eget skivbolag Licking Fingers. Varför då en denna hyllning till FH? Jag vill börja med att säga att jag försöker att låta bli att pracka på andra människor musik. (Den främsta anledningen till det är att det är en företeelse som oftast brukar ske i samband med fester, när folk mest av allt bara vill sitta och snacka poppar det upp någon utrymmeskrävande rockkille som kräver absolut tystnad under Satrianis tre-minuters gitarrsolo. Ett tämligen asocialt och dominerande beteende, alltså. Men här kan jag skriva - och den som vill läsa, so back to business med påprackandet.) Jag tycker man köpa FH:s skiva och lyssna på den, många gånger, för att det är grymt bra texter. Musiken är också bra och fungerar framförallt väldigt fint med texterna. Det är mycket igenkänning, vare sig man varit där eller inte: you said you were a poet, man your poetry wasn´t obvious to me when you said I had the Stuff to drive you wild" (ur Once I Was a Serene Teenaged Child). När den tilltänkte först ska visa sig intellektuell som fan, sedan kommer jordens klyscha.. Finns inte igenkänningen så måste man ändå beundra förmågan att frammana bilder ur texterna: "One day I wasn´t drunk and the sun was shining straight" (ur The Modern). Hade jag varit med om detta skulle detta onekligen varit den renaste och klaraste dagen i mitt liv (alltså, jag är oftast nykter när jag vaknar men
ni förstår vad jag menar). Att låten sedan fortsätter med att hon gör honom gravid är bara bonus. Slutligen är bitterheten i You Never Got Me Right svårslagen. Först är tonläget bara plågsamt, men när man lyssnar på texten inser man att tonläget bara kan vara på ett sätt. Detta skulle kunna pågå nästan hur länge som helst... Kulturrådet har sponsrat utgivningen, till er som händelsevis skulle vara mot offentlig finansiering av kulturen - jag är glad att inte ni får bestämma, då hade kanske denna musikupplevelse aldrig nått mina öron..

Sommarlov i zebraskogen

Äntligen! När sommaren kommer tror jag alltid att en massa inredningsprojekt kommer att ta fart. Oftast har jag fel, det vet alla som sett vår TV-möbellösning, eller avsaknaden av densamma.. Måla om köksbord och stolar vore ju verkligen bra om jag hann/orkade/gjorde i sommar, men först måste man ju välja färg. Något som dock ska bli av är inramningen av min fantastiska zebraskog, tre ark. Hanna Werning har gjort otroligt snygga tapetark -animalflowers, hade jag råd och mod skulle jag ha en hel fondvägg av zebror..

I väntan på sommarlov

I eftermiddag har jag sista mötet inför sommaren, sedan är det sommarlov vilket för min del innebär att det är uppsatsskrivande som gäller (D, statsvetenskap). Det finns en del teman jag dock borde ta itu med här på min lilla blogg, i väntan på att detta händer så listar jag dem:
* Varför alla borde köpa Frida Hyvönens nya skiva
* Den låga nivån på argumentationen mot Fi
* Varför alla borde köpa och läsa Carina Holmbergs Det kallas kärlek (först borde jag väl läsa ut den själv, dock).
* Att vara politisk är att vara människa

I övrigt kan jag konstatera att jag blivit radikalt radikalare men också lite mer auktoritär, när jag för ca ett år sedan gjorde testet Political compass låg jag på -3,75 på Economic Left/Right och Social Libertarian/Authoritarian -6,26. Senaste testet gav utfallet -6,13 (Economic Left/Right) och -5,23 (Social Libertarian/Authoritarian). Jag ligger alltså någonstans mittemellan Nelson Mandela och Dalai Lama, vilket väl inte är det sämsta sällskapet?

Bokutmaningen

1. Hur många böcker äger du?
Hemma hos mig och min sambo bor det drygt 600 böcker. Det sker en successiv tillökning samtidigt som en del böcker flyttar vidare (till sambons kontor).

2. Senast köpta bok?
Jag ska ta dig dit, Joyce Carol Oates, Kronprinsessan av Hanne-Vibeke Holst, Det kallas kärlek av Carin Holmberg och Formations of Modernity (en sociologi-antologi som jag fyndade Bokakademien för 30 kr).

3. Senast lästa bok
Jag ska ta dig dit av Joyce Carol Oates. "Upptäckte" Oates ganska nyligen och detta var tredje boken för min del – och den bästa hittills. Under hela boken får man inte reda på huvudpersonens namn, en ensam ung kvinna som tar på sig skulden för sina Kappa Gamma Pi-systrars illdåd eftersom "…det är bättre att tro att det bara finns en skyldig, inte många. Det är bättre att tro att universum är rationellt och att man kanske skulle kunna få reda på en liten bit av dess sanning, hur felaktig den än är." Hon längtar efter att bli sedd och älskad av en omgivning som inte ens kan komma ihåg hennes namn.

4. Fem böcker som betytt mycket för mig
Ciderhusreglerna av John Irving. Detta var den första boken jag läste av författaren John Irving, och det har blivit fler sedan dess. Hans historier är ofta absurda och han har teman/företeelser som kommer igen i flera av hans böcker: björnar, prostituerade, hundar, författare, brottare, feminism.

Modern politisk filosofi av Will Kymlika. Vi är alla liberaler, egentligen. Problemet är att ingen hittills vågat föra den radikala politik som krävs för att infria det liberala jämlikhetsidealet.

Grupp 8 & jag av Gunilla Thorgren. Jag sträckläste denna bok förra sommaren och den öppnade mina ögon för systerskapets styrka och möjligheter. Vill gärna läsa om den i lugnare tempo men den är utlånad till farmor för tillfället..

Människans villkor – vita activa av Hannah Arendt. Den senast lästa boken i sammanhanget, en författare som ingen (mig veterligen) lyckats placera in i ett fack, radikal och konservativ på samma gång, flitigt läst av marxister, hyllad och dissad av feminister, judisk filosof som läste för (och var älskarinna till) Heidegger som i sin tur erkände sig till nazismen. Arendts definition av politik och hennes avsmak för att arbetet inträde i det offentliga rummet får en att fundera över vad vi politiker egentligen sysslar med när vi tjatar om tillväxt och ekonomi. Ingen har tidigare bättre beskrivit varför jag är politiker, hur jag blir människa genom att ägna mig åt politik.

Vredens druvor av John Steinbeck – om man någon gång glömmer varför man är socialdemokrat och tycker att facket är bra, läs Steinbeck och hitta hem igen. I 30-talets USA fördrivs småbrukare från sina hem och söker lyckan på västkusten där de blir grymt utnyttjade av plantageägare. Miljöskildringarna är fantastiska och ger en alternativ bild av de annars så hyllade öppna landskapen. De orättvisor som beskrivs existerar fortfarande i stora delar av världen – köp rättvisemärkt!

5. Fem personer som jag skulle vilja svarade på de här frågorna
Jag vill ha boktips av mina AvantGarde-systrar:
Kikki Göransson
Helena Iacobaeus
Hanna Arneson
Marie Hedberg
Maria Aviles

Marit har ju redan svarat och jag hoppas att Kristin är på G...

...

Okej, så här är det. Jag gillar att läsa andras bloggar. Jag är också skräckslagen inför tanken att avslöjas som korkad eller ointressant. Det säkraste sättet att inte uppfattas som korkad är som bekant att tiga. Men då blir man också ganska ointressant. Pest eller kolera, det är frågan.

Hade jag inte blivit bokutmanad hade jag troligtvis aldrig startat en blogg. Men jag kan inte gömma mig bakom dåliga ursäkter, tack Eric, Martin och Marit för de indirekta knuffarna... Kan ni så kan jag - en bländande logik. Vi säger så att jag testar ett tag, ser hur det går - vad är det värsta som kan hända, jag får byta vänner, parti och emigrera när jag avslöjats? So be it!