28 april 2008

En bananregion för Östergötland?

Regionfrågan fortsätter att engagera, det är bra. Ett helt uppslag i NT. Ståndpunkterna från de som uttalar sig – Jan Owe-Larsson, Mattias Ottosson, Lars Stjernkvist, Lars Laban Bengtsson och Björn Eriksson (idel män, men de kan väl inte hjälpa vad de har för kön) är kända. Infrastruktur och arbetsmarknadsområden lyfts upp. Inte oviktiga frågor, utan högaktuella.

Ska vi bilda regioner där infrastrukturlogiken får styra är det väl dags att bilda en lång bananregion längs den framtida Götalandsbanan tänker jag. Arbetsmarknad – då hänger ju inte ens Norrköping och Linköping ihop – utifrån SCB:s definition av funktionella arbetsmarknadsområden.

Så kan man givetvis inte resonera men min poäng är oavsett hur regionerna kommer att se ut så kommer olika delar att ha olika intressen som drar åt olika håll. Intressen som måste jämkas samman, det måste kompromissas och hittas nya lösningar. Ge och ta, så är det ju redan idag. Det finns redan idag nav, centrum som driver utvecklingen framåt. Stora (nåja ganska stora) städer som har en mångfald och sammansättning som fungerar som generatorer för tillväxt, jobb och kunskapsutveckling. Det blir flera såna centrum i en framtida region, hur den än bildas. Noder/kärnor/nav i regionerna, stråk emellan som binder samman noder och regioner med varandra.

Jag kan förstå att det finns en oro för att inte hamna i mitten i en ny region. Men administrativa gränser ska väl knappast hindra en stad, två städer, ett nav att utvecklas? Malmö är ytterkanten av sin region (den formella administrativa), Göteborg likaså. Nu är ju de större, jag vet det. Men de administrativa gränserna kommer inte flytta städer från kartan. När det gäller Norrköping specifikt kommer ju de ha både Linköping, Mjölby och Jönköping (hoppas jag) i ryggen när de blickar mot Stockholm. Visst kommer de ligga ganska perifert till när de blickar mot Göteborg, men det är ju knappast fokus för en stolt hamnstad i Östersjön.

Just nu känns det lite avlägset att diskutera förnyelse och utvecklingskraft i vården. Det ekonomiska läget överskuggar det mesta. Men det är nödvändigt. En bra vård även i framtiden kräver ett starkt US och ett större befolkningsunderlag än Östergötland. Att vi då vänder blickarna mot vår sjukvårdsregion ser jag som det första och bästa alternativet.

25 april 2008

US en gökunge för majoriteten

I onsdags var det bokslutsdebatt i landstinget. Jag hade förberett mig för att ”gå upp” men var för långsam med att begära ordet, hamnade för långt ner på listan och var tvungen att avvika vid lunch för jobbets skull. Livspusslet är i allra högsta grad en utmaning även för fritidspolitiska singlar.

Vad jag hade tänkt säga om jag hade deltagit:
Förstås vad många av mina partikamrater säger: brist på ansvarstagande och beslutsfattande hos majoriteten. När vi i september förra året aviserades en försämring på –147 mkr på ett år i landstingsstyrelsen var majoritetens kommentar att det inte är något unikt att verksamheten går dåligt. När jag ställde frågor om man tyckte att signalsystemet ut i verksamheten fungerar om man funderat på åtgärder som anställningsstopp blev jag bryskt avvisad. Det var en synnerligen dålig idé. Vi har gång på gång lagt konstruktiva förslag som blivit nedröstade.

Jag skulle också ha sagt att jag tycker analysdelen av förnyelseperspektivet är bra och läsvärt. Vårt förslag om formulera Universitetssjukhusets roll och framtid har inte röstats ned och det tycker jag också är bra. Att US är viktigt för hela regionens sjukvård var ett tydligt medskick från det seminariet om US framtid som arrangerades häromveckan. Jag hade fortsatt hävda linjen att regionsjukvården måste ge avtryck i regionbildningsfrågan.

När jag läser om debatten i tidningarna efteråt är det mycket allvarligt hur Vrinnevilistans företrädare utmålar US som en gökunge: ” - Landstinget har utvecklat en organisation med ökad centralisering till Linköping och US där man fått generera underskott år efter år och fått täckning i budget efter budget” säger Helene Andersson-Molina. US misstänkliggörs av hela majoriteten i en debattartikel i Corren redan i februari: ” Det är också vår ambition att universitetssjukhuset ska stärkas i sin roll – med forskning, utbildning och högspecialiserad vård vid sidan om uppgifterna som länsdelssjukhus. Men det innebär inte att verksamheterna kan tillåtas fortsätta generera underskott som man tror ska täckas i nästa års budget.”

Det är inga redovisningar vi har fått ta del av i styrelsen, har majoriteten information vi inte fått ta del av, eller sprider man bara osanna rykten?

Jag tycker vi ska vara stolta och glada över vårt Universitetssjukhus. Det betyder inte att det inte finns krav och förväntningar på US när det gäller högspecialiserad vård, kunskapsspridning, forskning och utveckling. US ska vara en resurs för såväl den östgötska vården som för vården i sjukvårdsregionen. Vården i Östergötland är en av de mest kostnadseffektiva i hela landet. Nu har vi en ekonomi i fritt fall. Då duger det inte att skylla ifrån sig, vare sig på US eller på någon annan.

21 april 2008

Förkylningstider

Jag idkar egenvård i form av en vällavvägd utsökt kombination av ipren, esberitox (naturläkemedel) och loradantin (antihistamin mot hösnuva). Vilar också, dvs har inte gått på fotboll utan stannat hemma och läst om gods och förberett mig inför onsdagens bokslutsdebatt(två olika saker). Tveksamma friskfaktorer, hoppas placeboeffekten av min medicinering kickar in snart...

Minns inte utan bitterhet hur jag som student tänkte "att jag ska aldrig bli en sån som går till jobbet när man är sjuk och smittar ner sina stackars oskyldiga kollegor". Då var jag förnuftig och visste att jag inte är oumbärlig, visste att jag blir fortare frisk om jag vilar. Men nu är jag vuxen och ser saken ur ett helt annat perspektiv.

Och givetvis är ovanstående kur inte att betrakta som egenvårdstips från mig på något sätt.

14 april 2008

Skrik och spring?

En stormig dag i landstingspolitiken. ”Det hjälper inte att ha en målvakt i världsklass när resten av laget aldrig tidigare sett en boll” sa Helene Andersson-Molina när hon recenserade den fempartialliansen där hon själv ingår. Aj, vad den svider. Inte konstigt att den styrande majoriteten fick släppa allt de hade för händer och samla till en presskonferens och bedyra att samarbetet visst är bra. Och Helene A-M avslutar med att deklarera att hon själv inte kandiderar för omval. När jag satt i studentkåren kallade vi det för ”skrik-och-spring”.

Min partivän, Lars Stjernkvist inspireras av Helene Andersson-Molinas uttalanden och tycker att vi socialdemokrater ska erbjuda alliansen en kriskommission på sin blogg.

Jag tycker vi ska fortsätta lägga konstruktiva förslag som vi gjort hela tiden i landstingsstyrelsen och HSN. Konstruktiva förslag där vi visar att vi är beredda att vara med och ta ansvar och fatta svåra beslut för att komma tillrätta med svåra problem. Konstruktiva förslag som majoriteten konsekvent röstat ned. It takes two to tango.

Jag ser dessutom svårigheter med att samarbeta med en allians som är så ointresserad, ja rent av rädd för att ta det politiska ansvaret och fatta svåra beslut utan hela tiden skjuter verksamheten framför sig. Men vi ska fortsätta lägga våra förslag, kanske droppen urholkar stenen.