27 februari 2006
Hejdå snö, slask och kyla!
De senaste veckorna har semesterplaner hägrat och nu har de oombokningsbara resorna beställts och betalats - 3 veckor i Indien, Kerala, avfärd onsdag nästa vecka! Tips och avundssjuka kommentarer välkomnas (och då förslagsvis INTE till min mobiltelefon som för tillfället är försvunnen, borttappad på tåget).
Herrkronorna firar måttligt
Det var ett ganska lugnt firande av Herrkronornas OS-guld igår kväll, menade sportreportern på TV4 i morse, "...det var ju sambos och fruar med."
Hm.
Hm.
26 februari 2006
Grattis, grattis
[UPPDATERAD] Vår högröstade östgötahövding fick fortsatt förtroende av regeringen, nyheten nådde mig först igår. Vad ska man säga? Grattis Björn och grattis Östergötland, three more years...
/Anna som numera bara försöker att blogga sant*, snällt** eller nödvändigt***, men egentligen är osäker på om denna postning faller inom ramen.
* Läs - som i motsats till osant/falskt. Det är ju inte alltid det finns en sanning, ofta bara mer eller mindre underbyggt tyckande.
** Snällhetskriteriet blir ju mest intressant när sanningskriteriet sätts ur spel och då enligt regeln (2 kriterier av 3) nödvändighetskriteriet måste uppfyllas. Jag ska alltså försöka att bara vara elak/osnäll när det är nödvändigt och inte osant.
*** En del postningar (som exempelvis hemma-i-Annas-kök-reportage) är väl inte helt nödvändiga, men då är de i alla fall inte elaka och inte osanna.
Så vad ska man då säga om denna postning? Den är väl inte direkt nödvändig, återstår då att jag inte farit med osanning och att den inte ska vara elak. Hm, tricky. Som sagt, grattis, grattis..
/Anna som numera bara försöker att blogga sant*, snällt** eller nödvändigt***, men egentligen är osäker på om denna postning faller inom ramen.
* Läs - som i motsats till osant/falskt. Det är ju inte alltid det finns en sanning, ofta bara mer eller mindre underbyggt tyckande.
** Snällhetskriteriet blir ju mest intressant när sanningskriteriet sätts ur spel och då enligt regeln (2 kriterier av 3) nödvändighetskriteriet måste uppfyllas. Jag ska alltså försöka att bara vara elak/osnäll när det är nödvändigt och inte osant.
*** En del postningar (som exempelvis hemma-i-Annas-kök-reportage) är väl inte helt nödvändiga, men då är de i alla fall inte elaka och inte osanna.
Så vad ska man då säga om denna postning? Den är väl inte direkt nödvändig, återstår då att jag inte farit med osanning och att den inte ska vara elak. Hm, tricky. Som sagt, grattis, grattis..
25 februari 2006
Dagen efter
Så fick den anonyme "meljmannen" ett ansikte till slut. Ilskan rinner av mig och kvar är besvikelsen och ledsnaden. När anonymiteten övergår till en killle jag inte kan säga att jag känner eller ens är bekant med men jag vet ju vem det är, vi har träffats i olika sammanhang, så drabbas jag av eftertänksamhetens kranka blekhet. Var det för hårda ord?
Johan Sjölander skrev på sin blogg i samband med nyårsafton (tror jag) att man kan leva efter devisen att bara säga saker som är sanna, nödvändiga eller snälla - där man måste uppfylla två kriterier av tre. En bra levnadsregel, och jag kan inte påstå att jag uttryckte mig särskilt snällt - återstår nödvändighets- och sanningskriteriet.
Jag står fast vid att jag tycker att det är nödvändigt att klart och tydligt ta avstånd från dessa handlingar. Jag tycker det var fel och jag tycker att det är viktigt att vi är många som aktivt tar avstånd. Många tycker kanske att det är så självklart att det inte behöver sägas, men det är det inte, tyvärr.
Vad som däremot inte var nödvändigt var de värdeomdömen jag gav uttryck för vad gäller den anonyme mailarens intellekt. Det är åsikter jag önskar att jag hållit för mig själv, men precis som den inte längre anonyme mailaren inte kan ta tillbaka sina handlingar kan jag inte ta tillbaka mina ord. De finns där, oåterkallerliga.
Vi kan bara ångra oss.
Johan Sjölander skrev på sin blogg i samband med nyårsafton (tror jag) att man kan leva efter devisen att bara säga saker som är sanna, nödvändiga eller snälla - där man måste uppfylla två kriterier av tre. En bra levnadsregel, och jag kan inte påstå att jag uttryckte mig särskilt snällt - återstår nödvändighets- och sanningskriteriet.
Jag står fast vid att jag tycker att det är nödvändigt att klart och tydligt ta avstånd från dessa handlingar. Jag tycker det var fel och jag tycker att det är viktigt att vi är många som aktivt tar avstånd. Många tycker kanske att det är så självklart att det inte behöver sägas, men det är det inte, tyvärr.
Vad som däremot inte var nödvändigt var de värdeomdömen jag gav uttryck för vad gäller den anonyme mailarens intellekt. Det är åsikter jag önskar att jag hållit för mig själv, men precis som den inte längre anonyme mailaren inte kan ta tillbaka sina handlingar kan jag inte ta tillbaka mina ord. De finns där, oåterkallerliga.
Vi kan bara ångra oss.
24 februari 2006
Suck.
[UPPDATERAD] Så korkat, dumheten känner inga gränser. Smutskampanj via mail från jobbdatorn på partistyrelsen. Och omoraliskt, lågt och förkastligt med. Har vi lagt ribban för hur valrörelsen 06 ska se ut nu? Vem tror att detta kommer gynna socialdemokraterna, vilka kommer ligga hemma på soffan? Och tycker vi verkligen att politiken ska fungera på det här sättet?
Nej. Enda trösten i sammanhanget är att det avslöjas och att partiet får en chans att offentligt och tydligt ta avstånd från dylika kampanjmetoder. Det är inte OK.
Men jag måste erkänna att lite, lite , lite spännande är det att se om Reinfeldt kommer att polisanmäla...
Andra socialdemokratiska bloggare som också upprörs av detta: Nathalie Sundesten Landin, Urban Lindstedt, Magnus Ljungkvist, Jonas Morian och Kikki Göransson. Var det inte fler, eller är det bara för pinsamt att skriva om?
...och Martin Tollén och Marta Axner och Eric Sundström skriver också. Och några fler antar jag. Så. Nu lämnar jag detta tema och går vidare med mitt bloggliv.
Nej. Enda trösten i sammanhanget är att det avslöjas och att partiet får en chans att offentligt och tydligt ta avstånd från dylika kampanjmetoder. Det är inte OK.
Men jag måste erkänna att lite, lite , lite spännande är det att se om Reinfeldt kommer att polisanmäla...
Andra socialdemokratiska bloggare som också upprörs av detta: Nathalie Sundesten Landin, Urban Lindstedt, Magnus Ljungkvist, Jonas Morian och Kikki Göransson. Var det inte fler, eller är det bara för pinsamt att skriva om?
...och Martin Tollén och Marta Axner och Eric Sundström skriver också. Och några fler antar jag. Så. Nu lämnar jag detta tema och går vidare med mitt bloggliv.
21 februari 2006
Snygga killen i mitt kök!
Ett inlägg till min pappa som äntligen lämnat sitt första spår på bloggen. Notera hur Alsace Man with CORKSCREW matchar kryddhyllan perfekt! Om han sedan bara kunde hjälpa till med disken...
20 februari 2006
Dagens bekännelse
Jag är inte alls PK och sitter och tittar när de så kallade damkronorna förlorar mot Kanada. Jag tittar på den halvtaskiga serien Prison Break (de första avsnitten var ju riktigt bra, men nu börjar den spåra) och har just skruvat upp min tomteröda kryddhylla i köket.
Voilá!
Voilá!
Och intresseklubben antecknar frenetiskt när jag gör små Elle-interiör-hemma-hos-reportage hos mig själv...
13 februari 2006
Du och jag - legitimerade hobbypsykologer
I dagens Expressen kan du och jag genom ett enkelt test diagnosticera våra arbetskamrater som psykopater. Svara på 20 frågor (där svarsalternativet "vet inte" inte existerar) och du har svaret! Du förutsätts bland annat ha kunskaper om Allvarlig kriminalitet före 18 års ålder och om den presumtive psykopaten begår Nya brott under pågående straff. De lever mitt ibland oss varnar Expressen och man blir ju livrädd, hur kan detta vara tillåtet???
Expressens handfasta do it yourself-råd om man lyckats diagnosticera någon av sina arbetskamrater: Kämpa inte ensam, vänd dig högre upp och byt jobb. Japp, då var det fixat. Det finns inget botemedel och psykopatens totala brist på sjukdomsinsikt gör att det är lönlöst att försöka tala honom (för det är en han, i 19 fall av 20) tillrätta.
Så vad vill jag säga med detta? Tja, jag vill väl mest bara tacka Expressen, denna kompis i vardagen som gör mitt och alla andras liv så mycket enklare att leva. Det är ju helt fantastiskt att man genom att göra ett 20-frågorstest kan ställa en psykologisk diagnos på en människa! Du och jag - vi kan börja kalla människor till höger och vänster för psykopater - för vi gjorde ju testet - i smyg.
And I think to myself, what a wonderful world...
Expressens handfasta do it yourself-råd om man lyckats diagnosticera någon av sina arbetskamrater: Kämpa inte ensam, vänd dig högre upp och byt jobb. Japp, då var det fixat. Det finns inget botemedel och psykopatens totala brist på sjukdomsinsikt gör att det är lönlöst att försöka tala honom (för det är en han, i 19 fall av 20) tillrätta.
Så vad vill jag säga med detta? Tja, jag vill väl mest bara tacka Expressen, denna kompis i vardagen som gör mitt och alla andras liv så mycket enklare att leva. Det är ju helt fantastiskt att man genom att göra ett 20-frågorstest kan ställa en psykologisk diagnos på en människa! Du och jag - vi kan börja kalla människor till höger och vänster för psykopater - för vi gjorde ju testet - i smyg.
And I think to myself, what a wonderful world...
08 februari 2006
Medborgaren = välfärdskonsument?
Högeralliansens välfärdsgrupp presenterar sin slutrapport och kräver kursomläggning och nysatsning. Man talar om solidarisk finansiering och vikten av ”…en välfärd som verkligen möter patientens och omsorgstagarens individuella behov.” Vi är verkligen överens alliansen och jag – eller? Fortsättningen: "Inte minst måste den enskilde ges rätten att välja och framförallt att kunna välja bort det som inte fungerar." Är det bra? Får man våga ställa frågan om det är bra, att kunna välja i vården? "Stoppa valfriheten" sjunger Doktor Kosmos, och visst en sen kväll när man känner sig lite frasradikal kan man väl sjunga med, men i den politiska vardagen är det inte lika enkelt. Jag har full förståelse och respekt för att patienter vill få sina specifika önskemål om att få ha en viss läkare eller sköterska man känner sedan tidigare tillgodosedda. Eller, om man inte är nöjd med sin läkare så måste det finnas möjlighet att byta. Har man specifika önskemål så måste det finnas en lyhördhet hos sjukvården för detta och en vilja att så långt det är möjligt tillgodose patientens önskemål.
Å andra sidan. Jag tror inte att valfrihet i vården löser särskilt många problem. Jag tror att det är viktigt att patienten känner sig delaktig i hela vårdprocessen och känner att han/hon har makt över sitt tillfrisknande och sin hälsa. Att välja tror jag inte är en särskilt stor del i detta sammanhang. Det är ungefär som om jag bestämmer mig för att börja motionerna och köper mig ett par joggingskor - och tror att skorna kommer att springa iväg med mig (det gör de inte). Att känna delaktighet i sin vårdprocess är något mycket mer än att välja. Men jag är lite osäker på Alliansens motiv med sitt valfrihetsskanderande, handlar det om att göra patienten mer delaktig eller handlar det om att degragera patienten och medborgaren till vårdshoppare?
Finns det någon skillnad mellan att vara konsument och medborgare? Ja, ja tycker det. För när jag kommer till vården som patient så går jag inte dit med min egen privata plånbok. Därmed kan jag inte ensam göra avvägningarna när resurserna inte räcker till allt. För det är inte bara mig och mina önskemål det handlar om. Med en stark valfrihetsretorik menar jag att man låter påskina att "det är bara att välja och vraka". Skillnaden mellan att vara konsument och medborgare ligger i synen på solidaritet. Du kan visserligen vara solidarisk och köpa rättvisekaffe som konsument (och du borde göra det också!) men som konsument är du framförallt dig själv närmast och du kan prioritera själv mellan olika konsumtionsvaror och tjänster utifrån dina begränsade resurser. När det gäller våra gemensamma resurser kan du inte själv fatta besluten.
Ibland kanske man upplever tillgängligheten till vården som godtycklig, så ska det naturligtvis inte vara. I vården pågår ansträngningar på många håll för att vården ska bli likvärdig, mellan landsting, mellan vårdcentraler, mellan patientgrupper med lika angelägna behov. Vi måste säkert bli bättre på att visa på alla goda exempel och alla bra projekt som lett och leder till bättre vård. Och att de som faktiskt uppsökt vården är mycket nöjda.
Som patient - det är klart att du har privata självupplevda behov som det gemensamma ska tillgodose så långt det är möjligt, men här måste dina behov samsas och jämföras med många andras. Ibland kommer du till fort och får vård, ibland får du vänta för att någon annan har större behov. Ibland så ligger dina behov utanför det offentliga åtagandet. Ingen valfrihetsretorik i världen kan ändra på det faktum att vi faktiskt är beroende av varandra och av varandras solidaritet.
Å andra sidan. Jag tror inte att valfrihet i vården löser särskilt många problem. Jag tror att det är viktigt att patienten känner sig delaktig i hela vårdprocessen och känner att han/hon har makt över sitt tillfrisknande och sin hälsa. Att välja tror jag inte är en särskilt stor del i detta sammanhang. Det är ungefär som om jag bestämmer mig för att börja motionerna och köper mig ett par joggingskor - och tror att skorna kommer att springa iväg med mig (det gör de inte). Att känna delaktighet i sin vårdprocess är något mycket mer än att välja. Men jag är lite osäker på Alliansens motiv med sitt valfrihetsskanderande, handlar det om att göra patienten mer delaktig eller handlar det om att degragera patienten och medborgaren till vårdshoppare?
Finns det någon skillnad mellan att vara konsument och medborgare? Ja, ja tycker det. För när jag kommer till vården som patient så går jag inte dit med min egen privata plånbok. Därmed kan jag inte ensam göra avvägningarna när resurserna inte räcker till allt. För det är inte bara mig och mina önskemål det handlar om. Med en stark valfrihetsretorik menar jag att man låter påskina att "det är bara att välja och vraka". Skillnaden mellan att vara konsument och medborgare ligger i synen på solidaritet. Du kan visserligen vara solidarisk och köpa rättvisekaffe som konsument (och du borde göra det också!) men som konsument är du framförallt dig själv närmast och du kan prioritera själv mellan olika konsumtionsvaror och tjänster utifrån dina begränsade resurser. När det gäller våra gemensamma resurser kan du inte själv fatta besluten.
Ibland kanske man upplever tillgängligheten till vården som godtycklig, så ska det naturligtvis inte vara. I vården pågår ansträngningar på många håll för att vården ska bli likvärdig, mellan landsting, mellan vårdcentraler, mellan patientgrupper med lika angelägna behov. Vi måste säkert bli bättre på att visa på alla goda exempel och alla bra projekt som lett och leder till bättre vård. Och att de som faktiskt uppsökt vården är mycket nöjda.
Som patient - det är klart att du har privata självupplevda behov som det gemensamma ska tillgodose så långt det är möjligt, men här måste dina behov samsas och jämföras med många andras. Ibland kommer du till fort och får vård, ibland får du vänta för att någon annan har större behov. Ibland så ligger dina behov utanför det offentliga åtagandet. Ingen valfrihetsretorik i världen kan ändra på det faktum att vi faktiskt är beroende av varandra och av varandras solidaritet.
Vardagens guldkanter
I väntan på lyckan får jag glädja mig åt vardagens små guldkanter - som att äntligen ha alla böcker i bokhyllor och inte i pappkassar i garderoben. Och den ultimata vardagslyxen - ett stort fluffigt duntäcke (50% på rea) bara till mig!
01 februari 2006
Glöm inte!
Idag har universitetet Genusdag, vilket bland annat betyder gratisföreställning av Miss Universums Profesora. Och själv ska jag "ut i skogen" och diskutera styrning och ledning av landstinget, buhu...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)