Suck.

[UPPDATERAD] Så korkat, dumheten känner inga gränser. Smutskampanj via mail från jobbdatorn på partistyrelsen. Och omoraliskt, lågt och förkastligt med. Har vi lagt ribban för hur valrörelsen 06 ska se ut nu? Vem tror att detta kommer gynna socialdemokraterna, vilka kommer ligga hemma på soffan? Och tycker vi verkligen att politiken ska fungera på det här sättet?

Nej. Enda trösten i sammanhanget är att det avslöjas och att partiet får en chans att offentligt och tydligt ta avstånd från dylika kampanjmetoder. Det är inte OK.

Men jag måste erkänna att lite, lite , lite spännande är det att se om Reinfeldt kommer att polisanmäla...

Andra socialdemokratiska bloggare som också upprörs av detta: Nathalie Sundesten Landin, Urban Lindstedt, Magnus Ljungkvist, Jonas Morian och Kikki Göransson. Var det inte fler, eller är det bara för pinsamt att skriva om?

...och Martin Tollén och Marta Axner och Eric Sundström skriver också. Och några fler antar jag. Så. Nu lämnar jag detta tema och går vidare med mitt bloggliv.

Snygga killen i mitt kök!

Ett inlägg till min pappa som äntligen lämnat sitt första spår på bloggen. Notera hur Alsace Man with CORKSCREW matchar kryddhyllan perfekt! Om han sedan bara kunde hjälpa till med disken...

Dagens bekännelse

Jag är inte alls PK och sitter och tittar när de så kallade damkronorna förlorar mot Kanada. Jag tittar på den halvtaskiga serien Prison Break (de första avsnitten var ju riktigt bra, men nu börjar den spåra) och har just skruvat upp min tomteröda kryddhylla i köket.

Voilá!

Och intresseklubben antecknar frenetiskt när jag gör små Elle-interiör-hemma-hos-reportage hos mig själv...

Du och jag - legitimerade hobbypsykologer

I dagens Expressen kan du och jag genom ett enkelt test diagnosticera våra arbetskamrater som psykopater. Svara på 20 frågor (där svarsalternativet "vet inte" inte existerar) och du har svaret! Du förutsätts bland annat ha kunskaper om Allvarlig kriminalitet före 18 års ålder och om den presumtive psykopaten begår Nya brott under pågående straff. De lever mitt ibland oss varnar Expressen och man blir ju livrädd, hur kan detta vara tillåtet???

Expressens handfasta do it yourself-råd om man lyckats diagnosticera någon av sina arbetskamrater: Kämpa inte ensam, vänd dig högre upp och byt jobb. Japp, då var det fixat. Det finns inget botemedel och psykopatens totala brist på sjukdomsinsikt gör att det är lönlöst att försöka tala honom (för det är en han, i 19 fall av 20) tillrätta.

Så vad vill jag säga med detta? Tja, jag vill väl mest bara tacka Expressen, denna kompis i vardagen som gör mitt och alla andras liv så mycket enklare att leva. Det är ju helt fantastiskt att man genom att göra ett 20-frågorstest kan ställa en psykologisk diagnos på en människa! Du och jag - vi kan börja kalla människor till höger och vänster för psykopater - för vi gjorde ju testet - i smyg.

And I think to myself, what a wonderful world...

Medborgaren = välfärdskonsument?

Högeralliansens välfärdsgrupp presenterar sin slutrapport och kräver kursomläggning och nysatsning. Man talar om solidarisk finansiering och vikten av ”…en välfärd som verkligen möter patientens och omsorgstagarens individuella behov.” Vi är verkligen överens alliansen och jag – eller? Fortsättningen: "Inte minst måste den enskilde ges rätten att välja och framförallt att kunna välja bort det som inte fungerar." Är det bra? Får man våga ställa frågan om det är bra, att kunna välja i vården? "Stoppa valfriheten" sjunger Doktor Kosmos, och visst en sen kväll när man känner sig lite frasradikal kan man väl sjunga med, men i den politiska vardagen är det inte lika enkelt. Jag har full förståelse och respekt för att patienter vill få sina specifika önskemål om att få ha en viss läkare eller sköterska man känner sedan tidigare tillgodosedda. Eller, om man inte är nöjd med sin läkare så måste det finnas möjlighet att byta. Har man specifika önskemål så måste det finnas en lyhördhet hos sjukvården för detta och en vilja att så långt det är möjligt tillgodose patientens önskemål.

Å andra sidan. Jag tror inte att valfrihet i vården löser särskilt många problem. Jag tror att det är viktigt att patienten känner sig delaktig i hela vårdprocessen och känner att han/hon har makt över sitt tillfrisknande och sin hälsa. Att välja tror jag inte är en särskilt stor del i detta sammanhang. Det är ungefär som om jag bestämmer mig för att börja motionerna och köper mig ett par joggingskor - och tror att skorna kommer att springa iväg med mig (det gör de inte). Att känna delaktighet i sin vårdprocess är något mycket mer än att välja. Men jag är lite osäker på Alliansens motiv med sitt valfrihetsskanderande, handlar det om att göra patienten mer delaktig eller handlar det om att degragera patienten och medborgaren till vårdshoppare?

Finns det någon skillnad mellan att vara konsument och medborgare? Ja, ja tycker det. För när jag kommer till vården som patient så går jag inte dit med min egen privata plånbok. Därmed kan jag inte ensam göra avvägningarna när resurserna inte räcker till allt. För det är inte bara mig och mina önskemål det handlar om. Med en stark valfrihetsretorik menar jag att man låter påskina att "det är bara att välja och vraka". Skillnaden mellan att vara konsument och medborgare ligger i synen på solidaritet. Du kan visserligen vara solidarisk och köpa rättvisekaffe som konsument (och du borde göra det också!) men som konsument är du framförallt dig själv närmast och du kan prioritera själv mellan olika konsumtionsvaror och tjänster utifrån dina begränsade resurser. När det gäller våra gemensamma resurser kan du inte själv fatta besluten.

Ibland kanske man upplever tillgängligheten till vården som godtycklig, så ska det naturligtvis inte vara. I vården pågår ansträngningar på många håll för att vården ska bli likvärdig, mellan landsting, mellan vårdcentraler, mellan patientgrupper med lika angelägna behov. Vi måste säkert bli bättre på att visa på alla goda exempel och alla bra projekt som lett och leder till bättre vård. Och att de som faktiskt uppsökt vården är mycket nöjda.

Som patient - det är klart att du har privata självupplevda behov som det gemensamma ska tillgodose så långt det är möjligt, men här måste dina behov samsas och jämföras med många andras. Ibland kommer du till fort och får vård, ibland får du vänta för att någon annan har större behov. Ibland så ligger dina behov utanför det offentliga åtagandet. Ingen valfrihetsretorik i världen kan ändra på det faktum att vi faktiskt är beroende av varandra och av varandras solidaritet.

Vardagens guldkanter

I väntan på lyckan får jag glädja mig åt vardagens små guldkanter - som att äntligen ha alla böcker i bokhyllor och inte i pappkassar i garderoben. Och den ultimata vardagslyxen - ett stort fluffigt duntäcke (50% på rea) bara till mig!

Glöm inte!

Idag har universitetet Genusdag, vilket bland annat betyder gratisföreställning av Miss Universums Profesora. Och själv ska jag "ut i skogen" och diskutera styrning och ledning av landstinget, buhu...

Dagens ord?

Det finns de som prenumererar på nya ord, men ibland får man dem alldeles gratis utan att ens be om dem. Ordet jag har blivit drabbad av idag, före kl. 10 på förmiddagen(!) är Flexicurity. Kalla mig bakåtsträvare men min omedelbara reaktion är någon blir blåst.

Flensspekulationer

Vy över Gårdssjön

Befinner mig förnärvarande i föräldrahemmet i metropolen Flen i hopp om att få studiero och färdigställa min ytterst pretentiösa D-uppsats i statsvetenskap (obs, inget skämt, tyvärr den är väldigt pretentiös och riskerar att bli smått obegriplig…). Det blir många promenader och häromdagen såg vi självaste kungen fräsa förbi i sin modesta tyska silverfärgade bil. Och jag började fundera över Flen, det är ändå något speciellt med stället. Här har självaste kungen kor, statsministern drar sig tillbaka på Harpsund och när han slutat göra det ska han flytta in på sitt nya ställe Torp som också ligger i kommunen. Förutom dessa celebriteter var Flen också i indirekt i fokus på Moderna Museet i slutet av året med Jonas Dahlbergs utställning Osynliga städer. En av de filmer som visas är nämligen filmad i just Flen. När den mindre kända filmen Rusar i hans famn spelades in valde man just Flen för att det är en ganska anonym stad. Det är väl fantastiskt?

Slutsats? Man är ifred i Flen.

Brev till tomten - del 1

Att skriva önskelistor till Tomten har inte riktigt samma charm som för ca 20 år sedan, kanske blev besvikelsen för stor att man aldrig fick den där ponnyn. Med åldern blir önskningarna lite mer modesta, fantasin lite sämre kanske. Skrivbordstillbehörsfetischisten som bor i mig skulle dock bli ytterst tillfredsställd med ett litet hårt paket innehållande tejphållaren Elvis. Sedan önskar jag mig bara ett kontor där Elvis och jag kan leka...

Häxprocesser och ansvarstagande

Katastrofkommissionen har kommit med sin slutrapport, snabbversionen lyder väl ungefär: ytterst var det Göran Perssons fel och det var Laila Freivalds fel. Förslaget från Katastrofkommissionen är att man inrättar en krisenhet.

Många menar att Laila Freivalds borde ta sitt ansvar och avgå. Hur kan det vara att ta sitt ansvar genom att avgå? Att avgå är ju tvärtom att inte ta ansvar. Det är att erkänna misslyckande, eventuell inkompetens och lämna över till någon annan lösa problem man själv borde hantera. Mycket kunde ha fungerat mycket bättre, även om man kan kanske bör hålla i åtanke att kriser och katastrofer per definition är svåra att värja sig mot och hantera. Löser vi några problem med att Freivalds avgår? Är det att ta ansvar för något som faktiskt redan är för sent?

Carl B Hamilton argumenterar så utmärkt som det bara går i sitt nyhetsbrev Hamiltons blandning för att oppositionen lägger ett misstroendevotum och det är kanske det bästa sättet att utkräva ansvar i efterhand, men man märker även av Hamiltons argumentation att det hela blir lite bakvänt: "Om oppositionen efter en så noga utredd, unik och tydlig kritik som den medborgarkommissionen framfört inte skulle framlägga en misstroendeförklaring, när skall då en opposition i Sverige någonsin göra detta? " Att i en formell ordning utkräva ansvar blir en negativ valhandling, antingen genom misstroendevotum eller vart fjärde år i de allmänna valen. Borde inte kravet istället vara att avkräva Persson och Freivalds en organisation på SB och UD som kan hantera kriser? Istället för att kräva hämnd och häxprocesser. Tror vi att de är inkompetenta till detta så får vi avsätta dem, men då handlar det inte om låta dem ta sitt ansvar, det handlar om att frånta ta dem ansvar vi anser att de inte behärskar. Visst lägg gärna ett misstroendevotum, när om inte nu? Men hur menar man man att det kan kopplas till ansvarstagande?

Kjell Höglund inleder låten Häxprocess så här:
"Det är så lätt att hitta syndabockar om man vill
och fastän häxprocesser hörde gångna tider till
så har vi inte glömt principen, den är alltför bra
den kommer väl till pass när det är något vi vill ha"

Vad är det vi vill ha egentligen? Att tsunamin aldrig skulle ha ägt rum? En parlamentarisk kris i lite lagom tid innan valet? Att någon ska bära hundhuvudet och säga "Det var mitt fel"?

Jag kan inte tänka mig annat att än att det finns ett antal tjänstemän och ministrar på SB och UD som djupt ångrar saker man gjorde och saker man inte gjorde under tsunamikatastrofen. Aldrig kommer de väl att sluta att ångra sig?

Jag vill ha en bra krisberedskap på regeringskansliet. Blir krisberedskapen bättre av att Freivalds eller Persson avgår? Jag tror inte det och det känns futtigt i sammanhanget.

Trygghetsfaktor 64%

Det var en Bertil Ericson som tog fotot..

Jag är Måns Herngren och ska bli mellanchef när jag blir stor (eller hantverkare).. Ibland har man inget viktigare för sig:)

Vem är du?

Jag gillar egentligen inte vare sig hösten eller att cykla något vidare värst men att få cykla genom ett citrongult hav på vägen till universitetet är underbart..

Solidaritet i praktiken

[UPPDATERAD] RFSL välkomnar det upprop som startats på internet av prästen Yngve Kalin mot kyrkomötets beslut att svenska kyrkan ska välsigna homosexuella par. Det underlättar för homosexuella att veta vilka präster som har den här uppfattningen och man kan därmed undvika obehagliga upplevelser, menar RFSL. Uppropet har i skrivandets stund undertecknats av 606 präster, här kan du se vilka som undertecknat. Som alltid befinner jag mig själv på betryggande avstånd från bröllopsklockor och har inga som helst planer på att lova livslång kärlek till någon inför Gud. Men jag instämmer i RFSL:s synpunkt att det är bra att man faktiskt kan ta reda på vilka präster som inte vill välsigna homosexuella. Även för oss heterosexuella. Detta är nämligen ett ypperligt tillfälle för heterosexuella par som går i giftastankar att visa solidaritet med homosexuella par. Var en medveten bröllopskonsument och vägra att låta dig vigas av Yngve Kalin och hans polare! I Linköpings stift har 15 präster undertecknat uppropet, jag orkar inte räkna men engagemanget mot välsignelseakten tycks vara särskilt stort i Göteborgs, Växsjös och Skaras stift. Kalin säger på sin hemsida att listan bara kommer att ligga uppe under en begränsad tidsperiod så skynda dig att hämta hem ditt exemplar innan det är för sent!

Missa inte heller debatten mellan Olle Burell (s) och Yngve Kalin i P1 morgon idag. Heja Olle! Ibland är man både stolt och nöjd sosse, och särskilt nöjd med att inte ha gått ur svenska kyrkan. Ni andra avfällingar kan ju sitta där och sura över partikongressens beslut i föräldraförsäkringen ;)

Motbilder

Vill idag för ovanlighetens skulle berömma Aftonbladet kvinna för sin artikel om Caroline som anmälde mannen som våldtagit henne och där rättvisan faktiskt verkar fungera. För jag har funderat, om jag blev våldtagen, skulle jag då anmäla förövaren? Visst vill jag vara en människa som svarar ja på den frågan, men med all nyhetsrapportering om kvinnor som inte blir trodda, där fallen läggs ner alldeles för fort och där förnedringen fortsätter in i rättssalen så är jag inte så säker på att jag skulle sätta min tilltro till rättssystemet. Normalfallet för en våldtagen kvinna som anmäler tycks istället vara att hon inte blir trodd, att man inte prioriterar fallet, att man arbetar på fel sätt osv. Fel tycks vara normen. 12% av alla anmälda våldtäktsfall leder till åtal, 60% av fallen förblir ouppklarade, enligt Brå. Så artikeln om Caroline är inte ett normalfall. Den utgör ett undantag och de små notiser vi läser i tidningarna om våldtäkter där förövaren ännu är på fri fot eller där brott inte går att styrka är fortfarande normalfallet. Ändå tror jag det är viktigt med motbilder, med kvinnor som sträcker på sig och säger "Vi vägrar skämmas", för det måste vara så att verkligheten kan förändras. Kanske finns det kvinnor som läser om Caroline som blir stärkta och faktiskt anmäler, och förövaren blir dömd? Caroline är inte normalfallet idag, men hon måste bli det.

Ängeln i rummet

"En liten skyddsängel gick genom ett mörkt rum, släckte sitt strålande ljussken och hängde upp sina vingar. Gav en öm puss på din kind och satte sig bredvid dig. Denna skyddsängel sitter bredvid dig dag och natt så att ingen ska göra dig illa eller att inget hemskt ska hända dig."

Ibland får man göra avsteg från sina principer om att inte föra vidare kedjebrev, eller i detta fall kedjesms. Tack mamma, precis vad jag behöver *kram*!

Fy på sig sossebloggare...

Kongressen är inne på sin tredje dag och jag har inte skrivit ett ord.. Gillade förstås könsneutrala äktenskap och kunde känna mig stolt och nöjd ett par dagar. Men i frågan om föräldraförsäkringen visar sig inte mitt parti från vackraste sida. Vi ska inte bråka förmanar den ena (var läste jag/hörde jag det?), det blir ingen kvoterad föräldraförsäkring med en socialdemokratisk regering nästa mandatperiod oavsett vad kongressen beslutar säger den andra. Blä.

Åh nej!

Min hibiskus kommer att blomma när jag är borta i helgen, *snyft*. Jag tröstar mig med den fina hibiskusen från Skälby Blomstercentrum, hoppas de inte misstycker. Har jag nämnt att mitt ADSL började fungera idag förresten? Stor lycka och inte så mycket studerat..

"En av alla dom"

Jag hade verkligen bestämt för att inte bevista årets stora händelse i sosseriet, partikongressen. Ibland får jag en känsla av att många som besöker kongressen gör det för att visa "att man är nån". Jag är på partikongressen, alltså finns jag.. Men det finns saker som är ganska kul också, Studentförbundets fest på lördagen, träffa vänner och bekanta från förr och nu, det gigantiska arrangemanget i sig. Större än så här blir det inte i den svenska partipolitiken. Visst är det kul att vara underdog men en maffig partikongress är det ändå något visst med. Tråkigare befarar jag att det blir med politiken. Visst, jag inser också med rådande opinionsläge att individualiserad föräldraförsäkring inte är det mest strategiska beslutet man kan fatta, men politik är mer än strategi, det är att vilja bättre. Nej, det skulle kanske inte vara till partiets fördel att fatta ett sådant beslut, om det definitionsmässigt utläses i opinionssiffror och valresultat. Men det skulle vara till fördel för kvinnorna och barnen - alltså den stora majoriteten av Sveriges befolkning med en individualiserad föräldraförsäkring - för kvinnornas och barnens skull är väl argumentation som brukar gå hem annars? Röstsiffrorna kommer att bli en intressant värdemätare på om partiet tar jämställdhetsfrågorna på allvar.

Så i morgon åker jag dit, en av alla dom. Jag hoppas på en riktigt kul fest och några kära återseenden. Resten kan bero.

"Det är visst nån som är tillbaka"

Ibland tar livet så stor plats att annat blir lidande - mitt fall min blogg, men nu tror jag att jag är tillbaka mer frekvent än under sensommaren/hösten. Ny adress, nytt civilstånd, kattlös (förutom min gamla skrutta hemma i Flen), nya möbler. Nästan ett helt nytt liv, skrämmande och spännande.