Jag hade verkligen bestämt för att inte bevista årets stora händelse i sosseriet, partikongressen. Ibland får jag en känsla av att många som besöker kongressen gör det för att visa "att man är nån". Jag är på partikongressen, alltså finns jag.. Men det finns saker som är ganska kul också, Studentförbundets fest på lördagen, träffa vänner och bekanta från förr och nu, det gigantiska arrangemanget i sig. Större än så här blir det inte i den svenska partipolitiken. Visst är det kul att vara underdog men en maffig partikongress är det ändå något visst med. Tråkigare befarar jag att det blir med politiken. Visst, jag inser också med rådande opinionsläge att individualiserad föräldraförsäkring inte är det mest strategiska beslutet man kan fatta, men politik är mer än strategi, det är att vilja bättre. Nej, det skulle kanske inte vara till partiets fördel att fatta ett sådant beslut, om det definitionsmässigt utläses i opinionssiffror och valresultat. Men det skulle vara till fördel för kvinnorna och barnen - alltså den stora majoriteten av Sveriges befolkning med en individualiserad föräldraförsäkring - för kvinnornas och barnens skull är väl argumentation som brukar gå hem annars? Röstsiffrorna kommer att bli en intressant värdemätare på om partiet tar jämställdhetsfrågorna på allvar.
Så i morgon åker jag dit, en av alla dom. Jag hoppas på en riktigt kul fest och några kära återseenden. Resten kan bero.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar