Per Hagman - jordens olyckligaste människa?

Läser just nu Per Hagmans Att komma hem ska vara en schlager. Som plåster för min själ, PH måste vara en av de mest olyckliga människorna, eller har jag missat något?

J'accuse!

Har länge mesat mig i frågan om föräldraförsäkringen och tyckt att visst är det viktigt för kvinnorna att föräldraförsäkringen delas men allra viktigast är det ju för barnen. ”Could anybody please think of the children!” Men nu har jag surnat till lite, faktiskt. Tack vare det aggregerade beteendet hos enskilda kvinnor och män i det här landet, när det gäller uttaget av föräldraförsäkringen så kommer jag som kvinna att få lägre lön. Mina medsystrar sabbar för mig! (För er som inte är med i matchen om hur det hänger ihop läs Anna Thoursies debattartikel i DN från den 12 september.) Jag gillar att människor är fria att göra sina egna livsval så länge det inte drabbar mig. Frihet under ansvar brukar det ju så moget heta, talar resultatet för att svenska folket inte är moget att ta ett eget ansvar i fråga om uttaget av föräldraförsäkringen?

Vad är det egentligen som är så farligt med att släppa in männen i hemmen hos barnen? Jag fattar inte. Eller har ni urtråkiga jobb att gå tillbaka till? Är jag orättvis? Tja, ni gör livet orättvist för mig, och för er själva. Men mest av allt anklagar jag mitt eget parti, eller i alla fall partistyrelsen som trots att de ser vilka diskriminerande konsekvenser en icke-individualiserad föräldraförsäkring innebär hellre står med våta fingret i luften. Tur att vi har en partikongress?

Här händer det inte så mycket just nu...

... i väntan på att min inspiration rinner till tycker jag att ni ska ta en kik på Palles blog där han föreslår fyra kriterier att tillämpa vid införandet av en fjärde etisk princip för hälso- och sjukvården - egenansvaret. Spännande tycker jag, klarar vi att föra en sådan diskussion, eller måste vi hänfalla till "mera glass åt barnen-politik"? Den enda vägen har aldrig varit tydligare, att vika undan för den här diskussionen skulle innebära ett enormt underbetyg för politikernas tilltro till medborgarna. Den enda vägen är den svåra vägen, så är det.

På jakt efter en åsikt – hjälp!

I början av sommaren skrev jag på en annan blogg om det positiva med att lesbiska äntligen har rätt till insemination. Nu ska beslutet verkställas i landstingen och frågan som nu ställs är huruvida inseminationen av fertila lesbiska kvinnor ska bekostas av det gemensamma eller av de lesbiska. Å ena sidan: Att vara lesbisk är inget sjukdomstillstånd, varför det skulle handla om en medicinsk behandling av en fullt frisk kvinna. Detta kan man anse ligger utanför landstingets åtaganden. Att landstingen kan vara en utförare av uppdraget måste inte per definition innebära att det ska bekostas av det gemensamma. Man kan hävda att alla människor behandlas lika och att därmed ingen diskriminering föreligger, fertila kvinnor oavsett sexuell läggning får själva bekosta insemination.

Men man kan se på diskriminering på lite olika sätt, direkt och indirekt diskriminering. När lagen om likabehandling infördes i högskolan pekade man på just detta faktum, att behandla alla lika kan vara ett fall av indirekt diskriminering "…Indirekt diskriminering kan uppstå när en högskola ställer villkor som verkar neutrala men som i praktiken särskilt missgynnar människor med viss könstillhörighet, viss religion eller annan trosuppfattning, viss sexuell läggning eller visst funktionshinder." (Ur informationsmaterialet Likabehandling i högskolan – så säger lagen som bland annat kan hämtas hem här). Jag vet inte vad de nya bestämmelserna vad gäller insemination av lesbiska säger om indirekt diskriminering men lagen har väl tillskapats i syfte att diskrimineringen ska upphöra, eller?

Sedan kan man ju jämföra med andra grupper, manlig omskärelse och sterilisering av icke-medicinska skäl är två exempel på behandlingar som utförs av landstingen, mot avgift. Är insemination av lesbiska jämförbart med detta? Och sist men inte minst det faktum att behoven av hälso- och sjukvård överstiger resurserna. Är det då OK att ställa lesbisk insemination utanför arbetet med öppna prioriteringar och därmed (ialla fall principiellt) tränga ut andra behov? Vad tycker du?

Man ska inte kasta spjut i radhus

Torbjörn Gustavsson, Correns politiska vänsteralibi i ledarskribentsredaktionen har gett sig ut på internet och hittat Helle Kleins blogg för första och sista gången. Jag kan villigt erkänna att inte heller jag imponerades av Helles engagerande yttrande vad gäller Stefan Holms höjdhoppande: "Stefan Holm har just rivit andra försöket på 2.32. My God!" Gustavsson klokheter om detta föregicks dock av ett ifrågasättande huruvida män borde köra bil mer likt kvinnor. Gustavsson redogör för prinsessans Madeleines äventyr i trafiken (bland annat fortkörning, bilåkning på gågata, krock med färdtjänsttaxi) och konstaterar att så illa kör inte alla karlar, varför NTF:s uttalande bör modifieras. Och jag som trodde att det var just Maddes bilkörning NTF åsyftade, tur att jag ibland läser Torbjörns Å andra sidan-spalt ibland så jag får mig lite till livs! Åh Torbjörn börja blogga snart så vi får ta del av fler av dina klokheter, ge det några år så blir du kanske ännu bättre än Helle...

Me, myself and I

[UPPDATERAD] (Nu ska länkarna till landstinget I Östergötlands hemsida fungera om de inte gjorde det tidigare)

Med anledning av föregående inlägg kan det vara motiverat att göra en närmare presentation av mig själv. Då jag började blogga i början av juni var det inga problem med att leva en halvanonym tillvaro men när livet och politiken tar fart igen nu på hösten är det dags att komma ut ur den anonyma blogg-garderoben. Jag heter Anna Larsson och bor i Linköping. Jag är i första hand politisk, dessutom feminist och socialdemokrat. Jag har min bakgrund i SSU och senare även socialdemokratiska studentförbundet, där jag fortfarande är lite halvaktiv i den socialdemokratiska studentföreningen Spartacus. Jag är fritidspolitiker i landstinget i Östergötland, ersättare i landstingsfullmäktige, ledamot i landstingsstyrelsen och vikarierande ordförande i landstingets FoUU-beredning (där FoUU står för forskning och utveckling och utbildning). Jag dubbelkollar inte med partiprogrammet innan skriver om mina åsikter om livet och politiken i stort, däremot kan jag känna större skyldighet att ta en kik på koalitionsöverenskommelsen innan jag skriver om landstingspolitik i Östergötland mer specifikt. Jag skriver på uppdrag av mig själv och tar inga order av någon annan, jag skriver för att jag är människa. Att hålla med mig i enstaka frågor måste inte nödvändigtvis innebära att man är sossestämplad för livet - om nu någon skulle tro det.. För slutligen låna Ali Esbatis citering av Antonio Gramsci "Att leva är att ta ställning. Jag hatar likgiltiga människor", jag vet inte om jag hatar likgiltiga människor, jag gillar inte att hata människor, men jag är livrädd för att själv bli en. Så nu vet ni.

Hus eller bättre hälso- och sjukvård?

[UPPDATERAD] Igår hade jag tre missade telefonsamtal, när jag satt telefonen på tyst för att inte störa ett möte. Hemliga nummer har man ju som bekant ingen chans att ringa upp igen så jag fick nöja mig med att betrakta mig själv som hyfsat eftertraktad. Idag kom förklaringen, en utredning av landstingets dagkirurgi föreslår att den dagkirurgiska verksamheten i Finspång avvecklas på sikt, detta kan man läsa om i dagens Corren. (Den som vill fördjupa sig i detaljer kring själva utredningsförslaget kan läsa mer här). Några socialdemokrater ur landstingsgruppen fick frågorna: "Är det rätt att avveckla lasarettet i Finspång?" och "Blir följden en ny strid i partiet?". Att omstrukturera landstingets verksamheter på ett sätt som upplevs som tryggt och rättvist är inte lätt, det har vi fått lära oss den svåra vägen. Men för mig är inte den viktiga frågan var den specialiserade sjukvården bedrivs i länet. Det viktiga är att landstinget ger östgötarna så bra hälso- och sjukvård på ett så effektivt sätt som möjligt. Ibland kan denna övergripande målsättning komma i konflikt med andra viktiga frågor, som till exempel arbetstillfällen i Finspång. Jag vill i så liten utsträckning som möjligt kompromissa med det överordnade målet att östgötarna ska ha så bra hälso- och sjukvård som möjligt. Självklart underlättas inte denna målsättning av Correns rubriksättning Lasarettet i Finspång får dödsstöten, det kan man väl kanske inte heller begära. Men betyder avvecklingen av Finspångs dagkirurgiska verksamhet att vi får mer pengar till att minska köerna, ge bättre vård till cancerpatienter, reumatiker, barn och ungdomar med psykiska problem osv. så måste grundinställningen vara att vi ska välja den bättre vården framför en överdimensionering av operationslokaler. Detta är också min grundinställning, sedan måste frågan som alltid diskuteras internt i partigruppen och koalitionen innan vi tillsammans tar ställning, och innan dess måste vi ha fått möteshandlingarna. Och om vi kommer överens med borgarna också så är det förstås att föredra..

Ett gäng spekulationer

[UPPDATERAD]Det är inte alltid så att mina välgenomtänkta, strukturerade och vackra spekulationer kommer direkt ur tomma intet, ibland får jag inspiration av omvärlden ;). Så lite gott och blandat från bloggvärlden som fått mig att tänka till, eller i alla fall reagera:

Motallians – en ny gruppblogg bestående av vänsterbloggare med den gemensamma nämnaren att de inte vill ha en borgerlig regering. Att vara mot kan ju tyckas vara en "lite småtrist attityd", det är ju som bekant roligare att säga ja… Men det är ett uppriktigt uppsåt och det ska bli intressant att se om de kan utgöra en fräsch motvikt till den media som tröttnat på sosseregeringar och nu tycker att "omväxling förnöjer", typ. Den som lever får se, brukar det ju heta. Bara jag slipper de stora pekpinnarna "Våga inte rösta på feministiskt initiativ, för då blir det en borgerlig regering" (notera att jag faktiskt avstod från att länka till liknande uttalanden). Det är sådana förmaningar som faktiskt får en att vilja rösta på F!, trots stolligheter som förstatligande av skolan och avskaffande av landstinget. Våga inte ifrågasätta min frihet och mitt omdöme att själv välja parti säger jag bara!

Annica Tiger uppmärksammar mig på Aftonbladets undersökning (kanske inte alltigenom vetenskaplig, som Annica påpekar) att var tredje kvinna skulle skilja sig, om ekonomin tillät. Oavsett hur det står till med siffrorna egentligen borde undersökningen indikerar att det finns kvinnor i Sverige i dag som vill skilja sig men som av ekonomiska skäl inte kan. Bankexpertens tips var inte helt oväntat att man ska dela på föräldraledigheten och satsa på sin karriär och dela på hushållsarbetet. Individualiserad delad föräldraförsäkring nu, tack! Och saken ur ett helt (?) annat perspektiv, det finns ett gäng män i Sverige som är gifta med kvinnor som inte vill vara gifta med dem… Men detta är förstås en story för oss kvinnor då den ligger under Aftonbladet kvinna, suck.

Pelle Rödin specialiserar sig på utbildningspolitik på sin blogg Utbildning med klass, idag är temat Uppsala universitets granskning av den omstridda forskaren Eva Lundgren. Problemet med feministisk teori kan jag tycka är att den är svår, minst sagt, att falsifiera. Så när Eva Lundgren granskas tycker många feminister att det är en häxjakt som bara bekräftar könsmaktsordningen. Och en kvinna som anser sig orättvist behandlad kan alltid hänvisa till patriarkala strukturer, trots att vi i nästa ögonblick kan medge att utvecklingen nog gått lite framåt, ändå. Inte bara för att jag är en god feminist och faktiskt anser mig se många patriarkala strukturer runt omkring (det finns andra vetenskapliga tillvägagångssätt än falsifiering) så är jag ändå böjd att hålla med Pelle. Är det inte lite märkligt att en rektor har så bråttom med att gå ut och lova granskning av en av sina professorer, akademin orkar inte/vill inte stå emot mediadrevet. Det är sorgligt, men intressant ur ett vetenskapligt perspektiv som Lundgren själv skriver.

När jag postar det här inlägget kommer mitt inlägg Våga vägra vara bar! försvinna ner i arkivet (ialla fall på min skärm). Åh, jag bara älskar att hänvisa till mig själv... Ialla fall jag har lockat hit åtminstone två personer nej, TRETTON (sedan kom jag inte längre bak i min ego-spaning) som googlat på "brasiliansk bikinivaxning" - ute efter instruktioner månne? De måste känt sig lite lurade, jag var rätt nöjd ialla fall. Moah! ha! ha! ha!

Anna recommends

Today I especially recommend Michael De Morée's blog Silverpixel! Something to be inspired by if you´re interested in taking pictures. As you can se the picture of today is dedicated to me - and of course I´m very flattered. Thank you for the picture Michael, great colours (and I like spicy food, so the motiv is itself is also appreciated) I really enjoyed it!

Buffy c'est moi!

Jag gör fler test på internet än jag offentliggör här på bloggen men när det blir så här bra måste man ju få skryta lite...


Buffy


Which Buffy the Vampireslayer character are you?
brought to you by Quizilla


Så nu vet ni vem ni kan ringa om armageddon är nära förestående eller om ni har en vampyr som behöver dräpas eller dylikt. Tack Sofia för tipset!

Är det sant?

På Rebellas blogg skriver Fredrik Jansson i en kommentar att SSU Östergötland på kongressen ville ta bort kravet på genusperspektiv i utbildningen till förmån för skrivningen: "SSU uppmanar tjejer att ta för sig mer i samhället". Nu gick det ju inte igenom om jag förstod det hela rätt men som vanligtvis stolt östgöte är man bekymrad, vart tog feminismen vägen??

Bröllopsbekymmer

På lördag ska vi på bröllop, vilket naturligtvis ska bli jätteroligt. Bekymmer som alltid är vad man ska ha på sig och jag fick traska ner på stan för att hitta en passande outfit. Kläderna som inhandlades var tillverkade i Indien och Kina. I Indien förlorade 350 000 personer sitt arbete när de försvarade sina fackliga rättigheter år 2003, i Kina dömdes Yao Fuxin och Xiao Yungliang till 7 respektive 4 års fängelse, anklagade för "omstörtande verksamhet" när de bekämpade korruption och arbetslöshet. I Kina är bara organisationen All-China Federation of Trade Union tillåten och enligt kinesisk lag måste fackliga organisationer (alla anslutna till ACFTU) "iaktta och upprätthålla författningen […], ha den ekonomiska utvecklingen som sitt främsta mål, följa den socialistiska vägen, folkets demokratiska diktatur, det kinesiska kommunistpartiets ledning och marxist-leninismen, Mao Zedongs tankar och Deng Xiaopings teori […] och utföra sitt arbete självständigt i enlighet med de fackliga organisationernas stadgar." Detta framgår i FFI:s (Fria Fackföreningsinternationalen) rapport från 2004 som finns att hämta hem på LO:s hemsida.

Frågan är vad kläderna jag köpt kostar egentligen, och vad är alternativet? Kjol och linne betalade jag 499 resp 299 kr för. Min lösning på problemet var att gå in på I-fondens hemsida och beställa ett inbetalningskort på 100 kr, med kavajen jag ska köpa senare idag blir det knappt 10%. I fonden stöder projekt för fred, demokrati och mänskliga rättigheter. Jag fick lite renare samvete, ganska billigt. Tyckte du detta var en bra idé, gör detsamma någon gång nu och då.

Semester!

Dags för en mer eller mindre välförtjänt semester på riktigt (dvs inte som den förra, jag kan ju skriva i stugan lika gärna..). Jag tror inte att jag kommer leta ihjäl mig efter internet-caféer, så här blir det rätt tomt en dryg vecka framöver.

Até logo!

Bästa inbjudan?

Jag och X ska dricka, är ni intresserade? Och det är då man tänker;
15 000 ord, hur svårt kan det vara?

Vem är jag?

You Are Best Described By...

The Scream By Edvard Munch

What Famous Work of Art Are You?

***

Detta är min mentala status efter dagens sysslor som var:

1. skriva uppsats, skriva uppsats, skriva uppsats,

2. köpa solskydd och annat bra till necessären inför familjeresan till Azorerna,

3. köpa födelsedagspresent till sambon, som bevittnade inköpet

4. skriva mer uppsats

5. betala räkningar, vilket inbegriper befatta mig med saldot på mitt konto,

6. ha öppnat min mobilräkning för nästa månad.

Enligt telepriskollen ska jag inte alls ha det abonnemang jag har idag, så jag säger hejdå telia och stiger in comviqs sköna värld.

1 av 2

Den röda solhatten är en av två blommor som blommar i rabatten just nu. Allt annat än välplanerat...

Våga vägra vara bar!

Hår igen.. Aftonbladet kvinna har återigen kommit dragandes med tipsen som får mig att överleva som kvinna, denna gången kan jag bli redo för stranden - på bara 6 dagar! Yes! Jag som ska till Azorerna om en dryg vecka (där de visserligen inte har så mycket stränder men ialla fall). Nästa fredag skulle det enligt Aftonbladets bländande plan vara dags för mig att ta till Brasiliansk vaxning under devisen "Våga vara bar" Bara 115 jävla spänn för obeskrivlig smärta! Och dessutom lyxen att se ut som en liten barnunge där nere. Vilken otur att jag är helt dränkt i uppsatsarbete och inte riktigt anser mig ha tid för att styla till mig därnere, inte för att jag har lust heller. Nä, världen får nog stå ut med min vuxenmutta..

igår..

..på golfrestaurangen såg jag en medelålders golfkvinna som såg väldigt lurvig ut om benen. Jag blev liksom lite varm inombords och tänkte att nu är revolutionen nära, nu är det slutrakat och vad oväntat att en medelålders golfkvinna skulle hinna före mig.. Tog en mer noggrann (men diskret) span och upptäckte att det bara var extremt mycket fräknar. Snopet. Nåja, jämställdhet är väl inte att alla kvinnor slutade raka benen, däremot att det upplevs som ett fritt val och att om man skulle glömma/inte vilja inte blir betraktad som ett radikalt statement.

Var originell eller dö?

Funderar på detta med bloggandet, inte den första som gör det, men ialla fall. För ibland är det ju lite tråkigt, inlägg efter inlägg, 0 kommentarer och det känns som den värsta bloggmardrömmen besannas – jag är ganska ointressant. Så kan det mycket väl vara. Jag vet att jag är ganska medelmåttlig person som inte har de coolaste kläderna, som inte gör häftiga jordenruntresor som gillar hemmakvällar med sambon och oftast inte går ut krogen "det är ju så hög musik där så man kan ju inte prata…". Så man spanar runt lite på andra bloggar, och upptäcker samma fenomen hos många andra. Oavsett hur det står till med innehållet på min blogg (att det är likadant på andra bloggar skulle kunna vara en indikation att jag är lika bra/dålig som andra, men något kausalsamband är det ju inte) så verkar samma typ av sjuka råda hos många andra. Många inlägg, inte så mycket respons, trots att inläggen är roliga och intresseväckande. Sedan kommer insikten, hos bloggar jag läser regelbundet och själv tycker är bra, men sällan ger kommentarer till… Jag läser och tänker att jag håller med men svarar inte. Ibland kan det bli så att jag har svarat på ett inlägg och så kommer ett nytt som är bländande bra men så tänker jag "Jag kan ju inte svara på ett till, då verkar det ju som att jag inte har något liv" (vilket iofs är sant eftersom det just nu bara är jag och D-uppsatsen..). Så vad är då bloggandet, tusen och åter tusen som står och skriker ut i cyberrymden – utan att någon svarar? Kanske. Men jag hoppas inte, men kanske är det så att bloggandet måste kompletteras med de vanliga samtalen, och vad som händer när vi läser och skriver bloggar är att vi får tänka igenom vad det är vi egentligen menar lite mer noggrant, för att inte ösa ur oss en massa spekulativt bajs när vi sedan träffas för att lösa världsproblemen. Ungefär som Rawls solitary thinker, först sitter man på kammaren och klurar, sedan kanske man går ut i offentligheten och för en hyfsat deliberativ diskussion med sin omgivning.

Till sist (på tal om Rawls), vad är det egentligen med socialdemokratiska studentförbundare och Rawls? Nu när jag har läst på lite är min slutsats att han är ungefär lika reaktionär som Michael Oakeshott, theory of justice – my ass! Ja, det var väl spekulativt bajs om något?

Fult eller snyggt?

Ett av mina första fotograferingsexperiment med nya kameran! Har experimenterad med exponeringstid och bildbehandlat efteråt. Ungefär lika estetiskt riktigt som wordart, comic sans serif eller cipart-gubbarna, tycker väl fotograferingsmogulerna. Men, guess what? Jag tycker blev snyggt och känner mig full av tillförsikt att jag närsomhelst kan överge min rykande heta statsvetarkarriär och istället börja fotografera matporr och trendiga pelargoner som jag sedan kan sälja dyrt. Ha, ha!