Har länge mesat mig i frågan om föräldraförsäkringen och tyckt att visst är det viktigt för kvinnorna att föräldraförsäkringen delas men allra viktigast är det ju för barnen. ”Could anybody please think of the children!” Men nu har jag surnat till lite, faktiskt. Tack vare det aggregerade beteendet hos enskilda kvinnor och män i det här landet, när det gäller uttaget av föräldraförsäkringen så kommer jag som kvinna att få lägre lön. Mina medsystrar sabbar för mig! (För er som inte är med i matchen om hur det hänger ihop läs Anna Thoursies debattartikel i DN från den 12 september.) Jag gillar att människor är fria att göra sina egna livsval så länge det inte drabbar mig. Frihet under ansvar brukar det ju så moget heta, talar resultatet för att svenska folket inte är moget att ta ett eget ansvar i fråga om uttaget av föräldraförsäkringen?
Vad är det egentligen som är så farligt med att släppa in männen i hemmen hos barnen? Jag fattar inte. Eller har ni urtråkiga jobb att gå tillbaka till? Är jag orättvis? Tja, ni gör livet orättvist för mig, och för er själva. Men mest av allt anklagar jag mitt eget parti, eller i alla fall partistyrelsen som trots att de ser vilka diskriminerande konsekvenser en icke-individualiserad föräldraförsäkring innebär hellre står med våta fingret i luften. Tur att vi har en partikongress?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar