Strötittade på Toppkandidaterna för första gången någonsin, inte jätteinspirerande - de var väl ungefär lika radikala som vilken ungdomsförbundsrepresentant som helst. Ämnet för dagen var skolpolitik, och jag måste säga att förstår inte riktigt den borgerliga förtjusning över betyg från tidig ålder. Argumentet från den "borgerliga toppkandidaten" som är identiskt med argumentationen i allmänhet är att man måste ha betyg för annars vet man inte hur man ligger till (gäller väl då såväl barn som förälder). Betygen ska vidare fungera som underlag för att man ska veta var och när stödinsatser ska in.
Jag kan egentligen inte säga att jag har så särskilt stor kunskap i huruvida betyg faktiskt är bra för skolbarn i alla åldrar eller inte. Det finns det säkert forskare som har. Men jag förundras lite över hur det skulle vara stört omöjligt för läraren att föra en dialog med eleven och dennes föräldrar om hur det går i skolan utan att sätta siffer- eller bokstavsbedömningar. Har lärarna inte ord så det räcker? Saknar de helt kommunikationsförmåga?
För mig är betyg i första hand ett sållningsinstrument, något arbetsgivare och universitet och högskolor kan använda sig av för att göra ett urval när det finns fler sökande än platser. Som sållningsinstrument är det väl inte helt klart om hur träffsäkert det egentligen är, såtillvida att "de bäst lämpade" faktiskt får jobbet eller utbildningsplatsen, men det upplevs av många som ett rättvist system.
För att få veta hur det faktiskt gick i ett ämne, lärde jag mig det jag skulle eller ej, så tror jag att man kan få en ganska bra uppfattning om det utan betyg, i dialog med sin lärare och genom att göra en självskattning av sin insats. Det blir lite märkliga incitamentsstrukturer om man ska jaga siffer- och bokstavskombinationer snarare än kunskap och bildning. Att betygen fått en märklig funktion märktes inte minst i kväll när den "borgerliga toppkandidaten" tyckte att /upptäckta/ fuskare ska få göra svårare prov. Det är inte helt tydligt hur han menade, men jag tolkar det som att ett svårare prov innebär att fuskaren får en ny, egen skala för hur betygen sätts där det är svårare att få ett "bra" betyg. Betygen blir morot/piska snarare än ett kunskapskvitto. Som om den nyförvärvade kunskapen inte var belönande nog i sig.
Karolina Lassbo skriver också om betyg, men då handlar det inte om barn utan om vuxna studerande som drabbas av stress och ångest, framkallad av betygshetsen. Och då undrar man om det är vettigt alls med betyg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar