17 mars 2006

Dag 7 - kvar i Kovalan, pa vag mot Kochi

Igar var vi pa utflykt till den sydligaste spetsen som heter Kanyakumari. Dit vallfardar pilgrimer och pa trappan pa den sydligaste udden badar ca 1.5 miljoner manniskor per ar eftersom platsen anses helig. Resan dit gick per tag, en japansk doktorand som forskar pa ekorrar (!) tog folje med oss. Vi trodde att vi hade lart oss att aka tag, men icke. Nar vi nastan framme kom konduktorerna, tva indiska arga - skulle det senare visa sig, kvinnor som hade starka invandningar mot vart val av sittplats. Vi hade efter basta formaga valt en vagn, en sleeping wagon med de ytterst bekvama bla galonkladda satena. Vi borde ha undersokt hela taget for att istallet sitta pa de fulla och harda trabankarna. Argumentation uppstod, vi var beredda att flytta pa oss, de hotade med polisen, det slutade med att vi betalade 100 rupier vardera (ca 20 SEK, pa biljetten som kostat ca 7 SEK) for att fa sitta kvar och slippa tala med ordningsmakten. Helt OK att aka galonklatt ar ju ungefar som att aka forsta klass (fast det finns ju 1:a klass ocksa), aven om vi var lite omskakade efter det forsta motet med arga indier.

I Kanyakumari borjade vi med att besoka trappen for att verkligen ha varit langst ut. Val dar tar vi nagra forsiktiga steg ner for att na vattnet, en till synes `helt vanlig` indisk man kommer fram och varnar oss for de hala trappstsegen och stanker vatten pa vara fotter, kroppen och pa huvudet. Vi gor vad som ar brukligt for att erhalla fralsning, betalar. 10 rupier vardera ar priset for fralsning. Sedan akte vi ut till Vivekananda memorial, en o nagra hundra meter ut vattnet. Servicesektorn i det har landet ar gigantisk, forst betalade vi biljetterna sedan visade vi upp dem tva ganger for kontrollanter pa vagen mot baten. Vivekananda memorial ar viktig eftersom Vivekananda - `The Wandering Monk` simmade ut till klipporna och mediterade nagra dagar dar 1892, V blev sedermera en av indiens viktigaste religiosa personer. So we`ve seen it. Efter detta var det dags for fralsning igen. Denna gangen i det hinduiska templet Kumari Amman (3000 ar gammalt!). Efter att vi lamnat skor och kameror utanfor tog en guide sig an oss, vi betalade 10 rupier och han tog med sig vatten och sma kuvert med farg i. Vi gick in i templet tittade pa uppmaning ner i hal med vatten i (vi vet fortfarande i varfor - men, vi har sett det). Vattnet halldes sedan pa en staty liksom fargen. Sedan blev vi malade i pannan i gult och rott. Vi blev vallade runt i templet en stund, vi fick behalla fargen som blev over sa vi kunde mala oss i morgon med, och betalade ytterligare 10 rupier for fralsningen. Sa nu kanner vi oss fullstandigt trygga for resten av resan.

Hemtransporten blev via buss, pa busshallplatsen stod ett par kor och getter skuttade omkring runtomkring oss. Det ar ingen ide att glorifiera bussakande, det ar hart bullrigt och trangt och det tar tid. knappa tio mil tog 3 timmar, satena ar harda och ljudnivan ar intensiv (hal i avgassystemet bidrog). Men det ar autentiskt och det ar verkligen Indien. Genom bussfonstret sag vi var forsta och hittills enda elefant som stod vid ett trad i en stad.

Val `hemma` i den skyddade verkstaden Kovalan beach (eller [bitch] som det heter pa indisk engelska) tog vi ett dopp i havet ca 10.30 pm, overvakade av en man fran hotellet (som ar ruskigt lik Morgan Freeman). Han uppmanade oss att inte dra ivag for langt i vardera riktningen, for da skulle han inte kunna halla koll pa oss.

Nu ar vi ihoppackade for att dra vidare mot Kochi, planen ar att vi ska aka back waters en dag och aka upp i bergen. Men forst maste vi lyckas hitta tagbiljetter och garna nagon indisk dunderkur mot klada for myggbetten har ar manga och inte att leka med.

/Anna och Hanna

4 kommentarer:

Anonym sa...

Känns tryggt att höra att ni har fått frälsning. Jag satsar f n på detsamma genom att öva inför min körs vårturné - i år i ett antal kyrkor i Danmark o västsverige. Det är väldigt avstressande att sjunga religiös musik eftersom kraven på att man ska komma ihåg någon form av text är i det närmaste obefintliga. Vet man inte riktigt hur en låt går är det 80% chans att "alleluia alleluuuia" passar bra och 15% chans på "ave Maria gratia plena". Schysst!

Ha det bäst, njut av upplevelser o sol o ta många snygga bildbevis! Kram

Anonym sa...

Hej!
Roligt att höra från er på eran annorlunda resa. Jan och Anna har just varit här. Dom var nöjda med sin fjällsemester. Vi fortsätter att följa eran resa.

Hälsningar!

Mormor, morfar och Lars-Göran

Anonym sa...

Hej,Anna!

Det var jag som skrev åt mormor. Menade naturligtvis Jan och Emma. Fortsätter att följa din resa. Det vore kul om du kan lägga in lite bilder också.

Hälsningar

Lars-Göran

Anna Larsson sa...

Som sagt sa drojer bildbevisen, det ar lite smaknoligt att fixa med. Men forr eller senare kommer det upp nagot...