En notering som kanske inte är fullt så självutlämnande som den är självupptagen, nåja läsandet är ju valfritt… Har under våren bitvis utsatt mig själv för experimentet shopping-fri månad. Inte så att jag shoppar särskilt mycket, men behovet av att ha möjligheten har funnits hos mig sedan länge, och när pengarna kommer i månadsskiftet kan jag ”shoppa loss” på mer eller mindre nödvändiga prylar bara för att jag kan. Ett osunt beteende som dessutom gjorde märkbara avtryck på det sparade kapitalet. Visserligen gjordes under den shopping-fria månaden undantag för vissa (mer eller mindre) livsnödvändiga företeelser: mat, alkohol, böcker, musik och blommor. Med tiden gick det ganska bra, uppslukad av studier och politik så fanns inte behovet av förströelse i form av att springa på stan och komma hem med en ny snygg penna. Det var också en ganska befriande känsla, att inte vara lika mycket slav under sitt konsumtions-jag.
Nu är det dock sommar, det är meningen att min uppsats ska sluka mig på liknande sätt men som alltid påbjuder skrivandet visst motstånd och det lilla shopping-behovet smyger sig på igen. Tillbringade gårdagen med att gå på museum i Uddevalla, men måste erkänna att museum fortfarande, trots att jag borde vara vuxen, har en sövande effekt på mig. Åkte sedan ut till köpcentret Torp där farmor och farfar handlade mat och jag och sambon gick i butiker, och då piggnade jag faktiskt till (köpte dock inget, sommarrean har stendött). Idag fick jag dock delvis mitt lystmäte tillfredsställt på Hunnebo marknad. Vaxduk, To do-magnetblock, påsförslutare och skåppapper inhandlades till den facila summan av 114 kr (jag vet, här drog jag ner en drös vuxenpoäng som känns ganska oåterkallerliga).
Men shopping-tarmen gnyr fortfarande för den mest ultimata shoppingen – teknikprylarna. Absolut överst på listan konkurrerar digitalkameran och mp3-spelaren, tätt följda av ytterligare en mp3-spelare (en stor för all musik och en liten för träning vore ju optimalt..) lite längre ner följer DVD-spelare med hårddisk och en platt HDD-TV. Sedan kan man fylla på listan med ny dator, radio till köket, träningsklocka med onödigt många funktioner osv, begäret finns trots att behovet inte är skriande... Jag vet inte varför teknikprylar har en sådan lockande kraft på mig, jag kan egentligen ingenting om dem, tycker bara de är grymt coola och vill kunna lyssna på musik var jag än befinner mig. Och även om jag sällan blir missnöjd efter att ha inhandlat en teknikpryl så försvinner förstås den första lyckoruskänslan ganska snabbt. Det roligaste är ju egentligen planerandet innan, titta på olika mp3-spelare (ipod mini är ju fin men saknar radio (+ ”alla” har en ipod), Creative zen micro är billigare och har radio men är inte såå snygg, lägg på 1500 och få den ultimata spelaren iaudio x5 som dessutom kan lagra bilder, kanske). För att till slut konstatera, MD-spelaren får duga ett tag till, kanske kan jag unna mig senare för att fira något (läs avklarad D-uppsats).
Dessutom har jag sökt filosofi till hösten, har alltså inte så definitiva planer på att hitta ett välbetalt statsvetarjobb den allra närmaste tiden för att kunna leva ut mina mörkare lustar. Återstår möjligheten att övertyga sambon om den absoluta livsnödvändigheten i att gemensamt investera i en yttepytteliten digitalkamera. Vi får se hur det går.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar