Trenden är tydlig - hur länge ska det få fortsätta?

Bokslutsdebatt 2012-04-24 - mitt inlägg

Det är glädjande med de förbättringar på tillgänglighetsområdet som nu sker. Avgörande för att den i huvudsak friska och välmående delen av befolkningen ska känna förtroende för vården.

Det finns en hederlighet och uppriktighet som jag gillar i landstinget. Vi kan vara ense om en hel del saker utan knot. Landstinget, välskött i grunden, bra medicinska resultat till låg kostnad. Vi fullfonderar våra pensionsavsättningar i bred enighet och vi har, än så länge en av de lägsta skatterna i landet. Mot den här bakgrunden är det ju smått obegripligt att ingen vill vara med oss, men vi har ju alltid varandra...

Vi har grönt och gult ljus säger Marie, men ärligt talat så är det en hel del rött också.

Vad är det vi utvärderar? Bra vård, bättre hälsa. Det är farligt med visioner var det en statsminister som sa, och vårt politiska styre har lyssnat noga.

Men säg att vi är måttfulla i våra ambitioner – bra vård och bättre hälsa.  Hälsan är ojämnt fördelad mellan östgötar och i länet, det konstateras att det inte är mycket landstinget kan göra för att påverka socioekonomiska skillnader men man får ”förhålla sig till hur dessa skillnader får konsekvenser för folkhälsan och anpassa insatserna.” men när man letar efter uppföljning av den jämlika hälsan blir det klent. I resultatrutan på sidan 27 konstateras att ett mer systematiskt angreppssätt behöver utvecklas.

Resultatmåtten som redovisas från sida 88 och framåt säger heller inget om hur utvecklingen kring jämlikhet/ojämlikhet i hälsa utvecklar sig. Inget resultatmått talar om det. Var är ambitionerna? Gult ljus med nästan ingen genomlysning är good enough?

Vi når ju inte heller målen när det gäller patientnöjdhet, för det vore ju ändå nåt. Det är rött och åter rött – och enstaka gult i redovisning av resultatmåtten. Och det påpekas att skillnaderna oftast är marginella, men det verkar i det närmaste vara en naturlag att vårt landstinget ska ligga under strecket. Var är ambitionerna?

Det som är mest intressant med en årsredovisning är ju ändå att ställa frågan ”vart är vi på väg?” vilket också görs inledningsvis. Man tar sats från 40-talet och konstaterar att folkhälsan förbättras. När man blickar framåt konstateras försiktigt att ”osäkerheten är stor om hur utvecklingen ska bli åren framöver.” Landstingen har svårt att hålla budgeten för sjukvården konstateras också.

Balans i ekonomin uppnås under förutsättning av man genomför effektiviseringar i verksamheten med 100 mkr, och ytterligare 100 mkr, och 120 till i kostnadsreducerande åtgärder. Så här har det ju låtit några år, men hur har det gått?

"Vi har en något för hög kostnadsutveckling", säger landstingsstyrelsens ordförande och syftar till de 4% som är mer än dubbelt så höga jämfört med 1,5% som är målet. Därför är det ju bra och viktigt att revisorerna säger att man måste "Redovisa vilka styråtgärder som kommer att vidtas för att uppnå ekonomisk balans i de sjukvårdande verksamheterna."

Vi har aldrig gått plus i de sjukvårdande verksamheterna säger Marie. Men det är ju skillnad på minus och minus.

För det rödgröna styret hade också minus på vår tid.

 Men era underskott är ju faktiskt större. Det går inte att komma ifrån. 

Trenden är tydlig på vartåt det barkar.

Och hur länge ska detta få fortgå? 2012, 2013, 2014....

Varför tjatet om ekonomi? Därför att en sund ekonomi skapar handlingsutrymme. Skillnaden om vi kan utveckla kollektivtrafiken på det sättet vi vill, binda samman länet och integrera oss med andra. Skillnaden om målsättningar om jämlik vård och hälsa också ska kunna realiseras. Och så vidare.

Skillnaden på om man ska kunna arbeta visioner som både är verklighetsförankrade och gör skillnad för östgötarna. Och kanske är det där den stora skiljelinjen i det här rummet går idag.  En grundläggande inställning till att använda politiken som ett gott verktyg för att göra skillnad i människors vardag.

Den politiska styrningen måste bli bättre

Idag är jag med i Folkbladet under rubriken ”Arkivmissen i landstinget”. Nyheten kommer sig av att man i arbetet med att bygga om US låtit arkivfrågorna falla mellan stolarna. Detta kan tyckas lite bagatell-artat men när det rör sig om 4-5 hyllMIL får frågan lite andra proportioner. Inte minst då ett nytt arkiv måste vara i drift den 1 januari 2014 och man ännu inte vet var det ska vara beläget. Vad det kostar och hur realistisk tidplanen är vet vi inte heller. På samma möte fick vi också information om att kostnads- och tidplan för Finspång är oklar samt att ombyggnationen av Rättspsykiatriska kliniken i Vadstena nu måste bli en nybyggnad snarare än en ombyggnad. Trots tidigare fattade beslut om ombyggnad. Läget i Vadstena är också enligt uppgift akut samtidigt som kostnadsläget är oklart.

I landstinget brukar vi ”berömma oss” över att vi inte är nere djupt verktygslådan och gräver utan att vi håller oss på en övergripande nivå när vi styr politiskt. Jag är generellt anhängare av ett sådant förhållningssätt då det är viktigt att ge utrymme för den egna organisationen att arbeta på ett kreativt sätt enligt devisen ”frihet under ansvar”. "Vad" är det politiska ansvaret och "hur" organisationens. Ett sådant förhållningssätt kan dock aldrig innebära att man som politiker kan frånsäga sig det yttersta ansvaret. I slutändan blir vi politiker ansvariga för hur vi levererar hälso- och sjukvård och kollektivtrafik till östgötarna.

Det är olyckligt att inte Marie Morell (M) uttalar sig i Folkbladet kring detta, då hon som landstingsstyrelsens ordförande har ett särskilt ansvar. Vi vet att borgarna plus Vrinnevilistan vill höja skatten, men inte med hur mycket. Kanske hänger rentav den oklara slutsummeringen av skattehöjningen ihop med de oklara kostnaderna för våra fastighetsinvesteringar.

Ganska ofta räcker det med ja eller nej

Idag sammanträder landstingsfullmäktige. Den politiska ledningen har som man brukar säga "legat tungt" i media de senaste veckorna. En helomvändning i skattefrågan, en minnesanteckning som handlat om utförsäljning av vårdcentraler har hamnat hos medierna. Båda frågorna har orsakat diskussion.

Med anledning av rubriker i NT den 9 februari "Landstinget vill sälja ut fler vårdcentraler" ställde jag frågan till Marie Morell om så var fallet. Jag påtalade också att det i det här fallet blivit olyckligt att svaren i media är så otydliga att det är svårt att veta vad den politiska ledningen vill och avser. Även denna gång blev svaret mångordigt och otydligt till en början, vilket är konstigt eftersom frågan i grunden är väldigt enkel. Man behöver inte trassla in sig i språkliga resonemang kring hur "planer på" skiljer sig från "överväger" eller "funderar på" vilket var precis vad Marie har gjort. Ibland kräver frågor mer utvecklade resonemang, men förvånansvärt(?) ofta räcker det med ett enkelt "ja" eller "nej".

Marie Morell landade hursomhelst till slut i beskedet att den politiska ledningen beslutat sig för att inte sälja ut vårdcentraler. Jag tolkar svaret som att man har övervägt försäljning och avfärdat detta. Var man stod i denna fråga den 9 februari är fortfarande oklart.

Jag frågade aldrig vad som var sant av "Landstinget vill sälja ut fler vårdcentraler" eller Marie Morells "nej nej". Jag bad dock om ett rakt och enkelt svar. För mig hade det räckt med ja eller nej. Men det var visst ett omöjligt svar för Marie Morell.


- Posted using BlogPress from my iPad

Reinfeldt gör en Nuder

Idag gick statsminister Fredrik Reinfeldt ut i Dagens Nyheter med reflexionen om att vi kommer att behöva arbeta längre och att man kanske därför inte kan vara i samma yrke hela sitt liv. Reaktionerna lät inte vänta på sig. En ny haschtag på twitter (#75år), ett facebook-evenemang som heter ”NEJ! Vi vägrar jobba till 75!”. Bara för att nämna sociala media.

Det blev lite samma ramaskri som när Pär Nuder myntade begreppet ”köttberget”.

Jag tycker Fredrik Reinfeldt har en del poänger med sitt resonerande. Vi behöver förmodligen arbeta längre av den enkla anledningen att vi lever allt längre. Det är ingen konstig slutsats att dra av en statsminister i Sverige. Därför är det också bra att LO inte avfärdar idéen rakt av.

Reinfeldt saknar dock en del saker i sina resonemang. Reinfeldt pekar på att en del människor som gjort vissa val i arbetslivet förmodligen måste byta yrkesinriktning på ålderns höst. Det blir lite av ett felslut. Inte för att det fel att byta yrkesbana, det tror jag kan berika. Men man behöver också ta diskussionen om arbetslivets villkor. Är det vettigt att vi i Sverige idag har yrken där vi sliter ut människor och de inte orkar? De blir förtidspensionerade, eller orkar inte jobba heltid? Det tycker inte jag. Det här är också en tydlig skiljelinje mellan socialdemokratisk och borgerlig jobbpolitik där S har tydligare ambitioner för innehåll och kvalitet i arbetslivet.

För min egen del har jag under mitt arbetsliv hittills inte sett det som troligt att jag kommer att gå i pension vid 65. Förmodligen inte 67 heller. Men hur arbetslivet 65+ ter sig har jag bara vaga begrepp om. Blir det heltid eller trappar jag ner? Lite längre semester kanske? Jag trivs på mitt jobb och det är på inget sätt fysiskt ansträngande eller slitigt så att arbete 65+ skulle te sig som ett hot. Jag vet att alla inte har det så. Jag vet att jag är lyckligt lottad, på många sätt.

Det är inte vettigt att såga Reinfeldt vid fotknölarna i denna fråga. Det finns mycket annat som förtjänar att sågas. Men kommer socialdemokraterna till makten igen kommer vi stå inför precis samma utmaningar kring välfärdens långsiktiga finansiering som Fredrik Reinfeldt. Och vi kan inte heller trolla med knäna.

Kejsaren är naken!

Ylva Johansson ägnade 2012 års första dag åt att blogga. Socialdemokraterna är i kris och partiledaren Håkan Juholt har ett stort ansvar kan man säga att kortversionen var. En ännu kortare version av detta: "Kejsaren är naken!"

Varför säger YJ detta? Varför, kan man fråga sig eftersom det helt uppenbart provocerar och folk irriterat går ut och säger att nu måste vi prata politik. Egentligen är det ju bara YJ själv som kan svara på detta. Det handlar inte om att hon saknar förtroende för partiledaren enligt henne själv.

Två möjliga förklaringar, aningens kort och förenklat.
Vi ska inte göra skillnad på folk och folk och vi ska inte glömma. Mona Sahlin fick ta stort ansvar och stor skuld för valförlusten 2010. Då ställdes krav på att ställa sin plats till förfogande. Detta kräver dock inte YJ, kan vara väl värt att notera.
2. "Damn you - normalfördelningskurvan". Det var en alternativ rubrik för detta inlägg. Någon måste säga det uppenbara ut högt. Det är en temperaturmätare, allt är inte frid och fröjd. Och återigen, vi kan inte skylla på någon annan. Vi kan inte längre gömma oss bakom Monas kjolar, som fö inte är särskilt långa.

Jag tror det råder en bred enighet internt i partiet att det är dags att prata politik. Det tror jag YJ tycker också. Däremot tror jag inte enigheten om varför S är i kris är lika bred. Så länge som folk vill stoppa huvudet i sanden och skylla på någon annan då kommer också annat folk då och då offentligt peka och ropa "Men titta då, kejsaren är ju faktiskt naken!"


- Posted using BlogPress from my iPad