Det har faktiskt inte någon som helst relevans för hur det svenska herrfotbollslandslaget spelade mot ett topplag 1928 för hur man kan kommer att spela mot topplag i herrfotbolls-VM i år. Det finns inga samband. Fotboll är en sport - kalenderbitare får ägna sig åt trainspotting - eller nåt.
Blä.
04 juni 2006
28 maj 2006
Här händer det inte så mycket just nu...
...men du har säkert bättre saker för dig än att läsa min blogg. Som att lyssna på Neil Youngs nya skiva Living with war till exempel.
17 maj 2006
Guldkorn i vardagen
Öppnar kylskåpet. Det står mjölk där. 
Jag har mjölk hemma?
Oöppnad, bäst-före-datum har inte gått ut.
*Lycklig*
- Och jag blir vuxen vilken dag som helst nu. Snart.
Jag har mjölk hemma?
Oöppnad, bäst-före-datum har inte gått ut.
*Lycklig*
- Och jag blir vuxen vilken dag som helst nu. Snart.
Tack Arla för den fina bilden
16 maj 2006
Ett försök till försvar av kårobligatoriet
Min vän Kristin har triggat mig några gånger, nu är det dags! Jag håller nämligen inte med, jag tycker om kårobligatoriet. Det är inte ens ett nödvändigt ont (som en del brukar kunna argumentera) och jag tycker rent principiellt att vi både kan och bör behålla det.
Argumentationen hämtar jag lite omvänt från den tämligen konservative/liberale Michael Oakeshott, som menar att det finns två typer av mänskliga gemenskaper: enterprise association och civil association. Enterprise association är en gemenskap som har ett uttalat mål och syfte. Då det finns uttalade målsättningar så måste också medlemskapet i enterprise association vara frivilligt. I den andra typen av gemenskap är människor relaterade till varandra i termer av praxis, typ regler – normer för uppförande vid handlande. Viktigt är att gemenskapen civil association inte har uttalade mål och syften, utan man har bara dessa regler att följa. Det är ungefär så här man brukar argumentera, lite förenklat, när man är mot kårobligatoriet. Man hänvisar till föreningsfriheten, att man bara kan vara med i föreningar man själv valt att gå med i.
Det här är ju en intressant indelning – i teorin. I praktiken får den konsekvensen (menar jag) att man inte kan driva en aktiv välfärdspolitik i staten, t ex. Staten väljer man ju inte att gå med i (jo man kan förstås aktivt emigrera, men många föds ju mer eller mindre ofrivilligt i ett land och blir medborgare). Då kan man inte föra en instrumentell politik i statens namn som faktiskt syftar till något. Vi kan bara ha en gemenskap som ställer upp lagar för hur mänskligt interagerande får gå till – som danssteg, eller regler för ett sällskapsspel – som schack, för att nämna ett par exempel.
Samtidigt så finns det ju en lockelse och logik i Oakeshotts argumentation. Är man med i en sammanslutning som man inte kan välja att vara med i eller ej, så kanske den inte ska ha en uttalad åsikt eller ett uttalat mål. Lösningen heter mänskliga rättigheter, demokrati och partisystem. Vi ställer upp ett gäng rättigheter som alla medborgare har, vi har regelbundna demokratiska val där partier får ställa upp. Partierna får sedan bilda regering, föra sin politik… Ja, ni vet ju hur det går till. Och det är ju så det funkar i kåren också, med undantag för de mänskliga rättigheterna, men de har man ju i egenskap av svensk medborgare.
Jag ser ingen principiell skillnad. Jag ser inte problemet, blir det då också ett frihetsproblem att vara svensk medborgare? (En del menar ju iofs att vi lever i enpartistat, jag håller inte med.) Däremot ser jag en hel del fördelar i det arbete som kåren bedriver. Värnar studenternas rättigheter och intressen gentemot universitet och kommun. Driver på i att studenter ska få göra kursutvärderingar, att jämställdhet borde råda även på universitetet osv.
Jo – ett problem, jag kan tycka att kåren borde avskaffa det politiska programmet och införa ett mer normal-svenskt-demokratiskt system, där partier går till val på ett program får majoritet och regerar och ställs till svars. Men här finns en del praktiska invändningar som jag inte orkar ta upp nu.
Sedan är jag av den åsikten att det av praktiska skäl eventuellt skulle vara bra om man avskaffade kåren. Då kanske den skulle vitaliseras lite?? Men det är ju en helt annan diskussion.
Till sist, en tes som en vis miljöpartist spikat: Frihet är ett tillstånd, inte ett utrymme. Kan det bli vackrare?
Argumentationen hämtar jag lite omvänt från den tämligen konservative/liberale Michael Oakeshott, som menar att det finns två typer av mänskliga gemenskaper: enterprise association och civil association. Enterprise association är en gemenskap som har ett uttalat mål och syfte. Då det finns uttalade målsättningar så måste också medlemskapet i enterprise association vara frivilligt. I den andra typen av gemenskap är människor relaterade till varandra i termer av praxis, typ regler – normer för uppförande vid handlande. Viktigt är att gemenskapen civil association inte har uttalade mål och syften, utan man har bara dessa regler att följa. Det är ungefär så här man brukar argumentera, lite förenklat, när man är mot kårobligatoriet. Man hänvisar till föreningsfriheten, att man bara kan vara med i föreningar man själv valt att gå med i.
Det här är ju en intressant indelning – i teorin. I praktiken får den konsekvensen (menar jag) att man inte kan driva en aktiv välfärdspolitik i staten, t ex. Staten väljer man ju inte att gå med i (jo man kan förstås aktivt emigrera, men många föds ju mer eller mindre ofrivilligt i ett land och blir medborgare). Då kan man inte föra en instrumentell politik i statens namn som faktiskt syftar till något. Vi kan bara ha en gemenskap som ställer upp lagar för hur mänskligt interagerande får gå till – som danssteg, eller regler för ett sällskapsspel – som schack, för att nämna ett par exempel.
Samtidigt så finns det ju en lockelse och logik i Oakeshotts argumentation. Är man med i en sammanslutning som man inte kan välja att vara med i eller ej, så kanske den inte ska ha en uttalad åsikt eller ett uttalat mål. Lösningen heter mänskliga rättigheter, demokrati och partisystem. Vi ställer upp ett gäng rättigheter som alla medborgare har, vi har regelbundna demokratiska val där partier får ställa upp. Partierna får sedan bilda regering, föra sin politik… Ja, ni vet ju hur det går till. Och det är ju så det funkar i kåren också, med undantag för de mänskliga rättigheterna, men de har man ju i egenskap av svensk medborgare.
Jag ser ingen principiell skillnad. Jag ser inte problemet, blir det då också ett frihetsproblem att vara svensk medborgare? (En del menar ju iofs att vi lever i enpartistat, jag håller inte med.) Däremot ser jag en hel del fördelar i det arbete som kåren bedriver. Värnar studenternas rättigheter och intressen gentemot universitet och kommun. Driver på i att studenter ska få göra kursutvärderingar, att jämställdhet borde råda även på universitetet osv.
Jo – ett problem, jag kan tycka att kåren borde avskaffa det politiska programmet och införa ett mer normal-svenskt-demokratiskt system, där partier går till val på ett program får majoritet och regerar och ställs till svars. Men här finns en del praktiska invändningar som jag inte orkar ta upp nu.
Sedan är jag av den åsikten att det av praktiska skäl eventuellt skulle vara bra om man avskaffade kåren. Då kanske den skulle vitaliseras lite?? Men det är ju en helt annan diskussion.
Till sist, en tes som en vis miljöpartist spikat: Frihet är ett tillstånd, inte ett utrymme. Kan det bli vackrare?
09 maj 2006
I Edens Lustgård?
This garment is made with love in the garden of eden. We truly hope you will love wearing it like we loved making it.
Eve of Eden
Eller hur?
Så står det på tvättlappen i en tröja jag köpt på JC. Och det märkliga är att jag inte hittar någon märkning angående var den är tillverkad (förutom i Edens Lustgård, i vilket land den nu finns?). Slutsats: Svart humor är inget för JC?
07 maj 2006
Någon som kan förklara hur det här gick till?
Jag har inte själv bett om att få bli upplagd, men har förstås inget emot det heller. Jag gör ju inga anspråk på att vara direkt hemlig..Och studiemoralen är på topp....
I en diskurs för sig...
Igår fick jag uppmaningen via flygblad att ”komma med i frihetskampen”. Det är nämligen så att:
Samtidigt så får vi andra aldrig vara tysta. När jag gick med i SSU så tyckte jag att anti-rasistiska teman var så tråkigt, vem kunde egentligen vara så korkad att den var rasist? Hur kan man mena att människor är mindre värda bara för att de har en annorlunda hudfärg, ett annorlunda ursprung än vad man själv har? Å ena sidan tycker jag att ingen väl kan vara så korkad att han eller hon går på propagandan från NS, men de som stod där och delade ut lapparna hade ju helt uppenbart tagit ställning för stollerierna.
Men det är svårt, faktiskt. Kvinnor är från venus och män från mars – fanns det en konstig bok som hette (nej, den landade aldrig i min bokhylla..), det känns som att NS och jag inte ens kommer från samma galax, det går inte att argumentera, våra utgångspunkter är så totalt olika. De är i krig med resten av samhället. Jag är resten av samhället. Det känns som att vi aldrig kommer att förstå varandra, nånsin. För när jag börjar förstå honom, så känns det som att det är något fundamentalt fel på mig. Och han kommer aldrig att vilja förstå mig.
Så vad gör man? Protesterar, men sen vet jag faktiskt inte.
Moder Svea blöder – Fosterlandet är i fara! Nu är det upp till dig om du vill att våra barn ska växa upp i ett tryggt svenskt Sverige eller i den mångkulturella helvetesstat som håller på att växa fram och förinta vårt folk och vårt land.Detta menar Nationalsocialistisk front som igår intog Linköpings gator och torg för att propagera för att rädda kung och fosterland. Budskapet är allt annat än subtilt och jag undrar hur många som egentligen känner igen sig i retoriken?
Samtidigt så får vi andra aldrig vara tysta. När jag gick med i SSU så tyckte jag att anti-rasistiska teman var så tråkigt, vem kunde egentligen vara så korkad att den var rasist? Hur kan man mena att människor är mindre värda bara för att de har en annorlunda hudfärg, ett annorlunda ursprung än vad man själv har? Å ena sidan tycker jag att ingen väl kan vara så korkad att han eller hon går på propagandan från NS, men de som stod där och delade ut lapparna hade ju helt uppenbart tagit ställning för stollerierna.
Men det är svårt, faktiskt. Kvinnor är från venus och män från mars – fanns det en konstig bok som hette (nej, den landade aldrig i min bokhylla..), det känns som att NS och jag inte ens kommer från samma galax, det går inte att argumentera, våra utgångspunkter är så totalt olika. De är i krig med resten av samhället. Jag är resten av samhället. Det känns som att vi aldrig kommer att förstå varandra, nånsin. För när jag börjar förstå honom, så känns det som att det är något fundamentalt fel på mig. Och han kommer aldrig att vilja förstå mig.
Så vad gör man? Protesterar, men sen vet jag faktiskt inte.
Studieflykt
Kompisen frågade om man egentligen måste köpa digitalkamera, om det inte räcker med en mobiltelefon med kamera i? Jag som alltid förordar mer teknikprylar (japp, jag är helt förlorad i IT-diskursen, det är bara att erkänna) tyckte förstås att man ska ha både och, även om resultaten från min underbara K750i ibland kan tala för motsatsen:
/Anna, som "upptäckt" den underbara studieflykten Trädgårdsföreningen - två dagar i rad...
/Anna, som "upptäckt" den underbara studieflykten Trädgårdsföreningen - två dagar i rad...
26 april 2006
Nobrainer
This is a nobrainer – This is a moneymaker
This is what we all would like you to buy
This is a new breed – This is just what you need
This is what we all would like you to try
Yeah this is what we all would like you to try
This is not complicated
It´s just an easy way to make it right
This is not complicated
This is only what we had in mind
This is not complicated
And soon you will love to hate it
This is what we want you to buy
...
Och så vidare. Det känns som att jag är sist i världen att upptäcka The Soundtrack of Our Lives. Bättre sent än aldrig.
Klockrent om de nya moderaterna. Eller hur?
This is what we all would like you to buy
This is a new breed – This is just what you need
This is what we all would like you to try
Yeah this is what we all would like you to try
This is not complicated
It´s just an easy way to make it right
This is not complicated
This is only what we had in mind
This is not complicated
And soon you will love to hate it
This is what we want you to buy
...
Och så vidare. Det känns som att jag är sist i världen att upptäcka The Soundtrack of Our Lives. Bättre sent än aldrig.
Klockrent om de nya moderaterna. Eller hur?
25 april 2006
Bara på skoj?
Nog för att lönen kom för mindre än 24 timmar sedan men... hon måste skoja. För ynka 69 kronor (passa-på-pris!) får man följa Skugges mage som växer i takt med radhusodlarintresset. Tur att fru Skugge inte längre kallar sig för feminist, nu kommer hon att tjäna massor med pengar på sin blogg när hon inte drar på feministoket längre. Och feminismen kommer att vinna stora segrar när vi inte behöver dras med Skugge längre. Win-win. När jag blir stor och berömd ska jag också skaffa en blogg-shop, där människor kan följa mitt liv mot betalning. Vad rik jag kommer att bli. Eller kanske inte..
23 april 2006
En helt vanlig söndag
Jag har noterat att det var ganska länge sedan jag delade med mig av mina geniala tankar i form av mer självständiga och djuplodande spekulationer om världens tillstånd. Man kan inte vara på topp jämnt antar jag ;). I genren övriga livsnödvändigheter finns det dock som alltid mycket att filosofera om:
Grannar – spännande företeelser. Att vara människa har det tänkts högt och lågt om. Att vara granne är ett påtagligt uttryck för att vara människa. Vi måste samexistera, oavsett om vi gillar varandra eller inte. Vi måste lösa gemensamma problem tillsammans och utveckla en ”code of conduct”. Hemma hos mina föräldrar fungerar det sådär, en granne envisas med att sopa och skotta, trots att man enats om att det är tjänst man köper in utifrån gemensamt. Särskilt roligt blir det när grannen bestämmer sig för att bara sopa sin parkeringsplats ren från grus. Vad står det för? Kan man undra. För egen del samexisterar jag hyggligt med mina grannar. Grannen jämte mig spelar gitarr ibland, mycket trevligt. Jag skulle kunna citera den gamla Kjelle-dängan, vid något enstaka tillfälle om en okänd granne, di di di di ram da dam... Det är fantastiskt hur alla människors liv bara pågår. Jag tror mig dock ha funnit det ultimata beviset för att grannsämjan i mitt hus är god. Inga arga lappar i tvättstugan! Det ni.
Idag är det söndag. Då får man inte klippa naglarna, ”Söndagsklippta naglar – sorgefyllda dagar.” Det gäller att välja vilket skrock man ska tro på och i vilken utsträckning. Att fila till en trasig nagel måste ju vara OK, men gissa vem som stod i badrummet fem i tolv igår kväll och klippte naglarna? Minns ni brunnslocken? A stod för avbruten kärlek, V för vänskap osv. På vägen till badhuset i min gamla hemstad fanns ett lock med P på, P är ovanligt, P stod för pengar. Har inte hittat några P-lock här i stan. Det har nog han som bjöd sina kompisar på champagne för
3 000 kronor flaskan på en krog här i Linköping häromkvällen. Fler än en flaska, helgen före lön (eller heter det innan?). De finns på riktigt, även här i fjärde storstadsregionen. Så dant. Vidare får man inte lägga nycklarna på bordet och man får inte ge bort knivar i present ”Saxen klipper kniven skär, vänskapsbanden tvärt isär.” Men man kan sälja knivar i samband med födelsedagar, examenshögtider och så vidare väldigt billigt. Och matsilver räknas ju inte till denna genre. Nu är det slut. Jag tar inte till mig mer skrock, utan lever livet med de levnadsregler jag har på det området.
Eftersom det är söndag idag borde dagen rimligtvis åtföljas av en måndag. Sedan några veckor tillbaka hör jag för tillfället till den lyckliga skara människor som har ett jobb att gå till. Helt fantastiskt! Måndag betyder alltså arbete. Då måste man ha kläder på sig. (Jo det gäller väl även för andra sammanhang). För alla oss som har svårt att bestämma oss för hur dagens outfit ska se ut rekommenderas den här bloggen. Så att man kan vara trendkänslig istället för trendängslig.
Det här kan fortsätta hur länge som helst… Några avslutande visdomsord: Se Capote, Philip Seymour Hoffman regerar. Se allt med honom. För övrigt anser jag att whisky och jazz är en svårslagen kombination.
Grannar – spännande företeelser. Att vara människa har det tänkts högt och lågt om. Att vara granne är ett påtagligt uttryck för att vara människa. Vi måste samexistera, oavsett om vi gillar varandra eller inte. Vi måste lösa gemensamma problem tillsammans och utveckla en ”code of conduct”. Hemma hos mina föräldrar fungerar det sådär, en granne envisas med att sopa och skotta, trots att man enats om att det är tjänst man köper in utifrån gemensamt. Särskilt roligt blir det när grannen bestämmer sig för att bara sopa sin parkeringsplats ren från grus. Vad står det för? Kan man undra. För egen del samexisterar jag hyggligt med mina grannar. Grannen jämte mig spelar gitarr ibland, mycket trevligt. Jag skulle kunna citera den gamla Kjelle-dängan, vid något enstaka tillfälle om en okänd granne, di di di di ram da dam... Det är fantastiskt hur alla människors liv bara pågår. Jag tror mig dock ha funnit det ultimata beviset för att grannsämjan i mitt hus är god. Inga arga lappar i tvättstugan! Det ni.
Idag är det söndag. Då får man inte klippa naglarna, ”Söndagsklippta naglar – sorgefyllda dagar.” Det gäller att välja vilket skrock man ska tro på och i vilken utsträckning. Att fila till en trasig nagel måste ju vara OK, men gissa vem som stod i badrummet fem i tolv igår kväll och klippte naglarna? Minns ni brunnslocken? A stod för avbruten kärlek, V för vänskap osv. På vägen till badhuset i min gamla hemstad fanns ett lock med P på, P är ovanligt, P stod för pengar. Har inte hittat några P-lock här i stan. Det har nog han som bjöd sina kompisar på champagne för
3 000 kronor flaskan på en krog här i Linköping häromkvällen. Fler än en flaska, helgen före lön (eller heter det innan?). De finns på riktigt, även här i fjärde storstadsregionen. Så dant. Vidare får man inte lägga nycklarna på bordet och man får inte ge bort knivar i present ”Saxen klipper kniven skär, vänskapsbanden tvärt isär.” Men man kan sälja knivar i samband med födelsedagar, examenshögtider och så vidare väldigt billigt. Och matsilver räknas ju inte till denna genre. Nu är det slut. Jag tar inte till mig mer skrock, utan lever livet med de levnadsregler jag har på det området.
Eftersom det är söndag idag borde dagen rimligtvis åtföljas av en måndag. Sedan några veckor tillbaka hör jag för tillfället till den lyckliga skara människor som har ett jobb att gå till. Helt fantastiskt! Måndag betyder alltså arbete. Då måste man ha kläder på sig. (Jo det gäller väl även för andra sammanhang). För alla oss som har svårt att bestämma oss för hur dagens outfit ska se ut rekommenderas den här bloggen. Så att man kan vara trendkänslig istället för trendängslig.
Det här kan fortsätta hur länge som helst… Några avslutande visdomsord: Se Capote, Philip Seymour Hoffman regerar. Se allt med honom. För övrigt anser jag att whisky och jazz är en svårslagen kombination.
21 april 2006
Dejt i helgen?
Till dig som har en het dejt i helgen rekommenderas Katrine Kielos blogginlägg Hur man hanterar en man som inte är feminist (om man måste) . Kommer han (borde funka lika bra på 'hon') dragandes med de lama ursäkterna, dumpa och se en film istället. Förslagsvis Kill Bill.
/Anna som är helt lyrisk över och smått förälskad i den senaste teknikinvesteringen - en kombinerad stereo/DVD-spelare.
/Anna som är helt lyrisk över och smått förälskad i den senaste teknikinvesteringen - en kombinerad stereo/DVD-spelare.
16 april 2006
04 april 2006
Otippat
Jag vet... Självtest på internet, föga nyhetsvärde, låg prettofaktor - men, men... Dessutom har jag aldrig haft någon egentlig önskan efter hund, hävdar bestämt att jag är en kattmänniska, fast på sista tiden då jag tänkt att en liten boxterrier skulle vara lite najs. Så när kulturbloggen tipsar om Go´kvälls test Vilken hund är du? så måste man ju bara. (I mitt verkliga liv så finns det ju förstås inte på vykort att jag skulle bli med hund, det lilla steget att skaffa katt känns smått omöjligt..)
Lite överraskande(?) så blev jag en grand danois! (Men visst är det en ganska cool hund?) Beskrivningen av GD(!) är ju som bättre formulerad kontaktannons, även om jag inte på mina blygsamma 166 centimetrar känner mig fullt så stor:
Grand danois är en stor, hög, uthållig och kraftig hund. Den är intelligent och mjuk, men också modig. En grand danios är vänlig, kärleksfull och trogen mot sin familj - i synnerhet
mot barn. Grand Danois har ett stort behov av kroppskontakt med sin ägare och kan sitta i timtal i med huvudet i knät för att bli klappad. Dagens grand danois är en okomplicerad hund som inte har specifika aktivitetsbehov som måste tillfredsställas. Den behöver inte valla, jaga eller träna avancerad dressyr för att leva harmoniskt. Den behöver dock god omvårdnad, sällskap och promenader. Grand danois är vänlig till sin natur, den vill ha kroppskontakt och kan ligga länge länge med huvudet i matte eller husses knä och låta sig bli klappad. Grand danois älskar att ligga i sängen gotta sig och tror gärna att den är en knähund.
Lite överraskande(?) så blev jag en grand danois! (Men visst är det en ganska cool hund?) Beskrivningen av GD(!) är ju som bättre formulerad kontaktannons, även om jag inte på mina blygsamma 166 centimetrar känner mig fullt så stor:
Grand danois är en stor, hög, uthållig och kraftig hund. Den är intelligent och mjuk, men också modig. En grand danios är vänlig, kärleksfull och trogen mot sin familj - i synnerhet
mot barn. Grand Danois har ett stort behov av kroppskontakt med sin ägare och kan sitta i timtal i med huvudet i knät för att bli klappad. Dagens grand danois är en okomplicerad hund som inte har specifika aktivitetsbehov som måste tillfredsställas. Den behöver inte valla, jaga eller träna avancerad dressyr för att leva harmoniskt. Den behöver dock god omvårdnad, sällskap och promenader. Grand danois är vänlig till sin natur, den vill ha kroppskontakt och kan ligga länge länge med huvudet i matte eller husses knä och låta sig bli klappad. Grand danois älskar att ligga i sängen gotta sig och tror gärna att den är en knähund. Jenny Ständig har tagit bilden som
kommer från svt:s hemsida
Kommentarer överflödiga..
Säga vad man vill om 31 mars 2006
Vad är poängen?
Aftonbladet recenserar Lars Winnerbäcks nya samlingsskiva, Efter nattens bränder (eller som de i rubriken ihopskriver Efternattens bränder - pinsamt..) och recenten Jonna Sima är allt annat än entusiastisk. Hon inleder med att konstatera att Winnerbäck är en unik artist som delar in landets befolkning i två delar, de som gillar LW och de som inte gör det. JS deklarerar att hon tillhör den senare kategorin och sågar sedan LW:s nya album.
Oprofessionellt, tycker jag. Vad är poängen att recensera något man på förhand vet att man inte kommer att gilla? I Stockholm kommer aldrig att säga JS något, men guess what - den stämmer på pricken med vad jag ofta själv anser om sthlm (när stan och dess invånare visar sig från sin sämsta sida), och mina ögon tåras inte sällan när Kom änglar är i skivspelaren.
Själv har jag inte betalt för att recensera skivor och jag har inte hunnit lyssna så många gånger ännu. Spontant kan jag dock säga att den valda ordningsföljden på skiva två (Elegi, Hugger i sten, Kom änglar och Hjärter Dams sista sång) är brutal, låtar som talar till mig varje lyssning. Som fyra smockor i magen. Jag har tidigare haft problem med att välja vilka av Winnerbäcks album man borde ha med sig i MP3-spelaren men just nu känns det som att jag kommer klara mig ett tag med Efter nattens bränder.
Oprofessionellt, tycker jag. Vad är poängen att recensera något man på förhand vet att man inte kommer att gilla? I Stockholm kommer aldrig att säga JS något, men guess what - den stämmer på pricken med vad jag ofta själv anser om sthlm (när stan och dess invånare visar sig från sin sämsta sida), och mina ögon tåras inte sällan när Kom änglar är i skivspelaren.
Själv har jag inte betalt för att recensera skivor och jag har inte hunnit lyssna så många gånger ännu. Spontant kan jag dock säga att den valda ordningsföljden på skiva två (Elegi, Hugger i sten, Kom änglar och Hjärter Dams sista sång) är brutal, låtar som talar till mig varje lyssning. Som fyra smockor i magen. Jag har tidigare haft problem med att välja vilka av Winnerbäcks album man borde ha med sig i MP3-spelaren men just nu känns det som att jag kommer klara mig ett tag med Efter nattens bränder.
På svensk mark igen
[UPPDATERAD] Så var man tillbaka i gamla Svedala igen. Försöker att bli av med jetlag och en posttraumatiskt ont-i-halsen-förkylning hemma hos föräldrarna i Flen. Måste också lära mig att skriva å, ä, ö, inte så enkelt som man kan tro... Sent omsider kommer då som tidigare utlovat lite"bildbevis", svårt att göra urvalet dock:
Detta är alltså utsikten från vårt hotell på Lighthouse beach i Kovalam beach - och nätfiske en morgon. Annars påstås det att man ofta fiskar med dynamit trots att detta är förbjudet.
Mera fisk! Denna gång är bilden tagen från Fort Cochin och näten är av kinesisk typ. Detta är outstanding den vanligaste turistbilden från Fort Cochin - och kanske hela Kerala. På den korta tiden vi var där fick man bara upp småfisk och det är för mig oklart om dessa nät tjänar något annat syfte än att visas upp för turisterna då man får betala för sig efter att ha varit "ombord" och "hjälpt till".
Nationalsporten nummer ett i Indien är cricket, här spelat av ett gäng pojkar (och nej, vi har inte sett några kvinnor spela). Cricket kommer ju ursprungligen från england men det hävdas att det i själen ändå är ett indiskt spel. Observera killen bakom han i röda tröjan i förgrunden som gärna vill vara med på bild!
Till och från Fort Cochin kan man ta sig med färja (vilket kostar ca 50 öre), denna bild är tagen när vi lämnar Fort Cochin för att med buss ta oss till bergsbyn Munnar. Observera de tre männen i förgrunden - manlig intimitet. Det är vanligt att man ser kanske framförallt unga män gå och hålla varandra i handen och som syns på bilden är man också gärna mycket fysisk i de "enkönade kontakterna". Detta ska dock inte förväxlas med en hög toleransnivå mot homosexualitet vilket är förbjudet och det är heller inte OK att hångla loss eller på annat sätt visa uppskattning mot sin partner även om man är heterosexuell.
En vy från bussen när vi tar oss från Munnar till Chennar wildlife sanctuari. Hur vackert det verkligen är är svårt att fånga på bild. Lila träd ser man inte varje dag.
Framme I Chennar frågade vi efter restaurangen och det var här det serverades mat. En påtaglig påminnelse om hur priviligerade vi är som får leva i Sverige. Samtidigt kan man hålla i minnet att Kerala är jämförelsevis väldigt jämlikt, vi såg aldrig barn som tiggde eller barn med trasiga kläder. Spädbarnsdödligheten är den lägsta i hela Indien.
När vi ändå tangerar politiken, snart är det val, i Kerala och i Indien - och i Sverige. Många kommunistflaggor och vimplar såg vi, liksom målningar på hus.
Te-plockare i Munnar (förutom hon nere till höger som jag inte vet vem det är..). Te är den stora drycken i Indien, det påminner dock i väldigt liten utsträckning om drycken te som vi dricker här hemma. Det är väldigt sött (sockerruschen blir påtaglig, här hemma väntar en avgiftning och nedtrappning i sockerberoende) och ofta kryddad med masala, kardemumma eller ingefära.
De indiska kvinnorna är alltid vackert klädda i sina saris (kvinnorna till höger) eller den mer vardagliga byxdressen salwar kameez (kvinnorna till vänster). Männen har i nio fall av tio mustasch. Till detta företrädesvis storrutig skjorta (rickscha- och bussförarna har dock en beige skjorta) och byxor eller höftskynke (som kanske också heter något speciellt).
Vi klarade oss utan diarré! Det känns mycket bra, enda känningen var lite bubbel i magen dagen efter back waters, de där musslorna kanske inte var helt OK trots allt. Ovan en instruktionsbild över hur man använder den indiska typen av toaletter. De är helt OK när de är fräscha, även om man får räkna med att själv ta med toapapper (om man inte vill go the indian way fullt ut och använda en liten skopa med vatten att skölja sig med) och någonting i tvålväg. Det finns dock välutstrustade toaletter som har både tvål och toapapper (t ex restaurangen Fusion i Kovalam beach som den här bilden är tagen från), men räkna inte med det..
Och det var det - och ute snöar det...
Bonusbild från min nya kärlek... Utsikt från balkongen på hotellet beläget på Lighthouse beach, Kovalam beach, lite surt var det dock att jag inte lyckades MMS:a från Indien.
25 mars 2006
Kerala dag 15 - tillbaka i Kovalan
Sa ar vi tillbaka dar vi borjade, nastan. Vi hade bestamt redan fran borjan att vi skulle avsluta resan med nagra softar-dagar for att varva ner och komma hem sa utvilade som mojligt. Att det blev Kovalan igen kanske i forstone berodde pa att vi laste i The Hindu nagon av de forsta dagarna att Varkala, som ar ett annat ganska stort beach-tillhall hade problem med sophanteringen och manga losdrivande hundar men nu kanns det ocksa bra att cirkeln sluts pa nagot satt. Eftersom vi bara ska ta det lugnt sa ar det skont att inte behova `upptacka` ett stalle pa nytt, utan man gar till det bekanta German bakery (aven om vi idag at en alldeles utmarkt pasta pa stallet Fusion dar vi inte varit tidigare for modesta 140 rupier). Folk som vi inte ens kanner igen sjalva hejar och noterar att man ar tillbaka, den sociala kontrollen ar som sagt stenhard.
Innan vi landade har igen var som sagt pa `tigerjakt` trekking i Chennar wildlife sanctuary. Vi som uppfattade det som att vi tagit oss upp i `kylan` funderade inte sa mycket pa nar vi akte ut for att hitta djuren utan hoppade pa bussen som gick ca 8.30 pa morgonen (vi blev korda till fel busshallplats, men hamnade bara pa en annan buss kord av ett annat bolag) och anlande i Chennar vad 11-tiden. Val dar letade vi upp stallets lokala restaurang, eller vi fragade efter forst restaurang, sedan efter nagot att ata (Chennar ar inget samhalle, det ar ett sanctuari med en check-point, typ). De pekade och menade att vi skulle fortsatta att folja vagen, vilket vi gjorde, kom fram till en hydda med vaggar pa tre av fyra sidor med en ler/stenugn. Dar var ett gang indier. Vi fragade om mat och blev serverade dosai medan honorna pickade omkring runt fotterna pa oss. Bara det var vart den 2 1/2 timmar langa bussfarden. (for att inte tala om tusikten pa vagen dit). Trekkingen i sig var dock tyvarr lite av en besvikelse, det var inte alls sa svalt som vi tankte och var guide papekade ett antal ganger att nu var det djurens `resting time`. Vi sag nagon hjort pa hall (apor var det fullt av vid check pointen, en av de stal mitt bananskal) en liten orm som enligt uppgift hette `little snake` och som inte var giftig.Guiden menade att vi sag elefanter pa hall under ett trad, hm kanske kan vi extrahera fram nagot fran bilderna vi tog pa tradet... Naja, vi har i alla fall sett elefantbajs i olika farskhetsstadier... Dagen efter var vi ute med en av de rutinerade sjalvutnamnda ricksha-guiderna. En sadan tur kan vara val vard att gora, sarskilt om guiden ar bra. Ibland kan man fa rekommendationer pa sa satt att guiden har foton som besokare skickat till dem med halsningar fran sin guidade tur och den guiden som raggade upp oss var av den sorten. `Programmet` som erbjuds ar dock identiskt med de `etablerade` guidningarna. Det var i alla fall en helt OK tur aven om guiden sjalv inte verkade helt nojd med att vi var lite blase nar vi akte till ett stalle med eko. Dock har vi ridit pa elefant en hel kvart och var nojda med det.
Naja, efter den guidade turen bar det av till Peryari sanctuary. Ytterligare en busstur i kardemummabergen som var otroligt vacker. Vi bodde pa ett homestay som erbjod egenarrangerade trekkingar som vi hakade pa, denna gang med start kl 6.00 pa morgonen. Ytterligare en tigerjakt! Men som tidigare, inga tigrar och inga elefanter... Dock sag vi en bisonoxe pa mindre an 10 meters hall, vilket var en maktig upplevelse. Hade vi varit ute senare, eller i en storre grupp hade vi troligen inte kommit sa nara. Vi narstuderade inte elefantbajset pa samma satt som forra trekkingen, daremot har vi identiferat stallet dar tigern sov under natten!! Det luktade dessutom elefant vid ett tillfalle menade var guide, men vi hittade ingen.. En trekking till och vi hade sakert hittat tigrar med... Till skillnad fran forra trekkingen sa holl denna pa hela den angivna tiden och mer, 3 1/2 timme (till skillnad fran den tidigare som ocksa var utlovad till tre timmar men i sjalva verket bara varade 2 timmar och 20 minuter eftersom guiden var av den uppfattningen att vi skulle hinna med en viss buss tillbaka). Efter genoford trekking blev vi bjudna pa frukost hemma hos var guide Shahajahan a.k.a. [Sadji] dar [dji] betyder stor. Vi ville dock garna betala frun som statt for frukostarbetet. Var guide kommer nog ocksa bli stor pa omradet en dag, vi fick hans adress och lovade att skicka bilder vi tog till honom, det var en utmarkt trekking sa det gor vi garna.
Nu ar vi dock som sagt tillbaka pa Kovalan beach det ar mer folk an forra gangen men vi har fatt samma smasunkiga hotellrum med balkongen ut mot havet och det kanns ungefar som Cheers `...sometimes you wanna go were everybody knows your name..` Men som sagt, den sociala kontrollen ar inte att leka med, den blir lite pafrestande, innan man vet ordet av har man berattat om hela ens resrutt, var Hanna haller hus och nar exakt vi aker hem. Absurt.
Well, nu ska vi ut och leta efter vara nya vanner Sven och Bengt.
Innan vi landade har igen var som sagt pa `tigerjakt` trekking i Chennar wildlife sanctuary. Vi som uppfattade det som att vi tagit oss upp i `kylan` funderade inte sa mycket pa nar vi akte ut for att hitta djuren utan hoppade pa bussen som gick ca 8.30 pa morgonen (vi blev korda till fel busshallplats, men hamnade bara pa en annan buss kord av ett annat bolag) och anlande i Chennar vad 11-tiden. Val dar letade vi upp stallets lokala restaurang, eller vi fragade efter forst restaurang, sedan efter nagot att ata (Chennar ar inget samhalle, det ar ett sanctuari med en check-point, typ). De pekade och menade att vi skulle fortsatta att folja vagen, vilket vi gjorde, kom fram till en hydda med vaggar pa tre av fyra sidor med en ler/stenugn. Dar var ett gang indier. Vi fragade om mat och blev serverade dosai medan honorna pickade omkring runt fotterna pa oss. Bara det var vart den 2 1/2 timmar langa bussfarden. (for att inte tala om tusikten pa vagen dit). Trekkingen i sig var dock tyvarr lite av en besvikelse, det var inte alls sa svalt som vi tankte och var guide papekade ett antal ganger att nu var det djurens `resting time`. Vi sag nagon hjort pa hall (apor var det fullt av vid check pointen, en av de stal mitt bananskal) en liten orm som enligt uppgift hette `little snake` och som inte var giftig.Guiden menade att vi sag elefanter pa hall under ett trad, hm kanske kan vi extrahera fram nagot fran bilderna vi tog pa tradet... Naja, vi har i alla fall sett elefantbajs i olika farskhetsstadier... Dagen efter var vi ute med en av de rutinerade sjalvutnamnda ricksha-guiderna. En sadan tur kan vara val vard att gora, sarskilt om guiden ar bra. Ibland kan man fa rekommendationer pa sa satt att guiden har foton som besokare skickat till dem med halsningar fran sin guidade tur och den guiden som raggade upp oss var av den sorten. `Programmet` som erbjuds ar dock identiskt med de `etablerade` guidningarna. Det var i alla fall en helt OK tur aven om guiden sjalv inte verkade helt nojd med att vi var lite blase nar vi akte till ett stalle med eko. Dock har vi ridit pa elefant en hel kvart och var nojda med det.
Naja, efter den guidade turen bar det av till Peryari sanctuary. Ytterligare en busstur i kardemummabergen som var otroligt vacker. Vi bodde pa ett homestay som erbjod egenarrangerade trekkingar som vi hakade pa, denna gang med start kl 6.00 pa morgonen. Ytterligare en tigerjakt! Men som tidigare, inga tigrar och inga elefanter... Dock sag vi en bisonoxe pa mindre an 10 meters hall, vilket var en maktig upplevelse. Hade vi varit ute senare, eller i en storre grupp hade vi troligen inte kommit sa nara. Vi narstuderade inte elefantbajset pa samma satt som forra trekkingen, daremot har vi identiferat stallet dar tigern sov under natten!! Det luktade dessutom elefant vid ett tillfalle menade var guide, men vi hittade ingen.. En trekking till och vi hade sakert hittat tigrar med... Till skillnad fran forra trekkingen sa holl denna pa hela den angivna tiden och mer, 3 1/2 timme (till skillnad fran den tidigare som ocksa var utlovad till tre timmar men i sjalva verket bara varade 2 timmar och 20 minuter eftersom guiden var av den uppfattningen att vi skulle hinna med en viss buss tillbaka). Efter genoford trekking blev vi bjudna pa frukost hemma hos var guide Shahajahan a.k.a. [Sadji] dar [dji] betyder stor. Vi ville dock garna betala frun som statt for frukostarbetet. Var guide kommer nog ocksa bli stor pa omradet en dag, vi fick hans adress och lovade att skicka bilder vi tog till honom, det var en utmarkt trekking sa det gor vi garna.
Nu ar vi dock som sagt tillbaka pa Kovalan beach det ar mer folk an forra gangen men vi har fatt samma smasunkiga hotellrum med balkongen ut mot havet och det kanns ungefar som Cheers `...sometimes you wanna go were everybody knows your name..` Men som sagt, den sociala kontrollen ar inte att leka med, den blir lite pafrestande, innan man vet ordet av har man berattat om hela ens resrutt, var Hanna haller hus och nar exakt vi aker hem. Absurt.
Well, nu ska vi ut och leta efter vara nya vanner Sven och Bengt.
21 mars 2006
Kerala dag 11 - Munnar
Idag har vi akt buss igen, 4 1/2 timme tar det att aka 13 mil. Det ar fortfarande en mycket skumpig upplevelse men det har ocksa varit otrligt vackert for idag har vi tagit oss till Munnar en liten by i bergen. Pa vagen dit har vi haft ett vara fa samtal med en indisk kvinna. Man traffar namligen inte sa manga kvinnor i Indien, kvinnor har inte manga av de servicejobben som vi kommer i kontakt med, de stadar, gor fruktsallad pa stranden och jobbar pa posten ar observationerna hittills. Och de gar heller inte i flock langs stranden pa sin fritid och fragar " Hello, how are you?", ""Were are you from?" och sa vidare. Det ar inte sa att det totalt tomt pa kvinnor forstas, men de ar minst sagt svara att fa kontakt med. Kvinnan vi traffade nu var ialla fall ingenjor och skulle ut pa uppdrag att inspektera en bro. Coolt. Vi fragade henne om villkoren att jobba, om de hade nagra formaner sasom semester, men som alla andra som vi stott pa verkar de obekanta med konceptet, de ar lediga pa "holidays" dvs sondagar och roda dagar. Vacation ar nagot for skolbarn och studenter. Det ar snart val i Kerala, vi har inte kunnat luska ut vilka som ar vid makten nu, den har kvinnan trodde kommunisterna (som hon forovrigt `hejade pa`), killarna vi traffade igar sa hogerregering. Well, well, det ar ialla fall kommunstflaggor med hammaren och skaran overallt och de aker runt i bilar med megafoner och propagerar.
Vad galler Munnar sa har vi kommit lite pa kant med staden. De kartor vi har ar totalt otydbara vi bara snurrar runt hela tiden utan att fatta var vi ar, man borjar trottna lite pa den efterhangsenheten som servicebranschen har har. Vill jag ha en ricksha kan jag ju saga det sjalv, har jag sagt att jag inte ar intresserad av ett hotellrum sa ar jag inte det, men sa funkar det inte. Man far saga nej flera ganger och till slut bli otrevlig och kort i tonen for att de ska fatta, vilket i sin tur ger en lite daligt samvete.
Munnar ar (annars) framst kant for sina teplantage, alltsa gar vi till stallet Krischna cafe (vi hittade inte Guru cafe, som annars var det tankta alternativet) for att fa dricka lite schysst te. Vad vi far in ar mjolk och vatten fran en automat, med en Tetley-pase i. Latt absurt. Till slut bjod stallet till lite i alla fall, vi akte upp till en utkiksplats for att titta pa utsikten vilken var stralande vacker - teplantager och hoga berg. Och nu har vi suttit pa en trevlig restaurang och atit kycklingratter med ris, brod och dryck (dock ej ol, det ar ganska fa stallen som serverar alkohol, sarskilt nar det inte ar uppenbara foreign-turiststallen) for knappa 30 SEK per person. Det ar dessutom mycket svalare, rent av lite kyligt, jag har till slut fatt anvandning av tjocktrojan jag tog med mig och vi har filtar pa rummet! Imorgon bar det av pa wildlife-trekking i Chinnar. Vi hoppas pa att fa se framforallt elefanter, jag har ju forstas en egen liten onskan att fa stota pa en tiger, men man ska ju vara forsiktig med vad man onskar sig eftersom onskningar kan sla in...
PS - om Freivalds avgang, spekulationer om ministertillsattningar brukar ju vara ratt poanglost eftersom Persson har for vana att overraska. Men for egen del haller jag tummarna for Jamtin.
Vad galler Munnar sa har vi kommit lite pa kant med staden. De kartor vi har ar totalt otydbara vi bara snurrar runt hela tiden utan att fatta var vi ar, man borjar trottna lite pa den efterhangsenheten som servicebranschen har har. Vill jag ha en ricksha kan jag ju saga det sjalv, har jag sagt att jag inte ar intresserad av ett hotellrum sa ar jag inte det, men sa funkar det inte. Man far saga nej flera ganger och till slut bli otrevlig och kort i tonen for att de ska fatta, vilket i sin tur ger en lite daligt samvete.
Munnar ar (annars) framst kant for sina teplantage, alltsa gar vi till stallet Krischna cafe (vi hittade inte Guru cafe, som annars var det tankta alternativet) for att fa dricka lite schysst te. Vad vi far in ar mjolk och vatten fran en automat, med en Tetley-pase i. Latt absurt. Till slut bjod stallet till lite i alla fall, vi akte upp till en utkiksplats for att titta pa utsikten vilken var stralande vacker - teplantager och hoga berg. Och nu har vi suttit pa en trevlig restaurang och atit kycklingratter med ris, brod och dryck (dock ej ol, det ar ganska fa stallen som serverar alkohol, sarskilt nar det inte ar uppenbara foreign-turiststallen) for knappa 30 SEK per person. Det ar dessutom mycket svalare, rent av lite kyligt, jag har till slut fatt anvandning av tjocktrojan jag tog med mig och vi har filtar pa rummet! Imorgon bar det av pa wildlife-trekking i Chinnar. Vi hoppas pa att fa se framforallt elefanter, jag har ju forstas en egen liten onskan att fa stota pa en tiger, men man ska ju vara forsiktig med vad man onskar sig eftersom onskningar kan sla in...
PS - om Freivalds avgang, spekulationer om ministertillsattningar brukar ju vara ratt poanglost eftersom Persson har for vana att overraska. Men for egen del haller jag tummarna for Jamtin.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)