Min vän Kristin har triggat mig några gånger, nu är det dags! Jag håller nämligen inte med, jag tycker om kårobligatoriet. Det är inte ens ett nödvändigt ont (som en del brukar kunna argumentera) och jag tycker rent principiellt att vi både kan och bör behålla det.
Argumentationen hämtar jag lite omvänt från den tämligen konservative/liberale Michael Oakeshott, som menar att det finns två typer av mänskliga gemenskaper: enterprise association och civil association. Enterprise association är en gemenskap som har ett uttalat mål och syfte. Då det finns uttalade målsättningar så måste också medlemskapet i enterprise association vara frivilligt. I den andra typen av gemenskap är människor relaterade till varandra i termer av praxis, typ regler – normer för uppförande vid handlande. Viktigt är att gemenskapen civil association inte har uttalade mål och syften, utan man har bara dessa regler att följa. Det är ungefär så här man brukar argumentera, lite förenklat, när man är mot kårobligatoriet. Man hänvisar till föreningsfriheten, att man bara kan vara med i föreningar man själv valt att gå med i.
Det här är ju en intressant indelning – i teorin. I praktiken får den konsekvensen (menar jag) att man inte kan driva en aktiv välfärdspolitik i staten, t ex. Staten väljer man ju inte att gå med i (jo man kan förstås aktivt emigrera, men många föds ju mer eller mindre ofrivilligt i ett land och blir medborgare). Då kan man inte föra en instrumentell politik i statens namn som faktiskt syftar till något. Vi kan bara ha en gemenskap som ställer upp lagar för hur mänskligt interagerande får gå till – som danssteg, eller regler för ett sällskapsspel – som schack, för att nämna ett par exempel.
Samtidigt så finns det ju en lockelse och logik i Oakeshotts argumentation. Är man med i en sammanslutning som man inte kan välja att vara med i eller ej, så kanske den inte ska ha en uttalad åsikt eller ett uttalat mål. Lösningen heter mänskliga rättigheter, demokrati och partisystem. Vi ställer upp ett gäng rättigheter som alla medborgare har, vi har regelbundna demokratiska val där partier får ställa upp. Partierna får sedan bilda regering, föra sin politik… Ja, ni vet ju hur det går till. Och det är ju så det funkar i kåren också, med undantag för de mänskliga rättigheterna, men de har man ju i egenskap av svensk medborgare.
Jag ser ingen principiell skillnad. Jag ser inte problemet, blir det då också ett frihetsproblem att vara svensk medborgare? (En del menar ju iofs att vi lever i enpartistat, jag håller inte med.) Däremot ser jag en hel del fördelar i det arbete som kåren bedriver. Värnar studenternas rättigheter och intressen gentemot universitet och kommun. Driver på i att studenter ska få göra kursutvärderingar, att jämställdhet borde råda även på universitetet osv.
Jo – ett problem, jag kan tycka att kåren borde avskaffa det politiska programmet och införa ett mer normal-svenskt-demokratiskt system, där partier går till val på ett program får majoritet och regerar och ställs till svars. Men här finns en del praktiska invändningar som jag inte orkar ta upp nu.
Sedan är jag av den åsikten att det av praktiska skäl eventuellt skulle vara bra om man avskaffade kåren. Då kanske den skulle vitaliseras lite?? Men det är ju en helt annan diskussion.
Till sist, en tes som en vis miljöpartist spikat: Frihet är ett tillstånd, inte ett utrymme. Kan det bli vackrare?
5 kommentarer:
Jag håller med dig om att kårer bedriver politik och därför måste kunna ställas till svars från sina väljare. Så ser det ju ut på många kårer som idag har ett politiskt valt fullmäktige. Men många kårer har inte ett politiskt valt fullmäktige.
Jag tycker kårobligatoriet är helt ok, inte för att rädda kårernas ekonomi - utan för att säkerställa ett gott studentinflytande.
Det mellanting som nu vaskats fram av kårobligatorieutredningen är jag lite oroad över (med reservation för att jag bara tagit del av korta sammanfattningar och inte plöjt igenom utredningen.. sååå intressant är inte frågan).
Att kårernas verksamhet ska regleras kommer onekligen hämma deras verksamhet. Jag tycker inte att kårer ska syssla med festverksamhet, men även den politiska verksamheten kommer att svaja när det finns en annan part som ska granska verksamheten.
I en demokrati bör det vara väljarna som granskar friar och fäller, inte en statlig myndighet som överprövar något som faktiskt är en slags folkrörelse. Det är ett avsteg från hur folkrörelser och intresseorganisationer fungerar i övrigt. Jag är inte övertygad om huruvida detta är bra eller dåligt. Men det är oroväckande lite debatt om frågan. Det är ju något som borde intressera fler än kårengagerade. Frågan om hur folkrörelserna behåller sin egen frihet alltså.
Jag visste väl egentligen att kårobligatoriefrågan var lite småaktuell igen, men att det fanns skrivna förslag om regleringar... Nåja de orkar jag inte läsa. Man kan ju resonera åndå, hoppas jag ;)
Ska kårens verksamhet regleras?
Det är väl inte en orimlig tanke att väljer att reglera handlingsutrymmet för en sammanslutning där medlemskapet inte är frivilligt? Det huvudsakliga ansvarsutkrävandet bör ju rimligen ske i samband med demokratiska val, men att på förhand definiera gränserna för kårens befogenheter och behörigheter känns ju bra. Det är skillnad på ansvarsutkrävande i allmänhet och någon slags bestraffning/reprimand för att man gått utanför sina befogenheter. Det är det jag uppfattar att vi har mänskliga rättigheter till i staten. Men eftersom kåren inte har direkt myndighetsutövande uppgifter så borde det inte vara så omfattande regleringar det handlar om. Jag kan inte komma på hur kåren i någon högre utsträckning kan ha direkt negativ inverkan på enskilda studenters frihet. (Och här har jag på inget sätt kåravgiften i tankarna, att betala kåravgift ser jag inte som en avgörande frihetsinskränkning.) Men det är väl något att fundera på, ändå.
Finns det en principiellt viktig skillnad mellan kåren och en ideell förening?
Jag tycker att det svårt att bortse från att det finns en viktig skillnad mellan sammanslutningar som man är frivilligt medlem i och sådana man inte är det. Men det betyder inte i sig att man per definition måste vara mot kårobligatoriet. Att låtsas som att studenter bara är enskilda individer som råkar befinna sig i högskolestudier är inte särskilt meningsfullt. Man ingår i studentkollektivet, vare sig man vill eller inte. Precis som i egenskap av varandes människa befinner sig i diverse kollektiv, stater, kommuner, familjer osv. En del kollektiv väljer man att aktivt träda in i, andra inte. Att bli student och därmed också ingå i studentkollektivet är i allra högsta grad ett aktivt val. Samtidigt är det inte som att gå med i vilken ideell förening som helst, där man kämpar för en högre gemensam målsättning. Man läser för sin egen skull – i kollektiv med andra studenter. Det säger väl nästan sig själv att man har gemensamma angelägenheter att ordna med, att enas kring. Precis som för mänskligheten i stort.
Så, alltså landar jag fortfarande i den sk ”tvångsanslutningen” inte utgör något problem i sig. Däremot är det önskvärt att ha en diskussion om kårens behörigheter och befogenheter, vilken kan vara nog så intressant i sig.
Eftersom du nämner mig i början av ditt inlägg borde jag ju skriva någon smart kommentar och försvara avskaffandet av kårobligatoriet. Men i brist på tid så ber jag att få återkomma till denna diskussion när jag återvänder till Svedala igen. Då jäklar kan jag debattera kårobligatiorium tills jag blir blå i ansiktet... Eller röd kanske. :)
Japp. Det borde du. Även om det är ett lite fult grepp. But I´ll be waiting..
That's a great story. Waiting for more. ativan 2mg Used toyota mr-2 Phentermine+phendimetrazine+comparison+success stories oven baked whole chicken Gm hummer h3t Institute of patent and trade mark attorneys Kodak dental asp software Network broadband router 1998 dodge stratus Value rent a car in tampa Car insurance franchise prescription diet pills xanax ativan vs zanax Free casino download to play black jack Recours collectif celebrex cialis tadalafil side effects ativan and klonapin Acne intitle intitle scarring
Skicka en kommentar