Jag har haft en mycket behaglig period av mitt liv där internet och TV varit i princip icke-närvarande företeelser i mitt liv. Jag har läst e-post av plikt och många dagar har datorn legat där - död men likaväl med en anklagande blick riktad mot mig. Det har inte varit en framgångsstrategi i alla lägen men så fridfullt.
Så hände något.
Kärleken är evig men föremålen växlar. Teknikprylar har en förmåga att uppta lite för stor del av mitt liv för att det ska kännas riktigt sunt. Jag köper inte så ofta men suktar desto mer. Mobiltelefoner, datorer, mp3-spelare mm..
2008 års julklapp till mig själv, min senaste darling en HP mini. En liten nätt dator i med grått borstat metallhölje, väger endast 1,2 kg, utrustad med vista (till skillnad från många andra minidatorer) som hållit mig sysselsatt mest hela julen. Sedan jag blev med 3G-uppkoppling har jag dessutom spenderat mer tid på internet. RSS-flöden upptäcktes, har varit inne en gång på facebook, återigen börjat spana in bloggar utanför min egen bekantskap, tar med mig datorn på tåget och läser mail – bara för att jag kan.
Men jag vet inte om jag orkar.
I bloggarnas begynnelse pingade jag på nyligen. Tyckte det verkade jobbigt när intressant dök upp och struntade i det. Det visade sig vara toppen på ett isberg. Nu kan man följa bloggar, sätta upp sina vänners RSS-flöden på sin egen blogg, mikro-blogga. Det skapas ett helt virtuellt samhälle, en gemenskap som jag inte vet om jag vare sig vill eller hinner ta del av. Inte för att jag är en så j-a upptagen människa, men jag måste få lite egen frid och tid.
Så vad gör jag här?
När kommer motståndet? När reser de förslavade människorna och sliter av sig sina cyberfängslen och säger att det är nog nu. Detta ständiga deklarerande av vad man gör var och varannan timme. Tänk de bekantskaper från förr som man själv stängt dörren för och som kan följa varje steg jag tar. Och folk klagar över alla övervakningskameror och loggar in på facebook.
Alltså, jag fördömer ingen. Jag känner mig bara gammal, trött, gnällig och utvecklingsfientlig.
3 kommentarer:
Ja du det kan vara svårt att förhålla sig till en hemmakväll hos Larssons där fem sitter med lapptopp och den som är utan får titta på nya TV:n. Men vi umgås ju i samma rum. Och hav förtröstan Ines Usman sa ju att detdär internätt var bara en dagslända som snart försvunnit.
Pappa
(Ines har faktiskt rätt, det var längesedan jag slösurfade, surfar man nu har man ett mål.)
Du är inte bakåtsträvig, en del av detta microbloggande är inte nödvändigt, bara de som liksom verkligen vill tala om för världen var de är.
RSS däremot är bra som tusan, så bestämmer man sig för att prenumerera på något och följa det. Det fungerar bra tycker jag.
Suck. Började skriva svar. Kolmårdentrollet stal min uppkoppling. Nu orkar jag inte.
I korthet RSS bra, datorer kan vara protest mot TV.
Trevlig helg.
Skicka en kommentar