Valtider

Veckorna före valet blir som dagarna före julafton för en politiker. Spänning och en hel del utanpånerver. Det har länge spekulerats i att årets valrörelse skulle komma att bli den smutsigaste hittills. Jag vet inte. Det otäckaste inslaget än så länge är väl NSF:s (Nationalsocialisterna) demonstrationer här i Linköping. Även om jag har svårt att riktigt ta de unga männen med rakade skallar, tatueringar långt upp på halsen, på allvar så känns det väldigt obehagligt när de demonstrerar och håller appeller på Linköpings gator och torg. Inte minst då jag sett dem fotografera motdemonstranter – som visserligen har allt annat än schyssta metoder de med. Men det sänder ut en tydlig varning till alla som vill markera motstånd, man kan bli straffad för det.

Ett betydligt lättsammare inslag är det misslyckade infiltrationsförsöket från den unga kristdemokratiska riksdagskandidaten. Jag tycker verkligen inte att det är en OK metod hon har använt sig av och det tycker ju inte heller kd eller hon själv numera, men jag känner mig varken chockad eller indignerad. Det är ju inte direkt något att göra några partipolitiska poänger på. Humoristiska poänger finns dock, det måste verkligen kännas träligt att bli utdömd av ärkespionen Stig Bergling (numera Stig Sydholt) som skriver i Expressen: ”En seriös och kompetent infiltratör går inte tillväga på det amatörmässiga sätt som kvinnan i kd gjort.”

På temat humor kan jag inte undgå att se likheten mellan retoriken i Faktums satirprogram Freedom Fighters och Finn Bengtssons (moderat riksdagskandidat från Linköping) i Correns följetong ”Mitt vallöfte”. Föga nyanserat men ändå ganska underhållande beskriver Finn hur det under hela hans liv rått ”en socialistisk grundsyn” som regerat i Sverige. Jag tror att människor som gärna själva kallar sig socialister knappast håller med Finn i hans analys. Det är ju helt ofattbart hur vi har lyckats utveckla någon välfärd alls när vi i princip befinner oss i Sovjet, måste ju rimligtvis slutsatsen bli, vilket jag tycker stämmer illa överens med verkligheten. Finn vill ha mindre politik, men gärna många kryss.

Ska jag då säga något om mitt eget parti, grodor får gärna andra stå för, men jag tycker beslutet om fri slutenvård för studenter som socialdemokraterna i landstinget initierat är riktigt bra. Och det tycker studenterna med.

Fyra små rätter

Det går trögt på bloggfronten, får erkännas. Helt uppenbart eller hur? En olycklig kombination av hyfsad arbetsmoral (inget bloggande på arbetstid) och usel internetuppkoppling i hemmet. Men nu har jag införskaffat en ny fin blå nätverkskabel, så kanske, kanske...

Hursomhelst. Jag har blivit oväntat men smickrande bloggutmanad av Joel, fyra små rätter. Och listor, ja det har en oemotståndlig charm, så här kommer mina svar:

Fyra arbeten jag har haft i mitt liv:
Parkarbetare
Säljare Systembolaget
Studiesocial tjänsteman
Projektsekretare

Fyra filmer jag kan se om och om igen:
Kill Bill
Sagan om ringen
Tomten är far till alla barnen
Star Wars (de gamla, utmärkta "jag-kan-inte-sova-filmer")

Fyra städer jag bott i:
Eskilstuna
Flen
Linköping
Stureby (ligger i Enskede, kanske??)

Fyra TV-serier jag gärna ser:
Hm, spontan TV-bojkott sedan några månader tillbaka, det får bli några gamla godingar:
Buffy
Sex and the city
Jävla Kajsa
Vita huset

Fyra ställen jag vill åka till:
London
New York
Djungeln (till tigrarna)
Öken

Fyra webbsidor jag besöker dagligen:
www.sjukvard.nu
www.lio.se
www.corren.se
www.sap.se haha, nä jag bara skojade..

Fyra favoriträtter:
Sushi
Havskräftor
Kåldolmar
Linssoppa med lamm

Fyra ställen där jag trivs:
Hemma i sängen
Stugan (i Ulebergshamn)
Under ett päronträd på Åbacka café, vid Stångån
I Trädgårdsföreningen (med filt och bok)

Fyra personer jag vill utmana att svara på enkäten:
Joakim
Mamma (skaffa mail!)
Kikki (börja blogga igen kanske?)
Helena ( ja, du Iacobaeus :-))


Och det här bloggandet tar usligt mycket tid...

Angående ordet neger

Jag hade häromsistens det tvivelaktiga nöjet att få diskutera lämpligheten i att använda ordet neger. Min ståndpunkt var att man ska undvika ordet då jag uppfattar det som nedsättande. Mina konversationskombattanter menade att ordet inte alls är nedsättande utan – så som jag uppfattade argumentationen – värdeneutralt. Då det inte helt oväntat är svårt att hålla en dylik konversation på en sansad nivå förblev ämnet tämligen outforskat så här kommer nu ett försök från min sida att försöka bringa klarhet, i alla fall för egen del.

Är ordet neger värdeneutralt eller nedsättande? Jag börjar i den ändan. I den SAOL som står i min bokhylla står att läsa om ordet ”ngt nedsättande”. När jag bläddrade i det nyaste exemplaret av SAOL stod istället ungefär ”kan uppfattas som nedsättande”. Det är en intressant språkförskjutning. Från att ”oomstritt” varit ”ngt nedsättande” har tolkningsutrymmet blivit betydligt mer tillåtande. Svenska akademin vill inte längre ta ställning, kanske är det så man ska tolka det hela. Men man ”vågar” ändå påpeka att det kan uppfattas som kränkande. Kanske ska man se det som en ökad medvetenhet hos den Svenska akademin om att språket och ordval spelar roll? Heureka!

Efter en googling kan jag konstatera att frågan faktiskt diskuteras av fler. Ett inlägg som jag själv tycker har särskild tyngd är Nyamko Sabunis (riksdagsledamot för folkpartiet) debattartikel i Aftonbladet för ett år sedan där hon reder ut begreppen om varför neger är ett nedsättande ord. Sabuni som själv är svart menar att neger inte ens när det begav sig var värdeneutralt, det var tvunget att för att rättfärdiga slaveriet betrakta de svarta som en underlägsen ras. Artikeln är klart läsvärd, du hittar den här. Sabuni menar att användandet av ordet idag kan liknas vid ”…att spotta någon i ansiktet och inte mena något illa med det.” Jag håller med Sabuni i det.

Ordet betyder ”svart” och det är inte alls nedsättande är ett vanligt motargument. Det finns fler ord där ursprungsbetydelsen och det värdemässiga innehållet förändrats. Ordet ”idiot” till exempel. ”Idiot” kommer ursprungligen från grekiskan och betyder fritt översatt ”den som inte ägnar sig åt politik”. Idag använder vi inte ordet idiot på det sättet. Ibland används det nästan tvärtom, eller hur? En politiker är per definition enligt vissa idiot. Jag ska erkänna att jag kallar människor för idioter ibland, men inte i dess ursprungliga bemärkelse.

Det som ändå gör mig mest konfunderad är varifrån behovet kommer av att använda ordet neger. När kände du behov av det senast? Vid tilltalet till en svart person som du inte känner till namnet på ”Hörru negern!”? Jag skulle inte vilja använda det själv. Eller när man ska reda ut något likt jag kan fråga mina politiska kombattanter ”Marie, du som är moderat, kan du förklara för mig…?”. Det skulle alltså bli ”Kalle, du som är neger, kan du förklara för mig…?”. Vad skulle jag vilja reda ut? När är samlingsbeteckningen neger användbart i den dagliga konversationen? Och skulle man – ärligt talat – känna sig bekväm i tilltalet? Det är ju dessutom inte en liten tydligt avgränsad grupp människor vi talar om utan den från Central- och Sydafrika härstammande grupp som har ett visst utseende. Och det är ju det enda åtminstone jag med säkerhet kan säga att de har gemensamt. Sitt utseende, och det faktum att utvandrade européer (främst, men även svenskar, läs Sabunis artikel) på rasistiska grunder tog dessa människor till fånga och bedrev slavhandel och utnyttjade dem som slavar.

De tillfällen jag kan tänka mig handlar om frågor i stilen ”Du som är neger, vad tycker du om ordet neger?”. En öppen fråga där man kan tänka sig, av hänsyn eftersom frågan i sig stipulerar en undran över hur det egentligen förhåller sig – att man istället använder ordet svart. Jag har svårt att se att hur man annars kan använda ordet om en så disparat samling folkslag, om så många människor som det handlar om. Ett ganska oanvändbart ord, med andra. Förutom när ordets betydelse och värdemässiga innehåll diskuteras förstås.

För mig är det ingen uppoffring att inte använda mig av ordet neger. Jag känner sällan, nästan aldrig behov av det, förutom i sammanhang som dessa. Då menar jag att negerbollsdiskussionen är på ganska låg och ointressant nivå. Jag ser det istället som ett ställningstagande att inte kalla vare sig enskilda individer eller grupper av människor för neger. Och jag tycker det är ett bra sätt att markera en anitrasistisk ställning på.

Jag har visst någon slags paus från internet. Men jag kommer säkert hitta tillbaka någon gång, men inte de närmsta veckorna...

När det går för långt

Det har faktiskt inte någon som helst relevans för hur det svenska herrfotbollslandslaget spelade mot ett topplag 1928 för hur man kan kommer att spela mot topplag i herrfotbolls-VM i år. Det finns inga samband. Fotboll är en sport - kalenderbitare får ägna sig åt trainspotting - eller nåt.

Blä.

Här händer det inte så mycket just nu...

...men du har säkert bättre saker för dig än att läsa min blogg. Som att lyssna på Neil Youngs nya skiva Living with war till exempel.

Guldkorn i vardagen

Öppnar kylskåpet. Det står mjölk där.

Jag har mjölk hemma?

Oöppnad, bäst-före-datum har inte gått ut.

*Lycklig*

- Och jag blir vuxen vilken dag som helst nu. Snart.

Tack Arla för den fina bilden

Ett försök till försvar av kårobligatoriet

Min vän Kristin har triggat mig några gånger, nu är det dags! Jag håller nämligen inte med, jag tycker om kårobligatoriet. Det är inte ens ett nödvändigt ont (som en del brukar kunna argumentera) och jag tycker rent principiellt att vi både kan och bör behålla det.

Argumentationen hämtar jag lite omvänt från den tämligen konservative/liberale Michael Oakeshott, som menar att det finns två typer av mänskliga gemenskaper: enterprise association och civil association. Enterprise association är en gemenskap som har ett uttalat mål och syfte. Då det finns uttalade målsättningar så måste också medlemskapet i enterprise association vara frivilligt. I den andra typen av gemenskap är människor relaterade till varandra i termer av praxis, typ regler – normer för uppförande vid handlande. Viktigt är att gemenskapen civil association inte har uttalade mål och syften, utan man har bara dessa regler att följa. Det är ungefär så här man brukar argumentera, lite förenklat, när man är mot kårobligatoriet. Man hänvisar till föreningsfriheten, att man bara kan vara med i föreningar man själv valt att gå med i.

Det här är ju en intressant indelning – i teorin. I praktiken får den konsekvensen (menar jag) att man inte kan driva en aktiv välfärdspolitik i staten, t ex. Staten väljer man ju inte att gå med i (jo man kan förstås aktivt emigrera, men många föds ju mer eller mindre ofrivilligt i ett land och blir medborgare). Då kan man inte föra en instrumentell politik i statens namn som faktiskt syftar till något. Vi kan bara ha en gemenskap som ställer upp lagar för hur mänskligt interagerande får gå till – som danssteg, eller regler för ett sällskapsspel – som schack, för att nämna ett par exempel.

Samtidigt så finns det ju en lockelse och logik i Oakeshotts argumentation. Är man med i en sammanslutning som man inte kan välja att vara med i eller ej, så kanske den inte ska ha en uttalad åsikt eller ett uttalat mål. Lösningen heter mänskliga rättigheter, demokrati och partisystem. Vi ställer upp ett gäng rättigheter som alla medborgare har, vi har regelbundna demokratiska val där partier får ställa upp. Partierna får sedan bilda regering, föra sin politik… Ja, ni vet ju hur det går till. Och det är ju så det funkar i kåren också, med undantag för de mänskliga rättigheterna, men de har man ju i egenskap av svensk medborgare.

Jag ser ingen principiell skillnad. Jag ser inte problemet, blir det då också ett frihetsproblem att vara svensk medborgare? (En del menar ju iofs att vi lever i enpartistat, jag håller inte med.) Däremot ser jag en hel del fördelar i det arbete som kåren bedriver. Värnar studenternas rättigheter och intressen gentemot universitet och kommun. Driver på i att studenter ska få göra kursutvärderingar, att jämställdhet borde råda även på universitetet osv.

Jo – ett problem, jag kan tycka att kåren borde avskaffa det politiska programmet och införa ett mer normal-svenskt-demokratiskt system, där partier går till val på ett program får majoritet och regerar och ställs till svars. Men här finns en del praktiska invändningar som jag inte orkar ta upp nu.

Sedan är jag av den åsikten att det av praktiska skäl eventuellt skulle vara bra om man avskaffade kåren. Då kanske den skulle vitaliseras lite?? Men det är ju en helt annan diskussion.

Till sist, en tes som en vis miljöpartist spikat: Frihet är ett tillstånd, inte ett utrymme. Kan det bli vackrare?

I Edens Lustgård?

This garment is made with love in the garden of eden. We truly hope you will love wearing it like we loved making it.

Eve of Eden

Eller hur?

Så står det på tvättlappen i en tröja jag köpt på JC. Och det märkliga är att jag inte hittar någon märkning angående var den är tillverkad (förutom i Edens Lustgård, i vilket land den nu finns?). Slutsats: Svart humor är inget för JC?

Någon som kan förklara hur det här gick till?

Jag har inte själv bett om att få bli upplagd, men har förstås inget emot det heller. Jag gör ju inga anspråk på att vara direkt hemlig..

Och studiemoralen är på topp....

I en diskurs för sig...

Igår fick jag uppmaningen via flygblad att ”komma med i frihetskampen”. Det är nämligen så att:

Moder Svea blöder – Fosterlandet är i fara! Nu är det upp till dig om du vill att våra barn ska växa upp i ett tryggt svenskt Sverige eller i den mångkulturella helvetesstat som håller på att växa fram och förinta vårt folk och vårt land.

Detta menar Nationalsocialistisk front som igår intog Linköpings gator och torg för att propagera för att rädda kung och fosterland. Budskapet är allt annat än subtilt och jag undrar hur många som egentligen känner igen sig i retoriken?

Samtidigt så får vi andra aldrig vara tysta. När jag gick med i SSU så tyckte jag att anti-rasistiska teman var så tråkigt, vem kunde egentligen vara så korkad att den var rasist? Hur kan man mena att människor är mindre värda bara för att de har en annorlunda hudfärg, ett annorlunda ursprung än vad man själv har? Å ena sidan tycker jag att ingen väl kan vara så korkad att han eller hon går på propagandan från NS, men de som stod där och delade ut lapparna hade ju helt uppenbart tagit ställning för stollerierna.

Men det är svårt, faktiskt. Kvinnor är från venus och män från mars – fanns det en konstig bok som hette (nej, den landade aldrig i min bokhylla..), det känns som att NS och jag inte ens kommer från samma galax, det går inte att argumentera, våra utgångspunkter är så totalt olika. De är i krig med resten av samhället. Jag är resten av samhället. Det känns som att vi aldrig kommer att förstå varandra, nånsin. För när jag börjar förstå honom, så känns det som att det är något fundamentalt fel på mig. Och han kommer aldrig att vilja förstå mig.

Så vad gör man? Protesterar, men sen vet jag faktiskt inte.

Studieflykt

Kompisen frågade om man egentligen måste köpa digitalkamera, om det inte räcker med en mobiltelefon med kamera i? Jag som alltid förordar mer teknikprylar (japp, jag är helt förlorad i IT-diskursen, det är bara att erkänna) tyckte förstås att man ska ha både och, även om resultaten från min underbara K750i ibland kan tala för motsatsen:



/Anna, som "upptäckt" den underbara studieflykten Trädgårdsföreningen - två dagar i rad...

Nobrainer

This is a nobrainer – This is a moneymaker
This is what we all would like you to buy

This is a new breed – This is just what you need
This is what we all would like you to try
Yeah this is what we all would like you to try

This is not complicated
It´s just an easy way to make it right
This is not complicated
This is only what we had in mind
This is not complicated
And soon you will love to hate it
This is what we want you to buy
...

Och så vidare. Det känns som att jag är sist i världen att upptäcka The Soundtrack of Our Lives. Bättre sent än aldrig.

Klockrent om de nya moderaterna. Eller hur?

Bara på skoj?

Nog för att lönen kom för mindre än 24 timmar sedan men... hon måste skoja. För ynka 69 kronor (passa-på-pris!) får man följa Skugges mage som växer i takt med radhusodlarintresset. Tur att fru Skugge inte längre kallar sig för feminist, nu kommer hon att tjäna massor med pengar på sin blogg när hon inte drar på feministoket längre. Och feminismen kommer att vinna stora segrar när vi inte behöver dras med Skugge längre. Win-win. När jag blir stor och berömd ska jag också skaffa en blogg-shop, där människor kan följa mitt liv mot betalning. Vad rik jag kommer att bli. Eller kanske inte..

En helt vanlig söndag

Jag har noterat att det var ganska länge sedan jag delade med mig av mina geniala tankar i form av mer självständiga och djuplodande spekulationer om världens tillstånd. Man kan inte vara på topp jämnt antar jag ;). I genren övriga livsnödvändigheter finns det dock som alltid mycket att filosofera om:

Grannar – spännande företeelser. Att vara människa har det tänkts högt och lågt om. Att vara granne är ett påtagligt uttryck för att vara människa. Vi måste samexistera, oavsett om vi gillar varandra eller inte. Vi måste lösa gemensamma problem tillsammans och utveckla en ”code of conduct”. Hemma hos mina föräldrar fungerar det sådär, en granne envisas med att sopa och skotta, trots att man enats om att det är tjänst man köper in utifrån gemensamt. Särskilt roligt blir det när grannen bestämmer sig för att bara sopa sin parkeringsplats ren från grus. Vad står det för? Kan man undra. För egen del samexisterar jag hyggligt med mina grannar. Grannen jämte mig spelar gitarr ibland, mycket trevligt. Jag skulle kunna citera den gamla Kjelle-dängan, vid något enstaka tillfälle om en okänd granne, di di di di ram da dam... Det är fantastiskt hur alla människors liv bara pågår. Jag tror mig dock ha funnit det ultimata beviset för att grannsämjan i mitt hus är god. Inga arga lappar i tvättstugan! Det ni.

Idag är det söndag. Då får man inte klippa naglarna, ”Söndagsklippta naglar – sorgefyllda dagar.” Det gäller att välja vilket skrock man ska tro på och i vilken utsträckning. Att fila till en trasig nagel måste ju vara OK, men gissa vem som stod i badrummet fem i tolv igår kväll och klippte naglarna? Minns ni brunnslocken? A stod för avbruten kärlek, V för vänskap osv. På vägen till badhuset i min gamla hemstad fanns ett lock med P på, P är ovanligt, P stod för pengar. Har inte hittat några P-lock här i stan. Det har nog han som bjöd sina kompisar på champagne för
3 000 kronor flaskan på en krog här i Linköping häromkvällen. Fler än en flaska, helgen före lön (eller heter det innan?). De finns på riktigt, även här i fjärde storstadsregionen. Så dant. Vidare får man inte lägga nycklarna på bordet och man får inte ge bort knivar i present ”Saxen klipper kniven skär, vänskapsbanden tvärt isär.” Men man kan sälja knivar i samband med födelsedagar, examenshögtider och så vidare väldigt billigt. Och matsilver räknas ju inte till denna genre. Nu är det slut. Jag tar inte till mig mer skrock, utan lever livet med de levnadsregler jag har på det området.

Eftersom det är söndag idag borde dagen rimligtvis åtföljas av en måndag. Sedan några veckor tillbaka hör jag för tillfället till den lyckliga skara människor som har ett jobb att gå till. Helt fantastiskt! Måndag betyder alltså arbete. Då måste man ha kläder på sig. (Jo det gäller väl även för andra sammanhang). För alla oss som har svårt att bestämma oss för hur dagens outfit ska se ut rekommenderas den här bloggen. Så att man kan vara trendkänslig istället för trendängslig.

Det här kan fortsätta hur länge som helst… Några avslutande visdomsord: Se Capote, Philip Seymour Hoffman regerar. Se allt med honom. För övrigt anser jag att whisky och jazz är en svårslagen kombination.

Dejt i helgen?

Till dig som har en het dejt i helgen rekommenderas Katrine Kielos blogginlägg Hur man hanterar en man som inte är feminist (om man måste) . Kommer han (borde funka lika bra på 'hon') dragandes med de lama ursäkterna, dumpa och se en film istället. Förslagsvis Kill Bill.

/Anna som är helt lyrisk över och smått förälskad i den senaste teknikinvesteringen - en kombinerad stereo/DVD-spelare.

Guess what?

Och vad kan det här vara för reklam? Hårborttagningsmedel, solglasögon eller brun-utan-sol kanske?

Fel, fel, fel!

Skor såklart.

Bostonterrier heter det ju...

Otippat

Jag vet... Självtest på internet, föga nyhetsvärde, låg prettofaktor - men, men... Dessutom har jag aldrig haft någon egentlig önskan efter hund, hävdar bestämt att jag är en kattmänniska, fast på sista tiden då jag tänkt att en liten boxterrier skulle vara lite najs. Så när kulturbloggen tipsar om Go´kvälls test Vilken hund är du? så måste man ju bara. (I mitt verkliga liv så finns det ju förstås inte på vykort att jag skulle bli med hund, det lilla steget att skaffa katt känns smått omöjligt..)

Lite överraskande(?) så blev jag en grand danois! (Men visst är det en ganska cool hund?) Beskrivningen av GD(!) är ju som bättre formulerad kontaktannons, även om jag inte på mina blygsamma 166 centimetrar känner mig fullt så stor:

Grand danois är en stor, hög, uthållig och kraftig hund. Den är intelligent och mjuk, men också modig. En grand danios är vänlig, kärleksfull och trogen mot sin familj - i synnerhet mot barn. Grand Danois har ett stort behov av kroppskontakt med sin ägare och kan sitta i timtal i med huvudet i knät för att bli klappad. Dagens grand danois är en okomplicerad hund som inte har specifika aktivitetsbehov som måste tillfredsställas. Den behöver inte valla, jaga eller träna avancerad dressyr för att leva harmoniskt. Den behöver dock god omvårdnad, sällskap och promenader. Grand danois är vänlig till sin natur, den vill ha kroppskontakt och kan ligga länge länge med huvudet i matte eller husses knä och låta sig bli klappad. Grand danois älskar att ligga i sängen gotta sig och tror gärna att den är en knähund.

Jenny Ständig har tagit bilden som

kommer från svt:s hemsida

Kommentarer överflödiga..

Säga vad man vill om var god partimedlems husorgan, rubriksättarna har humor ialla fall..