Socialdemokraterna är inte Banverket - låt oss föra en politik för framgång!

Hemkommen från delegationsträffen där vi gått igenom diverse inför kongressen. När det gäller politiken så ska ju inga beslut tas, vilket istället ger ett stort utrymme för egna diskussioner och initiativ då delegationslinje inte blir lika relevant.

Jag har ganska stora förhoppningar på att den här kongressen kan fungera som avstamp för viktiga diskussioner i vårt parti om var vi står idag och vart vi vill. Några av mina reflexioner när jag läser kongresshandlingarna från partistyrelsen:

* Lägg större tyngd vid näringslivspolitik, tillväxt och företagande. Visst är en jobbpolitik jätteviktig men vi måste ha en minst lika livfull diskussion om hur vi får igång fler företag och vilka framtidsnäringar vi ser framför oss. Annars blir det inga nya jobb. Vad blir politikens roll?

* Släpp moraliserandet kring symbolfrågorna. Jag har tidigare skrivit om hur jag tycker att RUT-diskussionen blir en slags indikator för vårt parti. Vi kan inte hamna på defensiven när det gäller frågor som handlar hur en stor och viktig väljargrupp som absolut kan dela våra värderingar och rösta på oss ska få livet att gå ihop. Vi får ibland samma problem när vi pratar om vinster i vården tycker jag.

* "Bra golv - inga tak" skriver Arenagruppen i sin efter Primegate utskällda men mycket tänkvärda valanalys. Ingen ska lämnas efter men vi måste också bejaka människors vilja och möjligheter till karriär och klassresa. I valet upplevde jag att vi var jätteduktiga på att beskriva hur vi ville ta hand om människor när det gått dåligt. Och det är viktigt. Men så mycket oftare går det bra och vi behöver ha en politik för framgång. Mona Sahlins ansats med Möjligheternas land var ett steg i den riktningen, men lyfte som bekant inte riktigt som den skulle. Skolan är ett tydligt område för detta tycker jag, vi ska inte bara ha en skola i världsklass för de som har det svårt - utan också för de som är högpresterande i skolan. Det kan inte stå i motsats till varandra.

* Tydliggör politikens handlingsutrymme och hur vi vill att det ska se ut. Idag upplever många kommun- och landstingspolitiker hur vi alltför ofta får sätta medborgaren bästa i andra rummet och diverse juridiska regler i första rummet. Det här går hand i hand med att vi måste bli tydligare i vår politik mot EU-nivån som ibland skapar dessa snubbeltrådar. Statsstödsregler begränsar liksom en del upphandlingsregler. Det kan inte bara vara ett faktum att förhålla sig till.

Jag tänker att jag ska sluta uttrycka mig så mycket i termer av vänster-höger när det gäller socialdemokratisk diskussion. Men jag tycker att vi har en ganska välutvecklad politik när det gäller kontrastfrågor gentemot borgarna - alltså klassiska vänsterfrågor i form av rättvisa och jämlikhet. Vad jag tycker vi behöver bli tydligare i är en politik för framgång.

Hörde en gång någon säga att Banverket inte planerade för framgång - dvs att resandet faktiskt skulle öka på spåren. Nu står vi här med facit i hand och akuta kapacitetsproblem. Samma sak kan jag ibland känna med socialdemokratisk politik. Sverige har i många avseenden lyckats, många har det väldigt bra. Socialdemokraterna har stor del i detta. Nu måste vi också ha en tydlig politik för det.