"Hon ska ha en fet smäll"

Varsågod, alla bakåtsträvande antifeminister. Här kommer återigen ett vulgoargument för att slippa ta feminismen på allvar, att slippa kalla sig feminist ”men jag är ju för jämställdhet ju…”. Tiina Rosenberg från Feministiskt initiativ citeras i Expressen om exakt hur arg hon är på Ebba Witt-Brattström. Ok, en sak kan man kanske säga är bra, det kom efter valet. Valet var ju verkligen inte hit för jämställdhetsfrågorna, FI har ju sedan tidigare demoniserats i media och vad gör då en framstående företrädare för FI? Jo går ut och säger att hon vill ge en före detta partikamrat stryk. Kanske är citatet ryckt ur ett helt begripligt sammanhang som man skulle kunna hysa de största sympatierna för, jag tänker inte köpa Amelia Adamos nya tidning för att ta reda på det.

Jag tror att det är jätteviktigt att återigen försöka låta jämställdhet och feminism ta stort utrymme i den politiska debatten. Jag tycker att det är helt absurt hur folkpartiet backat i vårdnadsbidragsfrågan, hur man talar om jämställdhetsbonusar för familjer när det mest naturliga i hela världen väl rimligtvis borde vara att ta ett lika jämlikt ansvar för sina barn. Men högern befäster att föräldraskapet är något högst frivilligt för halva befolkningen.

De etablerade partierna låter bli att lägga skarpa förslag som skulle kunna göra skillnad i jämställdhetsarbetet och nykomlingarna fortsätter framställa sig själva som smågalna extremister. Lite tillspetsat. Mitt eget partis kamp för rätten till heltid är faktiskt helbra, men vi har nog en hel del annat att slipa på också.. Och då gäller det att våga vara opinionsbildande och inte stå med det fuktiga fingret i luften.