Säg! I Do I Do I Do I Do I Do.........

Det har varit en del (befogat) gnäll på den här bloggen om socialdemokratisk partikultur som gör partiledarfrågan något farsartad. Den som säger vad den vill och tycker tycks bli diskvalificerad till uppdraget per automatik.

Så. Då kan man ju inte ansluta sig till samma låga nivå. Utan man får sikta lite högre. Säga rakt ut. Jag vill. Jag kandiderar - och vill åka på partikongress som ombud för Socialdemokraterna i Linköping.

Det är många som vill det - så här ser startfältet ut.

Så här svarade jag på frågan om varför jag vill åka på kongressen och representera Linköpings Arbetarekommun:

Jag vill vara med och förändra och utveckla socialdemokraterna, partikongressen kommer att vara ett viktigt avstamp i det arbetet.
Inför kongressen vill jag vara ute i S-föreningar och prata om viktiga
framtidsfrågor att ta med till kongressen, sedan att jobba med att utveckla socialdemokraterna i Linköping för att vi återigen ska bli ett relevant och attraktivt alternativ för många fler linköpingsbor i de kommande valen.

Det pratas mycket om höger eller vänster, och jag har skrivit en del om det. Och jag tror såhär. Det politiska landskapet har förändrats. Tack vare skickligt socialdemokratiskt styre har Sverige utvecklats till en välmående nation där stora delar av befolkningen har det mycket bra. Socialdemokraterna har lyckats i sitt projekt och nu finns en befolkning som i hög usträckning inte identifierar sig som arbetarklass utan snarare medelklass. Sverige har ett av världens mest individualistiska befolkning. Med tanke på det välfärdssamhälle som byggts tror jag det finns fog för att hävda att det finns gott om sk solidariska individualister. Man är beredd att lägga ganska stora delar av sin i skatt för en gemensam och solidariskt finansierad välfärd.

Men det räcker inte.

Sverige har en stolt självbild. Vi går ut i världen och säger "Why don´t you do it like we do it in Sweden?". Jag tror grundtanken med "Möjligheternas land" så som jag uppfattade den var rätt. Vi måste bygga en positiv bild och vision av vad vi vill. Det räcker inte med att peka på borgarna och säga "Titta vad orättvist det har blivit". Vi behöver ha en politik för ett Sverige och ett Linköping som går bra, riktigt bra. Vi behöver idéerna för hur det ska gå till. Det behövs för att Sverige ska gå bra och för att vi också ska ha reella möjligheter att ha en hög standard på välfärden som inkluderar alla.

Att ha en politik för när det går dåligt, när man blir sjukskriven eller av med jobbet - det är bra. Men det är inte tillräckligt. Vi var tydliga i valet på att vi hade en politik för när det går dåligt, men inte när det går bra. Tycker jag.

Därför kan vi inte t ex bara prata jobbpolitik - vi måste också prata om näringslivspolitik. Vad är det som ska lägga grunden till välståndet som gör att Sverige är framstående. Vad är strategin - i Sverige, i Linköping? Hur skapar vi en bra politik för företagande, för att det ska starta fler företag? Det här är frågor som vi behöver bli duktigare på att få ut och att prata om i partiet och med andra aktörer - näringsliv, fackförbund, företagare.

Det står inte i motsats till att driva en rättvis och solidarisk politik - det är däremot en viktig grundförutsättning.

Jag tänkte att jag skulle försöka utveckla några tankar om vad jag tror är viktigt i det förnyelsearbete som behöver ske i den socialdemokratiska politiken. Det är långtifrån färdigtänkta tankar, det kommer inte att vara områden där jag är "expert". Men förhoppningsvis kan det bli lite tydligare vad jag står för och vad jag vill när vi förändrar partiet. För jag hoppas - även om det i dagsläget är lite oklart att partikongressen blir ett avstamp i ett förändringsarbete - oavsett vem som blir partiledare. För ska vår nya partiledare få ett starkt och tydligt mandat - då måste vi ha pratat om politiken också.