17 januari 2011

Tid för politik?

Läser ett tänkvärt inlägg på Isobels text och verkstad om varför Lena Sommestad är så i ropet. Har en nedslående twitterkonversation om att det handlar om att - inte bara att LS för fram åsikter som gillas av många och går på djupet, utan också att hon överhuvudtaget uttrycker en åsikt. Funderar på om det är så att man är en "död" kandidat om man andas något som överhuvudtaget låter som ett linjetal - som skulle innebära att vi fick en faktisk politik att förhålla oss till (alltså vi socialdemokrater) när vi väljer ny partiledare.

Men, det var egentligen det jag gick igång på. Utan politiker som faktiskt tänker politik och stakar ut en linje. När allt snurrar fortare och politiker inte hinner sätta sig ner för att skriva ner en sammanhållen längre tanke som håller ihop och är någorlunda självständig.

Jag tänker ofta att jag inte hinner. Får inte ro eller ork att föra längre sammanhängande resonemang som fortfarande har skärpa men också är lite lagom resonerande. Jag brukar ju ialla fall kunna ursäkta mig med att jag har ett vanligt lönearbete. Kan inte lägga en timme eller så att på arbetstid fundera över politiken och skriva lite. Det vore ju att stjäla av Norrköpings kommun. Eller nåt sånt. Och jag kommer hem, och är för trött.

En vän som varit heltidspolitiker sa att det var som att sugas in i en centrifug. Det känns som att en sådan liknelse inte bjuder så mycket på tid för eftertanke och reflexion. Mera som Isobel skriver:
"Proffpolitiker på hög nivå har, bryskt uttryckt, inte betalt för att tänka." och sen "...som utifrån dessa fakta och sammandragna analyser förväntas forma sig en uppfattning. Detta är såklart mycket praktiskt, men det ger en helt annans sorts underlag än att läsa själv, att långsamt tillgodogöra sig någon annans tänkande och blanda det med sitt eget."

Så är det förstås inte för alla. Det duger ju förstås inte att jag som politiker skulle hävda att stor delen av min bekantskapskrets (politiker) inte tänkte några egna tankar utan mest ägnade sig åt beslutsfattande på volley.

Jag har läst lite i Tony Blairs biografi där han hävdar att en av de absolut viktigaste stöden och förutsättningarna en premiärminister kan ha är en sekreterare som hjälper honom/henne att prioritera och vara gatekeeper och säga nej. Visst skulle man ibland vilja, även i det vanliga livet vilja ha en sekreterare som följde varje steg man tog och guidade en till de rätta aktiviteterna. "Ring det där samtalet nu", "Släpp den bollen, du tar dig ingenstans" och "Sluta tramsa runt på internet, gå och diska istället".

Vart leder det här?

Jag vet inte. Det är nog mest ett uttryck för att jag tycker att det är rätt skönt med paus och eftertanke. Det är skönt att partiet krisar lite. Det borde vi ha gjort för länge sen.

Inga kommentarer: