05 februari 2011

Ingen fegis, tack.

I veckan kunde man tänka att avgörande steg skulle tas när valberedningen presenterade sina kriterier över ny partiledare. Applåderna uteblev och texterna kommer knappast hjälpa valberedningen i urvalsprocessen - startfältet blir bredare än någonsin.

Många har gjort kloka inlägg om att vi inte bara ska välja ny partiledare utan att det också (eller för min del framförallt) handlar om förnyelse och omprövning av vår politik (vilket ju inte är detsamma som ideologi). Att det har varit en utmaning övermäktig för valberedningen att ta sig an politiken kan jag förstå, men man borde kanske ändå uppmanat till mer debatt och diskussion, till högre profilering bland de partivänner som känner på sig att de skulle ta en förfrågan från valberedningen under allvarligt betänkande. För valberedningen kommer ju ändå att behöva lyssna på partidistrikten i sina överväganden, det är ju inte riktigt så att det är bunt superhjärnor som låser in sig i ett rum och kommer ut med den magiska formeln.

Nu är det dock väldigt tyst. Och jag tror att somliga är tystare än vanligt. Det finns förstås de som pratar och tycker. Fler borde göra det.

För den som blir vår nya partiledare borde göra klart och tydligt att det finns saker som vi bör förändra på i ett det här partiet. Att flyta med i de strömmarna i vår partikultur som betyder att man tiger om man ska bli vald, det är inget bra tycker jag. Och ingen bra start för en ny partiledare.

För mig handlar inte partikongressen i mars så mycket om att välja partiledare. Det är formalia och det tar inte särskilt lång tid. Jag hoppas istället på många spännande politiska samtal som för oss framåt som parti.

Med det sagt, klart att det finns personer som jag tycker är mer intressanta än andra. För några månader sedan var det två personer med tydlig facklig prägel jag lyfte fram. Nu finns det andra stjärnor som lyser starkare. Jag tycker att Åsa Westlund bör tas under övervägande. Kanske är hon för ung och behöver mer erfarenhet, kanske är inte EU-parlamentet den bästa plattformen, men hon bör vara med i ledningen. Driver miljöfrågor på ett tydligt och konsekvent sätt, lätt att identifiera sig med för väljargrupper vi vill nå, har drivit "nya" rättvisefrågor såsom känsneutrala äktenskap, klok och bra på alla sätt.

Person nummer två som jag tycker blir mer intressant ju mer jag tänker på det är Leif Pagrotsky. Jag tycker han står för integritet som han visade när han sa nej euron trots att alla omkring honom sa jag. Han är tydlig och pedagogisk, bra på den ekonomiska politiken vilket ju verkligen behövs, engagemang för den sk kreativa sektorn vilket jag tror är viktigt, inte minst p g a detta.

Han gör också en reflexion över S förnyelsebehov som jag instämmer i - inte minst vad gäller tempot. (Och vad övriga tysta kandidater tycker, vet jag ju inte....). Han bloggar och twittrar sedan nyligen- inget krav, men sympatiskt. Jag uppfattar Pagrotsky som självständig, snabb i skallen och orädd. Lång och bred erfarenhet, men har inte fått "stänk från fläkten" efter senaste valrörelsen.

Slutligen, Socialdemokraterna behöver en partiledare som inte är fegis. Jag vill ha någon som överraskar och utmanar mig.

Inga kommentarer: