Vad gjorde du för jämställdheten igår?

”Vad har du gjort för jämställdheten idag?” undrade Ung Vänster på en banderoll när jag passerade dom igår på Trädgårdstorget vid lunchtid. Inte mycket fick erkännas. Gå upp, äta frukost och läsa Svenskan kvalar nog inte in..

Men idag när jag läste Corren kunde jag konstatera att en aktivitet jag avhållit mig från inte förde jämställdheten i fel riktning ialla fall. Jag var inte och lyssnade på den numera partilösa Birger Schlaug. Birger som förmodligen förste och siste man och människa på jorden fått sitt liv förändrat på tåget mellan Katrineholm och Flen. ”I Flen var jag en annan människa” berättade han i hörsalen på Länsbiblioteket igår. För då hade han läst Elin Wägner och kommit till insikt.

Jag har ingen särskild uppfattning om Elin Wägners förtjänster. Men jag har en tydlig uppfattning om Birger Schlaug när han menar att den svenska kvinnorörelsen i allt för hög utsträckning prioriterat frågor som styrelserepresentation och löner. Han är inte den som för jämställdheten framåt när han menar att de svenska kvinnorna ska sluta gnälla om sina löner och allt som oftast slår emot och slås ned av det berömda glastaket. Istället borde vi ägna mer tankemöda och engagemang åt alla de kvinnor som får gå alldeles för långt för att hämta vatten.

Jag tänker aldrig skämmas för att jag vill ha lika lön för lika arbete. Att jag vill ha lika lön och samma möjligheter som männen i Sverige betyder inte att jag förringar ”vattenproblemet”. Men till skillnad från Birger så tänker jag att det kanske skulle varit annorlunda om även männen hämtat vatten. Då skulle vi så att säga varit närmare källan…

När jag bläddrar fram några sidor i tidningen läser jag om Gudrun Schyman som var i Motala och pratade: ”Jämställdhet är inte ett mål som alla är beredda att arbeta för, även om alla är överens att det ska vara jämställt.” säger Gudrun. Lyssna på Gudrun Birger och fundera på var du själv befinner dig.

Jag läste Katrine Kielos igår. Hon skriver om den värsta platsen på jorden för en kvinna att befinna sig på – Kongo. I Kongo har det sexuella våldet drabbat var tredje kvinna. I sin bok Våldtäkt och romantik skriver Katrine om våldtäkt som det slutliga beviset för att kartan inte stämmer överens med verkligheten. Alla är emot våldtäkt, men ändå. I debatten grälas det inte om målet – jämställdhet, men vi grälar om kartan – hur ser verkligheten ut? Våldtäkt handlar om makt. Vill vi att män i Sverige och världen ska sluta våldta måste vi få ett jämställt samhälle. Det räcker inte att säga att man är emot våldtäkt.


Så Birger! Min uppmaning till dig under resten av året fram till nästa internationella kvinnodag. Läs Katrine Kielos och inse att du i likhet folkpartisten är vilse i skogen med fel karta i handen och utan kompass. Så kanske du går mot ännu ett uppvaknande i Flen.