Ninna-ninna-ninnana-ninnana-ninna...

Snacka går ju. Men med boken glömd i Flen är det svårt att leva upp till goda föresatser om att läsa Proust. I väntan på att den ska återfinnas i min närhet lyssnar jag på radioteatern som komprimerat Prousts 8-delarsverk På spaning efter den tid som flytt. Det verkar - mycket konstigt. Jag begriper ingenting, trots att alla kultursidor höjt den till skyarna. Men det kanske är som det ska vara då...

Men det finns annat i Prousts genre som går att ta del av:

Morrissey läser Proust t ex, återfinns på youtube. Det var väl sådär men jag har inte tidigare gjort den nu självklara kopplingen mellan de två kungarna av självömkan. Bara titeln på Morrisseys senaste "Years of refusal" och man ser släktskapet med Proust och den uteblivna godnattkyssen från modern. För att inte tala om låten I´m throwing my arms around Paris:

In the absensce of your love
and in the absence of human touch
I have decided
I´m throwing my arms around
around Paris because
only stone and steel can accept my love

Den som inte orkar med den långa versionen kan ju alltid överväga Monty Pythons All-England Summarize Proust Competition - även den på youtube. Inte heltäckande direkt men kanske något för den otålige.

I självhjälpsgenren(?) finns ju alltid Alain de Botton - Låt Proust förändra ditt liv. Frågan är bara om livet förändras till det bättre.

Slutligen en otippad association till Proust hos lillebror Kallerormen. Fast det kanske bara är jag som tycker mig se den...

Nej, nu måste jag nog knalla iväg och prova lite vita bourgogner...

[Uppdatering 22.12]
Och jag vet...
...att det heter Ninna-ninna-ninanna-ninannananinna...
...att min min bror givetvis travesterar Håkan Hellström (på ett fantastiskt sätt). Men det var faktiskt lite dekadent självömkande - besläktat med Proust/Morrissey tycker jag.