Här händer det inte så mycket just nu...

...men du har säkert bättre saker för dig än att läsa min blogg. Som att lyssna på Neil Youngs nya skiva Living with war till exempel.

Guldkorn i vardagen

Öppnar kylskåpet. Det står mjölk där.

Jag har mjölk hemma?

Oöppnad, bäst-före-datum har inte gått ut.

*Lycklig*

- Och jag blir vuxen vilken dag som helst nu. Snart.

Tack Arla för den fina bilden

Ett försök till försvar av kårobligatoriet

Min vän Kristin har triggat mig några gånger, nu är det dags! Jag håller nämligen inte med, jag tycker om kårobligatoriet. Det är inte ens ett nödvändigt ont (som en del brukar kunna argumentera) och jag tycker rent principiellt att vi både kan och bör behålla det.

Argumentationen hämtar jag lite omvänt från den tämligen konservative/liberale Michael Oakeshott, som menar att det finns två typer av mänskliga gemenskaper: enterprise association och civil association. Enterprise association är en gemenskap som har ett uttalat mål och syfte. Då det finns uttalade målsättningar så måste också medlemskapet i enterprise association vara frivilligt. I den andra typen av gemenskap är människor relaterade till varandra i termer av praxis, typ regler – normer för uppförande vid handlande. Viktigt är att gemenskapen civil association inte har uttalade mål och syften, utan man har bara dessa regler att följa. Det är ungefär så här man brukar argumentera, lite förenklat, när man är mot kårobligatoriet. Man hänvisar till föreningsfriheten, att man bara kan vara med i föreningar man själv valt att gå med i.

Det här är ju en intressant indelning – i teorin. I praktiken får den konsekvensen (menar jag) att man inte kan driva en aktiv välfärdspolitik i staten, t ex. Staten väljer man ju inte att gå med i (jo man kan förstås aktivt emigrera, men många föds ju mer eller mindre ofrivilligt i ett land och blir medborgare). Då kan man inte föra en instrumentell politik i statens namn som faktiskt syftar till något. Vi kan bara ha en gemenskap som ställer upp lagar för hur mänskligt interagerande får gå till – som danssteg, eller regler för ett sällskapsspel – som schack, för att nämna ett par exempel.

Samtidigt så finns det ju en lockelse och logik i Oakeshotts argumentation. Är man med i en sammanslutning som man inte kan välja att vara med i eller ej, så kanske den inte ska ha en uttalad åsikt eller ett uttalat mål. Lösningen heter mänskliga rättigheter, demokrati och partisystem. Vi ställer upp ett gäng rättigheter som alla medborgare har, vi har regelbundna demokratiska val där partier får ställa upp. Partierna får sedan bilda regering, föra sin politik… Ja, ni vet ju hur det går till. Och det är ju så det funkar i kåren också, med undantag för de mänskliga rättigheterna, men de har man ju i egenskap av svensk medborgare.

Jag ser ingen principiell skillnad. Jag ser inte problemet, blir det då också ett frihetsproblem att vara svensk medborgare? (En del menar ju iofs att vi lever i enpartistat, jag håller inte med.) Däremot ser jag en hel del fördelar i det arbete som kåren bedriver. Värnar studenternas rättigheter och intressen gentemot universitet och kommun. Driver på i att studenter ska få göra kursutvärderingar, att jämställdhet borde råda även på universitetet osv.

Jo – ett problem, jag kan tycka att kåren borde avskaffa det politiska programmet och införa ett mer normal-svenskt-demokratiskt system, där partier går till val på ett program får majoritet och regerar och ställs till svars. Men här finns en del praktiska invändningar som jag inte orkar ta upp nu.

Sedan är jag av den åsikten att det av praktiska skäl eventuellt skulle vara bra om man avskaffade kåren. Då kanske den skulle vitaliseras lite?? Men det är ju en helt annan diskussion.

Till sist, en tes som en vis miljöpartist spikat: Frihet är ett tillstånd, inte ett utrymme. Kan det bli vackrare?

I Edens Lustgård?

This garment is made with love in the garden of eden. We truly hope you will love wearing it like we loved making it.

Eve of Eden

Eller hur?

Så står det på tvättlappen i en tröja jag köpt på JC. Och det märkliga är att jag inte hittar någon märkning angående var den är tillverkad (förutom i Edens Lustgård, i vilket land den nu finns?). Slutsats: Svart humor är inget för JC?

Någon som kan förklara hur det här gick till?

Jag har inte själv bett om att få bli upplagd, men har förstås inget emot det heller. Jag gör ju inga anspråk på att vara direkt hemlig..

Och studiemoralen är på topp....

I en diskurs för sig...

Igår fick jag uppmaningen via flygblad att ”komma med i frihetskampen”. Det är nämligen så att:

Moder Svea blöder – Fosterlandet är i fara! Nu är det upp till dig om du vill att våra barn ska växa upp i ett tryggt svenskt Sverige eller i den mångkulturella helvetesstat som håller på att växa fram och förinta vårt folk och vårt land.

Detta menar Nationalsocialistisk front som igår intog Linköpings gator och torg för att propagera för att rädda kung och fosterland. Budskapet är allt annat än subtilt och jag undrar hur många som egentligen känner igen sig i retoriken?

Samtidigt så får vi andra aldrig vara tysta. När jag gick med i SSU så tyckte jag att anti-rasistiska teman var så tråkigt, vem kunde egentligen vara så korkad att den var rasist? Hur kan man mena att människor är mindre värda bara för att de har en annorlunda hudfärg, ett annorlunda ursprung än vad man själv har? Å ena sidan tycker jag att ingen väl kan vara så korkad att han eller hon går på propagandan från NS, men de som stod där och delade ut lapparna hade ju helt uppenbart tagit ställning för stollerierna.

Men det är svårt, faktiskt. Kvinnor är från venus och män från mars – fanns det en konstig bok som hette (nej, den landade aldrig i min bokhylla..), det känns som att NS och jag inte ens kommer från samma galax, det går inte att argumentera, våra utgångspunkter är så totalt olika. De är i krig med resten av samhället. Jag är resten av samhället. Det känns som att vi aldrig kommer att förstå varandra, nånsin. För när jag börjar förstå honom, så känns det som att det är något fundamentalt fel på mig. Och han kommer aldrig att vilja förstå mig.

Så vad gör man? Protesterar, men sen vet jag faktiskt inte.

Studieflykt

Kompisen frågade om man egentligen måste köpa digitalkamera, om det inte räcker med en mobiltelefon med kamera i? Jag som alltid förordar mer teknikprylar (japp, jag är helt förlorad i IT-diskursen, det är bara att erkänna) tyckte förstås att man ska ha både och, även om resultaten från min underbara K750i ibland kan tala för motsatsen:



/Anna, som "upptäckt" den underbara studieflykten Trädgårdsföreningen - två dagar i rad...