17 februari 2010

Sex And The City för 75+!

Imorgon har vi tema-debatt i landstingsfullmäktige - "Att vara äldre i Östergötland 2020". Temafullmäktige innebär - inga förslag eller motförslag utan snarare ett högpolitiskt orerande i klass med vad vi föreställer oss att antika Grekland var när det fungerade som bäst. Inte så lätt med andra ord.

Hur ska vi kunna debattera om en grupps behov, önskningar och förväntningar på vården när som har så lite gemensamt med varandra som de äldre? Det är som upplagt för klyschor och förnumstigheter där alla vet vad som är bäst, ofta baserat på anekdotiska erfarenheter.

Jag tänker att det finns många positiva förväntningar med att bli pensionär, medan många rädslor är förknippade med att bli gammal.

Några rädslor:
- att förlora viktiga fysiska förmågor.
- att förlora självbestämmande.
- att inte bli tagen på allvar.
- att inte bli behandlad med respekt.
- att ens integritet kränks.
- att bli ensam.
. att bli beroende och stå i tacksamhetsskuld.
- att bli ett "vårdpaket".

Kanske kan rädslorna sammanfattas i att bli en människa med mindre människovärde. Att inte längre betraktas som vuxen, med förmåga att fatta egna beslut. Att plötsligt mötas av det där alldeles speciella tonfallet som känns hurtigt, käckt och falskt. Ungefär som tandläkaren säger "Det här kommer inte att göra ont alls." Samtidigt så kan vi komma att bli beroende av andra på ett sätt som liknar barns beroende av omvärlden.

Rädslorna ovan är ju inte obefogade. Som politiker måste vi kunna dra generella slutsatser om en grupps behov för att kunna styra resurserna på rätt sätt och ge verksamheten rätt uppdrag. Samtidigt får dessa generaliseringar aldrig gå över i fördomar där vi slutar "se människan". (Se där, en klyscha även här...)

Sex And The City har stärkt en hel generation 30+ kvinnor i att våga vara tillfreds (eller i vart fall inte känna sig misslyckade) med singelliv, barnlöshet och diverse andra tabun. "Ta ingen skit" som Grynet sa. Kanske är det dags för en SATC-serie för 75+ folket som blir alltfler och inte tänker ta någon skit.

4 kommentarer:

kikki Liljeblad sa...

så klokt skrivet! Ska lyssna på dig och de andra i morgon.

Anna Larsson sa...

Förmiddagen var väl värd att följa, eftermiddagen tänker inte jag recensera (det brukar ju Gunnar sköta). Så småningom kommer väl sändningen ut här: http://www.lio.se/Politik-och-paverkan/Fortroendemannaorgan/Landstingsfullmaktige/Webb-TV-och-videoklipp/

linlasj sa...

Så rätt det träffar:
Några rädslor:
- att förlora viktiga fysiska förmågor. - min pappa sitter i rullstol
- att förlora självbestämmande. - han bestämmer inte själv när han ska få lämna toan
- att inte bli tagen på allvar. - vare sig min mamma eller pappa blir det
- att inte bli behandlad med respekt. - samma här
- att ens integritet kränks. - varje gång han måste be om hjälp
- att bli ensam. - mamma är numera ensam. Pappa med gissar jag. På rummet.
. att bli beroende och stå i tacksamhetsskuld. - hela tiden.
- att bli ett "vårdpaket". - tack och lov tror jag inte pappa är där. Än. Men han själv ser sig som ett sådant säkert.

linlasj sa...

Men visst. Det är endast, som det heter i statistiken, enskilda observationer. Men ack så sanna för det.

"För den här spelar det roll" som gossen sade då han kastade ut en mussla i vattnet.