Idag skriver Nina Björk tänkvärt om de hushållsnära tjänsterna - eller rättare sagt att städa hemma, på DN:s kultursida. Man blir en bättre människa av att städa själv, ”den som städar själv vet att mänskligt liv sätter spår. Den vet att någon måste ta hand om de spåren.” Nina Björk menar att det är mänsklig erfarenhet att städa och gör kopplingen att människor hur människor lever och vad man gör om dagarna påverkar hur vi tänker. Nu står vi inför ett ställningstagande – ska fler av mänskliga handlingar - städande till exempel, förvandlas till lönearbete eller inte? Det kanske finns fler tjänster vi skulle kunna köpa – torka rumpan efter toabesök, betala någon annan att titta på barnen i luciatåget och så vidare.
Jag har ju i ett tidigare inlägg hävdat att det är bra om vi styr om vår konsumtion från att köpa mycket prylar till att köpa mer tjänster - och för att aktivt styra konsumtionsmönstrena borde skatter på tjänster sänkas, generellt. Det är väl så att vi lever i ett ekonomiskt system som är beroende av att konsumerar. Systemet är hyfsat bra på att leda till ökad produktivitet men direkt dåligt på att fördela välståndet som produceras jämnt över befolkningen. Nina kommenterar marknadsekonomin – den bygger på specialisering och arbetsdelning – en utveckling som fortgår. Men Nina menar att vi borde ställa oss frågan om var vi bör dra gränsen.
Jag kan verkligen sympatisera med Ninas sätt att resonera. Jag har själv svårt att se att skulle vilja leva ett sådant liv att många av mina dagliga hemmasysslor måste utföras av en lönearbetare för att jag ska få mitt liv att gå ihop. När jag flera dagar i rad jobbar på dagen, går direkt till någon slags kvällsverksamhet, kommer hem för trött för att fixa matlåda, kanske måste förbereda en kvällsverksamhet dagen efter, låter diskberget växa – då lever jag inte ett liv jag vill leva. Det känns som att jag inte riktigt har kontakt med verkligheten.
Kanske finns det ett problem här. Att allt för många människor lever i låtsasverkligheter, där klimathoten inte existerar, där mina val aldrig påverkar någon annan, där det aktiva utåtriktade livet alltid är den stora poängen.
Olle Sahlström skriver i Den röde patriarken om två traditioner inom socialdemokratin – nyttotraditionen och frihetstraditionen. Nyttotraditionen framhåller just nyttan och utfallet av politiken – vi producerar vård och omsorg som de medborgarna kommer att ha nytta av. Frihetstraditionen handlar om politiken som tillämpad etik. Och visst är det väl så att nyttotraditionen tagit stor plats i politiken, nästan all plats och att etiken i mångt och mycket är förpassad till att handla om personliga privata livsval. Det kanske inte ska vara så.
Och idag är en söndag som är helt min egen. Jag ska diska, laga mat och tvätta.
3 kommentarer:
Nina Björks resonemang om städning används av många som tycker att barn ska vara föräldrars och i synnerhets mammors ansvar.Frågan om vilka arbetsuppgifter som ska förvandlas till lönebetalda tjänster är inget nytt.Men Nina bortser ifrån den alternativa kostnaden för städning och hushållsnära tjänster när vi utför dessa tjänster själva.Det finns många individer och par som har möjlighet att välja mellan egen städning och lönsamt förvärvsarbete eller arbete som fritidspolitiker mm. En ökad konsumtion av hushållsnära tjänster innebär klara välfärdsvinster för dessa individer och för samhället i stort när individer anlitar andra som vill utföra dessa tjänster mot betalning(helst vit).Problemet är priset på dessa tjänster.Individer som betalar för dessa tjänster gör det,för det mesta, från en redan beskattad inkomst och denna skatteeffekten har en klar inverkan på priset.Vardagslivet betraktas inte som en företagsverksamhet eller som en nödvändig förutsättning för att klara sitt förvärvsarbete och kostnader för hus, mat osv är inte avdragsgilla kostnader. Städning och andra hushållsnära tjänster ses av Nina och andra motståndare till förslaget om skattereduktioner för dessa tjänster som likvärdiga med just dessa vardagsnyttigheter eller välfärdskomponenter.Men Nina bortser från en väsentlig skillnad.Vissa nyttigheter kan nyttjas av dig och ingen annan. Ingen annan kan äta din mat,duscha åt dig,njuta av tv filmen åt dig,älska dina barn åt dig osv.Städning däremot kan genomföras åt dig så att både du och den som städar nyttjar den..du får nyttan i form av ett städat hem och den som utför tjänsten nyttjar en betald tjänst och så är det med en mängd olika nyttigheter. På 1830talet argumenterade Storbritanniens dåvarande statsminister, Lord Melbourne, mot allmän utbildning, i synnerhet för barn till de fattiga. Utbildning ansåg Melbourne var en högst personlig nytta som ingen kunde utföra åt en annan. Du hade förutsättningar att skaffa dig en bildning eller inte. Staten skulle enligt honom inte subventionera något så personligt och individuellt. Ninas argument påminner inte så lite om Melbournes inställning till utbildning. Ironiskt nog såg inte Melbourne att hushållstjänster var också personliga nyttigheter. Jag köper inte Ninas argument av det enkla skälet att en människa kan inte reduceras till vad han eller hon gör eller inte gör, det argumentet håller bara inte. En 94årig Milton Friedman kan mycket väl fortsätta att forska och skriva artiklar utan att för den delen vara enbart ekonom bara för att han inte längre klipper gräset eller städar sitt hem. Klippa gräset går bra, arbeta i en annans trädgård, kemtvätta osv allt kan accepteras av skribenter som Nina, men så fort det gäller vad som ska göras i hemmet..där går gränsen. Och jag har svårt att se annat en Lord Melbournes attityd och frånvaron av rationella argument.
Mm, när jag hade skrivit inlägget slog mig tanken att män inte haft några problem med att lämna hemmet utan utföra dessa hushållsnära sysslor, något jag iofs varit väl medveten om även tidigare. Den specialisering Nina Björk skyr finns redan väletablerade i vårt samhälle, in i köken och i tvättstugan.
Och Björks resonemang kanske också ställer till en del problem om man vill vara socialdemokrat men för den skull inte betraktar sig som arbetare. Har man inte upplevt vad det är att vara en förtryckt arbetare kan man heller inte företräda arbetarepartiet. Sedan tror jag väl ändå att de erfarenheter man får utifrån vad man sysslar med om dagarna också präglar eller i alla fall påverkar ens sätt att tänka.
Jag tycker inte att man ska moralisera om dessa frågor, så som socialdemokrater ofta gjort när man talar om ta hand om sina egna skitiga kalsonger. Men visst bör man ju resonera om vad för samhälle vi kan komma att få om vi i en stor omfattning börjar konsumera hushållsnära tjänster.
För min egen del ser jag framför mig att syftet med att någon annan skulle diska och städa åt mig skulle vara att jag lever ett för hektiskt liv för att hinna det själv. Jag kan inte säga att jag får någon stor aha-upplevelse om vad det är att vara människa när jag står och diskar tekoppar och assietter. Men jag känner mig lite närmare verkligheten, ialla fall när det inträffar i anslutning till en vecka fylld av kvällsmöten. Innebär hushållsnära tjänster att vi kommer att leva ännu mer hektiska liv - och är det en politisk fråga?
Men jag håller verkligen med dig om att en människa inte kan reduceras till vad hon gör, men det feministiska inlägget i den frågan är väl att skotten inte är så vattentäta mellan offentligt och privat. Även om du "försöker" gå in i den offentliga sfären som jämlik människa så kommer du få andra etiketter och föreställningar om din person som i värsta fall innebär att du inte blir betraktad och känner dig som jämlik. Hänger det ihop med föreställningar om vad vissa människor förmodas syssla med i den privata sfären? Från feministiskt håll har man ju också kämpat för att göra dessa erfarenheter i den privata sfären som "viktiga" även i politiken. Det betyder inte att det är sysslor som man måste göra, men att de kanske ändå spelar roll.
De här sysslorna har ju överklassen aldrig utfört, kanske är det där skon klämmer hos många. MEn det är ingen nyhet menar jag. Det nya är att fler skulle få möjlighet att nyttja den, att relationen mellan konsument och producent blir mer professionell (alltså i någon mån jämlik) än tidigare. Och det borde rimligtvis välkomnas.
Och Milton Friedman, han väl död?
Kommer kanske in lite från sidan i den här disskuionen men jag stannade vid det du skriver om att vi lever sådana liv att vi inte hinner med att diska, tvätta, städa.
Började fundera på alla dessa möten jag gått på genom åren som bara varit tråkiga och inte spelat någon roll alls. Alla timmar av "måstemöten".
Alla som deltagit har varit lika trötta allihop så ingen har haft ork att förändra och därför har alla fortsatt att sitta på trista möten utan innehåll.
Ett tag gick jag på fyra möten i veckan plus aktiviteter i partiets namn på helgen. Hur orkade jag och hur kul var det?
Och hur mycket kontakt med den där andra verkligenheten, den som väljarna lever, hade jag då? Umgås bara med andra sossar som har lika mycket att göra som jag själv, då blir man ingen bra politiker och ingen bra människa heller.
Jag håller med om att livet måste få sätta spår, lite skit och stök. Det visat ju att i vårt hus bor det människor som lever, leker, älskar och andas.
Samtidigt är det inte utan att jag ibland vid 19.00 på kvällen när disken står i drivor, alla leksaker ligger på golvet och vi har tre blöjor på olika ställen i lägenheten önskade att någon annan kom och fixade ( helst en fe med ett trollspö samt att det var gratis)
Diska, städa och pyssla kan ju också vara en stund för reflektion.
Har inget emot de hushållsnära tjänsterna men frågan är om de, till skillnad mot många andra tjänster ska hamna i ett särställning och subventioneras.
Skicka en kommentar