Ninna-ninna-ninnana-ninnana-ninna...

Snacka går ju. Men med boken glömd i Flen är det svårt att leva upp till goda föresatser om att läsa Proust. I väntan på att den ska återfinnas i min närhet lyssnar jag på radioteatern som komprimerat Prousts 8-delarsverk På spaning efter den tid som flytt. Det verkar - mycket konstigt. Jag begriper ingenting, trots att alla kultursidor höjt den till skyarna. Men det kanske är som det ska vara då...

Men det finns annat i Prousts genre som går att ta del av:

Morrissey läser Proust t ex, återfinns på youtube. Det var väl sådär men jag har inte tidigare gjort den nu självklara kopplingen mellan de två kungarna av självömkan. Bara titeln på Morrisseys senaste "Years of refusal" och man ser släktskapet med Proust och den uteblivna godnattkyssen från modern. För att inte tala om låten I´m throwing my arms around Paris:

In the absensce of your love
and in the absence of human touch
I have decided
I´m throwing my arms around
around Paris because
only stone and steel can accept my love

Den som inte orkar med den långa versionen kan ju alltid överväga Monty Pythons All-England Summarize Proust Competition - även den på youtube. Inte heltäckande direkt men kanske något för den otålige.

I självhjälpsgenren(?) finns ju alltid Alain de Botton - Låt Proust förändra ditt liv. Frågan är bara om livet förändras till det bättre.

Slutligen en otippad association till Proust hos lillebror Kallerormen. Fast det kanske bara är jag som tycker mig se den...

Nej, nu måste jag nog knalla iväg och prova lite vita bourgogner...

[Uppdatering 22.12]
Och jag vet...
...att det heter Ninna-ninna-ninanna-ninannananinna...
...att min min bror givetvis travesterar Håkan Hellström (på ett fantastiskt sätt). Men det var faktiskt lite dekadent självömkande - besläktat med Proust/Morrissey tycker jag.

Wallenberg och jag...

Känner att mitt bloggande inte når några toppnoteringar i frekvens, men ibland är ju livet så. Stockholms Handelskammare har dock noterat min existens som bloggare och bjuder in mig på bloggkväll med Wallenbergare, med Wallenberg. I Stockholm.

Så det är ju riskfritt.

Vad gjorde du för jämställdheten igår?

”Vad har du gjort för jämställdheten idag?” undrade Ung Vänster på en banderoll när jag passerade dom igår på Trädgårdstorget vid lunchtid. Inte mycket fick erkännas. Gå upp, äta frukost och läsa Svenskan kvalar nog inte in..

Men idag när jag läste Corren kunde jag konstatera att en aktivitet jag avhållit mig från inte förde jämställdheten i fel riktning ialla fall. Jag var inte och lyssnade på den numera partilösa Birger Schlaug. Birger som förmodligen förste och siste man och människa på jorden fått sitt liv förändrat på tåget mellan Katrineholm och Flen. ”I Flen var jag en annan människa” berättade han i hörsalen på Länsbiblioteket igår. För då hade han läst Elin Wägner och kommit till insikt.

Jag har ingen särskild uppfattning om Elin Wägners förtjänster. Men jag har en tydlig uppfattning om Birger Schlaug när han menar att den svenska kvinnorörelsen i allt för hög utsträckning prioriterat frågor som styrelserepresentation och löner. Han är inte den som för jämställdheten framåt när han menar att de svenska kvinnorna ska sluta gnälla om sina löner och allt som oftast slår emot och slås ned av det berömda glastaket. Istället borde vi ägna mer tankemöda och engagemang åt alla de kvinnor som får gå alldeles för långt för att hämta vatten.

Jag tänker aldrig skämmas för att jag vill ha lika lön för lika arbete. Att jag vill ha lika lön och samma möjligheter som männen i Sverige betyder inte att jag förringar ”vattenproblemet”. Men till skillnad från Birger så tänker jag att det kanske skulle varit annorlunda om även männen hämtat vatten. Då skulle vi så att säga varit närmare källan…

När jag bläddrar fram några sidor i tidningen läser jag om Gudrun Schyman som var i Motala och pratade: ”Jämställdhet är inte ett mål som alla är beredda att arbeta för, även om alla är överens att det ska vara jämställt.” säger Gudrun. Lyssna på Gudrun Birger och fundera på var du själv befinner dig.

Jag läste Katrine Kielos igår. Hon skriver om den värsta platsen på jorden för en kvinna att befinna sig på – Kongo. I Kongo har det sexuella våldet drabbat var tredje kvinna. I sin bok Våldtäkt och romantik skriver Katrine om våldtäkt som det slutliga beviset för att kartan inte stämmer överens med verkligheten. Alla är emot våldtäkt, men ändå. I debatten grälas det inte om målet – jämställdhet, men vi grälar om kartan – hur ser verkligheten ut? Våldtäkt handlar om makt. Vill vi att män i Sverige och världen ska sluta våldta måste vi få ett jämställt samhälle. Det räcker inte att säga att man är emot våldtäkt.


Så Birger! Min uppmaning till dig under resten av året fram till nästa internationella kvinnodag. Läs Katrine Kielos och inse att du i likhet folkpartisten är vilse i skogen med fel karta i handen och utan kompass. Så kanske du går mot ännu ett uppvaknande i Flen.