Valtider

Veckorna före valet blir som dagarna före julafton för en politiker. Spänning och en hel del utanpånerver. Det har länge spekulerats i att årets valrörelse skulle komma att bli den smutsigaste hittills. Jag vet inte. Det otäckaste inslaget än så länge är väl NSF:s (Nationalsocialisterna) demonstrationer här i Linköping. Även om jag har svårt att riktigt ta de unga männen med rakade skallar, tatueringar långt upp på halsen, på allvar så känns det väldigt obehagligt när de demonstrerar och håller appeller på Linköpings gator och torg. Inte minst då jag sett dem fotografera motdemonstranter – som visserligen har allt annat än schyssta metoder de med. Men det sänder ut en tydlig varning till alla som vill markera motstånd, man kan bli straffad för det.

Ett betydligt lättsammare inslag är det misslyckade infiltrationsförsöket från den unga kristdemokratiska riksdagskandidaten. Jag tycker verkligen inte att det är en OK metod hon har använt sig av och det tycker ju inte heller kd eller hon själv numera, men jag känner mig varken chockad eller indignerad. Det är ju inte direkt något att göra några partipolitiska poänger på. Humoristiska poänger finns dock, det måste verkligen kännas träligt att bli utdömd av ärkespionen Stig Bergling (numera Stig Sydholt) som skriver i Expressen: ”En seriös och kompetent infiltratör går inte tillväga på det amatörmässiga sätt som kvinnan i kd gjort.”

På temat humor kan jag inte undgå att se likheten mellan retoriken i Faktums satirprogram Freedom Fighters och Finn Bengtssons (moderat riksdagskandidat från Linköping) i Correns följetong ”Mitt vallöfte”. Föga nyanserat men ändå ganska underhållande beskriver Finn hur det under hela hans liv rått ”en socialistisk grundsyn” som regerat i Sverige. Jag tror att människor som gärna själva kallar sig socialister knappast håller med Finn i hans analys. Det är ju helt ofattbart hur vi har lyckats utveckla någon välfärd alls när vi i princip befinner oss i Sovjet, måste ju rimligtvis slutsatsen bli, vilket jag tycker stämmer illa överens med verkligheten. Finn vill ha mindre politik, men gärna många kryss.

Ska jag då säga något om mitt eget parti, grodor får gärna andra stå för, men jag tycker beslutet om fri slutenvård för studenter som socialdemokraterna i landstinget initierat är riktigt bra. Och det tycker studenterna med.

Fyra små rätter

Det går trögt på bloggfronten, får erkännas. Helt uppenbart eller hur? En olycklig kombination av hyfsad arbetsmoral (inget bloggande på arbetstid) och usel internetuppkoppling i hemmet. Men nu har jag införskaffat en ny fin blå nätverkskabel, så kanske, kanske...

Hursomhelst. Jag har blivit oväntat men smickrande bloggutmanad av Joel, fyra små rätter. Och listor, ja det har en oemotståndlig charm, så här kommer mina svar:

Fyra arbeten jag har haft i mitt liv:
Parkarbetare
Säljare Systembolaget
Studiesocial tjänsteman
Projektsekretare

Fyra filmer jag kan se om och om igen:
Kill Bill
Sagan om ringen
Tomten är far till alla barnen
Star Wars (de gamla, utmärkta "jag-kan-inte-sova-filmer")

Fyra städer jag bott i:
Eskilstuna
Flen
Linköping
Stureby (ligger i Enskede, kanske??)

Fyra TV-serier jag gärna ser:
Hm, spontan TV-bojkott sedan några månader tillbaka, det får bli några gamla godingar:
Buffy
Sex and the city
Jävla Kajsa
Vita huset

Fyra ställen jag vill åka till:
London
New York
Djungeln (till tigrarna)
Öken

Fyra webbsidor jag besöker dagligen:
www.sjukvard.nu
www.lio.se
www.corren.se
www.sap.se haha, nä jag bara skojade..

Fyra favoriträtter:
Sushi
Havskräftor
Kåldolmar
Linssoppa med lamm

Fyra ställen där jag trivs:
Hemma i sängen
Stugan (i Ulebergshamn)
Under ett päronträd på Åbacka café, vid Stångån
I Trädgårdsföreningen (med filt och bok)

Fyra personer jag vill utmana att svara på enkäten:
Joakim
Mamma (skaffa mail!)
Kikki (börja blogga igen kanske?)
Helena ( ja, du Iacobaeus :-))


Och det här bloggandet tar usligt mycket tid...